Elegant equation

Nu har det gått ett tag efter sommarflytten. Har tagit några promenader och sett hur otroligt grönt det är i Sverige. Vad hände med våren känner jag spontant. Man har onekligen missat en hel del när man har varit borta, som man annars bara tar för givet eller inte uppskattar det alls. Det var morsdag i söndags, vilket betydde att det var tid för den dagen för andra gången under majmånad. Det bjöds på en väldigt god middag tillagad av mamma. Det blev även födelsedagspakets överlämning samt en nyplockad liljekonvalj och skogsstjärnebukett. Sedan bar det av mot storstaden igen, Carl fick försöka hålla mig vaken genom att se om jag kom ihåg vilka lag som var med i Age of Empire II samt Civilisation II, följt av allsvenskan och elitserien. Resultatet var inte så otroligt bra från min sida, men det höll mig vaken i alla fall.

 

Sedan har det varit tid att hittat en ny dagsrytm. Jag vaknar inte 6:40 längre, vilket jag mer eller mindre gjorde varje dag i USA, utan jag vaknar 4:20 istället. Känns lite onödigt tidigt om jag personligen får säga något. Under måndagen blev det att strosa omkring i staden, njuta av det fantastiska vädret, och stöta på Fredrik helt oväntat. Sedan bar det av mot Farsta och träffa mormor. Det var trevligt att se henne på riktigt för omväxlingsskull, dock klagar jag verkligen inte på skype eftersom jag inte vet hur jag skulle göra utan den. När jag hade spenderat en liten stund med henne blev det att färdas sig hem igen. Där satt man väntandes på den manliga delen av familjen, och sedan blev det att gå ner på staden för att dinera tillsammans. Komiskt nog blev det middag på det amerikanska matstället T.G.I. Friday. Med tanke på att man borde vara överlycklig att träffa alla personer igen, kan jag inte hjälpa att känna mig nästintill deprimerad. Om det är för att man vet att man inte borde bli van med den underbara i Sverige eftersom man snart lämnar det igen, eller för att man inte längre känner sig riktigt hemma eller van med det som är här, är en bra fråga. Jag önskar att man i alla fall kunde känna sig lite gladare.

Nu har man anlänt tillbaka till verkligheten, tillbaka till det nordliga landet Sverige. Det känns bra på många nivåer, välbekant omgivning, traditioner och en kultur man kan utantill, ett hus som är ens hem och inte bara en byggnad man är bosatt i, mat som är otroligt god och underbar men framför allt de personerna som man har haft omkring sig under alla dessa år finns nu bara runt hörnet eller ett telefonsamtal bort.

 

Resan hem gick bra. Den långa resan från Los Angeles till Zürich satt jag vid fönstret tillsammans med en 45-årig schweizisk amerikan som hette Michael. Han bodde konstigt nog i Santa Barbara han med och var mycket snäll och intressant. Vi satt och pratade om studier, kulturer, diabetes, relationer, idrotter, sevärdheter, språk, för och nackdelar med ens hemland samt USA, olika flygbolag samt deras mat etc. under de första fem timmarna på planet. Inte nog med att jag fick en snäll medpassagerare utan flygvärden som serverade oss var en himla söt schweizertysk. Har en tendens att gilla söta flygvärdar, kommer ihåg en som hette Liam när jag flög med British Airways. Efter att ha i stort sätt skakat hand med flygvärden ett flertal gånger samt pratat sönder rösten med tanke på att inte ha druckit något samtidigt blivit utsatt för den dragiga luftkonditioneringen. Det blev tid för att sova sedan i två timmar, innan man tvingade sig att hålla sig vaken med hjälp av en film, Gulliver’s travels. Sedan var man nästan framme i Schweiz och med hjälp av Michael fick jag hjälp hur jag skulle ta mig till nästa terminal och hitta rätt. Efter mycket transporterande blev det mot Stockholm och upphämtad av broder.

