Elegant equation

Nu har det varit en minst sagt spännande och händelserik vecka i mitt liv. Det var nog tänkt att det skulle bli mycket gjort på skolfronten, vilket det inte riktigt har men sakerna har gjorts i alla fall. Har spelat upp scenen med Jesse samt fått reda på att han är mer eller mindre kriminell. Känns osäkert men konstigt nog ogillar jag honom inte lika mycket, han har någon slags karaktär som är svårt att sätta fingret på men nu klarar man av honom i alla fall. Sedan har det varit häng uppe på alla svenskars favorit ställe, BV. Dock var det hos grabbarna i ungdomsgården vilket gjorde en vanlig tråkig onsdag till en mycket underhållande sådan. Efter att ha sovit minimalt denna vecka, på grund av sena nätter samt att man vaknar tidigt så känner man sig lite luddig. Dock har denna helg varit fenomenal den med. fredagen blev det att festa till det med kostymer och allt. Vi körde på filmtema och personligen blev det att springa ner på staden för att finna en utklädnad. Efter ett snabbt besök på halloween butiken samt klätt av en provdocka var jag en snövitkostym rikare.

Efter att gått runt som en inte så vit snövit under kvällen, där allt möjligt verkar ha hänt samt personer som man inte hade koll på vistade sig, vaar det tid att tacka för kvällen och sälja sitt röda äpple så att en person kunde röka på ur det. Fem dollar för ett äpple kändes som en bra deal vid halv fyra tiden. Speciellt nu när dollarn har blivit väldigt dyr. Sedan var det lördag och inre en lugn stund. Det blev att agera olaglig och köpa sprit till minderåriga samt cigaretter. Känns dock inte lika jobbigt med tanke på att de skulle vara myndiga i Sverige för det. Sedan var det kväll och tid att dra sig mot isla Vista. Klädseln var vit tröja och markeringspennor. När man kom hem var man några pennor fattigare, nummer till en billig taxi rikare, samt klädseln var inte så vit längre. En massa konstiga dit ritade saker på både tröjan samt kroppen plus en massa namn och nummer. Otroligt roligt och utan tvekan värt att köra på igen.

Sedan är det söndag och slutet av en fantastisk vecka. Dagen har spenderats i att undvika att vara duktig och ägna tid åt att äta samt motionera en hel del. Det har jag lyckats delvis med. Inte tillräckligt mycket motion och kanske lite väl mycket mat, men jag ska inte klaga. Dock insåg jag en sak denna vecka. Jag saknar folket hemma i Sverige, det gör jag, men jag vill nog inte tillbaka inte permanent i alla fall.

Nu har det varit en hel del skola och plugg, samt en hel del festande på helgerna. Trevligt men otroligt dålig på att lägga tid på att dokumentera allt som händer. Diabetesen och kroppen lever ett liv som tar död på mig. Hur jag än gör så får jag skit för det. Varför? Den som det visste och kunde ordna upp det ger jag en stor puss och kram utan tvekan.

I skolan har jag och Tove fått arbeta med en 37 årig karl för att göra en scen till acting for the camera. Han gillar att flirta hejvilt samt koppla allt till något sexuellt. Han kallar Tove för ”kiddo” och mig för ”honey”, önskar nog lite att jag var Tove känner jag. Han är bra när det väl kommer till kritan, men när man ska ses för att träffas dyker han aldrig upp för att han inser att han har roligare saker för sig. Vi är båda ganska trötta på honom men på måndag är det hela avklarat så. Trots att han är dryg bakom kameran, har både Tove och jag fått väldigt bra omdöme av vår lärare Matt. De bästa monologerna vilket är tackvare oss och inte Jesse.

Denna måndag blev jag glatt överraskad när det ringde på dörren men ingen var där. På dörrmattan stod ett paket adresserat till mig. Studierna lades genast åt sidan så att man kunde öppna det. Trots att jag var fullt medveten om vad det var så fick jag ett glädjerus i kroppen när jag öppnade det. En otroligt fin hatt från Ted Baker finns numera i mina ägor. Har insett att jag har väldigt mycket ifrån det underbara brittiska klädmärket, en kjol, två klänningar, en väska, en kavaj, en kofta, en långklänning, en byxdress, ett par shorts. Dock skulle jag utan tvekan kunna utöka garderoben med deras hjälp känner jag. Får se om man beställer hem något mer från Ted. Annars har jag funnit mycket spännande både på asos och Dahlia. Vem vet vad nästa packet till mig kommer att innehålla.