 

Väl hemma var jag trött men glad över att mitt bagage var med trots att jag var tvungen att checka in två väskor med max 23 kilo styck, men inte en som vägde 28 kg. Tillbaka i huset man har spenderat majoriteten av sina dagar i, blev man glad över att det fanns ost samt svenskt smör dock mindre glad när man bor i ett mörker samt att en av mina saknade kuddar är försvunnen. Den rackaren som ligger bakom stölden ligger fortfarande risigt till kan jag säga. Efter en dag i Sverige har jag nu kommit någorlunda tillbaka i tidsrytmen, inte fullt ut man är en aning luddig men med tanke på att det brukar ta ett dygn per tidszon man byter, är 36 timmar inte så farligt med tanke på att jag har 9 dygn tillgodo.

Nu så är det bara några timmar innan man ska transportera sig iväg mot Los Angeles, LAX, för att flyga mot Sverige, dock med ett snabbt stopp i Zürich. Igår blev det att säga hej då till Holly samt att springa omkring på staden och ordna in i det sista. Tillsammans med Tove, Berat, Hanna och Emmy satt vi nere i Paseo Nuevo och chillade och planerade inför nästa termin. Personligen var min hjärna lite upptagen med att fundera på en massa människor som man har sett och träffat här som man kanske inte kommer att se igen. Jag köpte ett par mjukis shorts inne på Abercrombie & Fitch samtidigt som jag inser hur mycket man kommer att sakna det stället. Luktar otroligt mycket där, men det är inte dåligt för en gångs skull. Sedan bar det av att köpa ett iPod skal till Emmys iPod innan vi tjejer från San Pascual gick hem tillsammans. På vägen hem var det för omväxlingsskull en söt kille som vinkade till oss, tillskillnad från de korta oattraktiva gamla mexikanerna.

 

Väl hemma blev det att packa ner hela rummet samt planera vad som ska vara kvar och vad som ska slängas. Sedan när man i stort sätt var klar kom Tove, Berat och Sam med en massa mat som Tove har kvar men inte kommer att kunna äta upp. Så det blev tid för grillning här hemma, Sam blev kökschef och Berat grillmästare. Tillsammans satt vi och åt en god sista middag klockan halv elva på kvällen. Tur var det att jag redan hade ätit tidigare, samt ätit upp min sista Ben&Jerry’s glass, men åt lite smått för att njuta av maten. Något jag kommer att sakna i Sverige är glassen, jag kommer aldrig att kunna äta Ben&Jerry’s igen eftersom den kostar bara 2,50 till 4 dollar, med andra ord 15 till 25 kronor. Dock blir det med stor sannolikhet en hel del ätande av det när man är tillbaka nästa termin. På sätt och vis längtar man efter det, men det ska bli skönt att komma till Sverige och träffa personer samt ta det lite lugnt. Nu är denna termin snart slut, hej då Amerika.

Igår var det tid för lite hej då. Det blev att trava sig upp till Buena Vista för att säga farväl till Gustaf som inte kommer tillbaka nästa termin, samt några andra svenskar. På vägen dit mötte jag en brandbil i full fart och på vägen hem där ifrån en polisbil med sirenerna på. Sedan var det att transportera sig ner på staden för att spendera mer pengar än planerat. De sista två dagarna kommer att länsa kontot en smula, med tanke på att jag ska handla lite saker till mig själv på onsdagen. På väg ner hittade jag gatan där jag gärna skulle vilja bo, ett väldigt fint område nära till staden och bussen till skolan. Nere på staden packade de upp för Farmer’s Market men det blev för min del att bara gå förbi för att fortsätta att kolla omkring.

 

När man väl hade kommit hem blev det tid för att äta lite middag innan Hanna, Emmy och jag strosade ner mot staden igen. Det var tid för 3D bio, och filmen var Thor. Väldigt bra film må jag säga, skulle dock nästan vara lika bra utan 3D då hade den dock bara kostat 7,50 dollar att se. Hysteriskt billigt. Filmen var uppenbarligen inte verklighetstrogen men när fanns det en asiat samt en mörkhyad person i ett Asagård som påminde om Star Wars? Det hela var väldigt modernt för att vara asatro men det var en bra film. Natalie Portman gjorde ett bra jobb, samt Anthony Hopkins som Oden. Hanna och Emmy såg inte ens att det var han så.

 

 

På väg hem hittade jag ett hus som spelade Frank Sinatra och såg otroligt mysigt ut. Vi gick och planerade olika teman för nästa termin bland annat superhjältar, Ben&Jerry’s, sagor, djur, gudar samt yrken. Där satt vi och planerade samt kollade igenom alla spännande saker Johanna hade lämnat kvar. Bland annat skissblock och pennor samt akrylfärg, maskeradkläder etc. Väldigt roligt utan tvekan. Sedan blev det att packa lite snabbt för att sedan sova.

Nu är den sista helgen för vårterminen i Santa Barbara passerad. Känns onekligen konstigt. Malin åkte till Hawaii och henne ser man inte på Pascual något mer, sedan har Emelie och Rebecca haft fullt upp med att packa inför deras roadtrip som avgår på måndag morgon. Rummet är för stunden ett bombnedslag, men om mindre än ett dygn är den ena halvan tom och jag är helt ensam. Istället för att njuta av att man är ledig och har vackert väder, känner man sig nästan nere. Det är som en nedräkning vilket gör att man inte gör något utan istället bara tänker att det är en sådan liten tid kvar. Sedan hjälper det inte när man är ovetande angående Islands vulkanutbrott. Känns lägligt nu när man snart ska tillbaka till Sverige.

 

Gårdagen blev den sista festhelgen för terminen. Efter att ha promenerat sig till Ralphs och insett att alkohol är mycket billigt här, i alla fall om man letar efter ett Kaliforniskt vin. Jag saknar onekligen ett gott merlot eller cabernet vin från Frankrike, eller de gyllene bubblande dropparna, dock när man hittar ett mousserande vin för 5 dollar känner man att man får släppa den höga standarden och tänka på att man är en student. Sedan blev det att försöka ragga upp folk till festligheten men utan succé. Istället blev det att gruppen delade på sig, några stannade hemma och spelade drinkspel medan den andra halvan tog en taxi till Goleta för att gå på maskeradfest.

 

Temat för festen var skurkar, vilket gjorde Sam och Oskar till två ryska maffiabossar, Hanna till en lönnmördare och tillslut Tove och mig till skedsystrarna. I klartecken är det två tyska frauleins iklädda en Oktoberfest klädsel som dödar folk med skedar. Tillsammans med fantasin fungerade det bra för Gretel och Edith.

 

Nu så är det bara att försöka att ta det lugnt och planera vad man ska göra under de senaste dagarna. Förhoppningsvis blir det ingen rökridå över atlanten vilket resulterar i en ridå över resan hem. Skulle kännas tragiskt, min kropp är inställd på att åka till Sverige. Dock vet jag inte om den tycker att det är något positivt än men det får man se. Det blir att pressa in så mycket som möjligt så att man inte tröttnar eller saknar livet här. Hur overkligt det än låter.

Igår var det den sista dagen i skolan för denna termin. Finals avklarade med blandat resultat. På måndagen var det skådespel på högsta nivå, dock tappade jag karaktären Annette en smula och sabbade några meningar men det gick nog ganska okej överlag. Sedan var det tisdag och inlämning av Tom Gareys mordiska analysuppsats. Jag och analysera saker har aldrig varit en vinnande kombination tyvärr men efter mycket tänkande och svammel blev den avklarad. Vi hoppas på att han gillar en massa nonsens för det består arbetet verkligen av. Sedan var det hem och ladda om och ladda nytt inför sina två sista framföranden i Voice and Diction. Först blev det sin monolog från Macbeth, gick hyfsat bra men glömde bort mig konstigt nog samt att jag inte var den mordiska Lady Macbeth utan mer en arg Cecilia som sa någon annans ord. När den var klar blev det att försöka sig på New York dialekten med Tove. Scenen blev en succé och folket skrattade en hel del, dock var det inte något New York över det vi sa samt att vi sabbade några rader. Som ett avslut på dessa framföranden blev det att ramla ur soffan man satt i för att sedan lite smidigt flytta tillbaka den. Jag avklarade det hela med att skämma ut mig en smula. Inte för att jag bryr mig så hysteriskt mycket, det enda är att bulan på mitt smalben gör ont.

 

 

Sedan var det bara det sista mordiska provet och inlämningen kvar. Det var att tillverka en helig graal-aktig mugg samt att skriva klart ett arbete om special effekter inom teatern utan att använda sig av elektricitet, och som grädden på moset ett prov om en hel del saker man inte kommer att ha någon större användning för. Muggen blev avklarad, och inte så snygg, under måndagen, uppsatsen blev klar på tisdagen, otroligt dåligt skriven samt att den inte har någon speciell inledning eller slutsats bara en massa fakta om hur man skapar regn, rök, eld samt vind på scen, sedan blev det att läsa igenom anteckningarna samt snegla lite på de två hundra sidorna till provet. Tillslut insåg jag tidigt på onsdags morgonen att det inte var någon idé att ens försöka att lära sig det, och istället beslöt jag mig för att spendera lite tid framför tv:n.