Idag var det tio år sedan tragedin skedde här i staterna. Det har varit annorlunda här utan tvekan, nere på stranden var det ett fält uppsatt med sma amerikanska flaggor för att hedra alla offer som dog i samband med attentaterna. Stämningen bland människorna har varit en smula dämpad i jämförelse med hur det brukar vara, samt att mer eller mindre vart enda kanal på tv har något program om händelserna som skedde. Tragiskt känns det att avsluta en sådan helg på.

I fredags grillade vi och såg att gatan var fylld med polisbilar samt att det var ett pådrag på tvärgatan. Vi gick över för att se vad som hände och vi fick reda på att huset där Harper bor är ett hus man ska passa sig för. Majoriteten av familjen sitter eller har suttit i fängelset, dock om man vill ha droger är det stället man ska till. Väl tillbaka i huset hade hela området blivit mörklagt och vi var utan el. paniken skapades eftersom folk var på väg till oss för att festa lite. Med lite dans uppe på soffan och allsång till diverse olika låtar kom en hel del personer, majoriteten svenskar, och var trevliga och glada. Efter många timmar i gott sällskap var det tid att stänga ner festen och lägga sig runt fyra tiden.

Upp lördagmorgon vid halv åtta för att städa bort gårdagens kvarlämmor. Efter att ha piggnat till blev det att promenera innan lunch. Plötsligt hamnade man i ett gäng av en massa personer med likadana tröjor. Det visade sig att de gick för att hitta ett botemedel för diabetes. Personligen blev det bara jobbigt att gå där och jag kände om de ska gå för att hitta ett botemedel får de fortsätta att gå ett bra tag. Sedan blev det hem och ladda om samt tvätta rent. Med rena lakan bar det av mot oceano för att sedan dra sig vidare mot Isla Vista. Vi fann en bra fest med mycket underligt folk. Jag fick många konstiga personer på mig bland annat en tjej som var nästan i kategorin pygmé. Sedan att ha gått runt hela IV bar det av hemåt för att tillslut hamna i säng igen.

Tillslut efter totalt 13,5 timmat sömn på tre nätter sitter man här mer eller mindre förstörd. Om det beror på extremt mycket motion och lite återhämtning, dampartad sjukdom, eller alla känslor som kommer fram när man inser hur förfärlig människan kan vara. Vad vi är kapabla till att skapa är ofattbart, inte bara negativt tur nog.

Nu har det gått ett bra tag sedan alltmöjligt har hänt känner jag. Diabetesen tar livet av mig fortfarande samt att skolan borde vara mer energigivande än tagande men så är det inte alls för stunden. Dock är det positivt att man har kommit mer in i livet här socialt i alla fall, negativt är väl att majoriteten är kanske svenskar men mycket trevliga sådana är det. Amerikanerna ramlar även dem in på min kontakt lista i telefonen vilket är schysst.

De senaste helgerna har det varit en del firande hemma i huset. Eftersom vi alla var lediga i måndags hade vi en lång och festlig helg i huset. En del av personerna i hushålet var dock i San Diego så den resterande delen fick parta till del för dem med. Efter att ha klarat av helgen, en hel del plugg, motionsrundor utan desslikes, mat i mängder, samt smält bort en smula av värmeslag, var det labor day vilket gjorde oss alla lite glada. Sedan har en skolvecka nu avklarats den med. Det börjar dock kännas lite mer motiverande för stunden, dock skulle allt kännas mer motiverande om min kropp inte hade givit upp eller motarbeta sig själv. Det är inte lätt när det är svårt. För tillfället vet jag inte vad det är men inte är det lätt i alla fall.

Nu är det i alla fall helg och nya tag för att festa lite. Det blir trevligt att få umgås med en massa personer man känner lite och andra man inte har en aning om vilka de är. Det är något jag för stunden ser lite framemot i alla fall. Det är positivt.