 

Klockan kvart i tolv var allt sedan avklarat och det blev att sälja lite skollitteratur för skamligt lite pengar, samt att sedan låsa upp de två iPhone 4 för ett hysteriskt högt pris. Dock fungerar det hela nu vilket är bra, det kan det vara värt. På kvällen var det folk över och sa hej då till Malin som åker till Hawaii på fredag innan hon drar hem. Ett litet gäng hade sedan peppat på att gå ut men tyvärr var kroppen mer trött än vanligt, förmodligen för att man nu äntligen kan slappna av.

Död på kvällen resulterade i att man går upp halv sju på morgonen vilket känns aningen överpeppat. Nu är det bara att sega innan man kan göra något av den här dagen. Det känns konstigt att inte behöva göra något, underligt minst sagt.

Nu har vi haft den sista skolveckan med lektioner, dock sitter man nu här i panik inför den kommande veckan. Det är nu alla betyg sätts på ens finals. Dessa slutliga uppgifter som man ska framföra och skriva ligger jag en aning efter med känner jag. Dock är inte min hjärna i funktion vilket jag egentligen inte borde bli förvånad över. Det känns konstigt att man är i Sverige snart igen, utan tvekan kommer det att bli fantastisk att få träffa alla personer och att befinna sig i sitt hem istället för att vara i det tillfälliga stället man bo i nu. Konstigt nog känns det ledsamt att åka tillbaka till det bekanta så snart.

 

På tal om det vanliga och bekanta, var det Eurovision Song Contest igår. Här hemma i huset satt vi och hejade för fullt för Sverige. Vi låg etta ett bra tag, vilket inte var så oväntat med tanke på att de flesta bidragen var urusla, men tyvärr hamnade vi slutligen på en tredje plats. Klart bättre än de senaste åren i alla fall, inte för att jag har sett dem men det är svårt att undvika att höra resultatet från spektaklet. Vi glädjs över att vi inte behöver kvala nästa år i alla fall. Dock känns det mindre roligt att det vinnande laget inte ens ligger i Europa, men vinner tävlingen som är för Europa. Det är komiskt utan tvekan.

 

Nu är det tid för att försöka att få något av alla finals avklarade. Kommer nog att klara av det men förmodligen blir resultatet på det hela katastrofalt med tanke på att jag förmodligen har missuppfattat det hela. Håller tummarna på att jag inte har det, annars att jag får hyfsat bra resultat för att ha gjort ett bra arbete på fel sak. Det återstår att se känner jag just nu. Betygen ger mig panik för stunden, men på onsdag är allt för denna termin avklarat. Nedräkningen är snart avklarad.

Nu har det gått ännu en skolvecka och man sitter fortfarande med en hel del arbeten kvar att avklara. Har i alla fall avklarat att presentera New York dialekten. Den är aningen speciell och väldigt annorlunda, det är inget som faller mig naturligt i alla fall. I torsdags när vi presenterade de förändringarna de gör i IPA, resulterade det i att min lärare Matt säger att han ska slå sönder mitt ansikte. Dock var det mer att han sa det för att tydliggöra hur New York dialekten är, och inte att han ville slå mig. När han insåg vad han precis hade sagt, förklarade han sen att jag är nog den sista personen han skulle slå. Jag ser tydligen ut som Bambi, liten och oskyldigt. Kan vara något positivt, vem vet, blir dock svårare om man ska göra en karaktär i en pjäs som ska vara rå och rent ondskefull. Dock gillar jag utmaningar så det är bara att köra på känner jag. Min Lady Macbeth gick bra och en Shakespeare fanatiker tyckte att jag gjorde den rollen otroligt bra. Hon vill onekligen göra allt ondskefullt så det är bra.

 

Senare under torsdagen fick jag höra av några tonåringar att jag gjorde deras dag samt att jag återigen var en Dear. Inte nog med att jag hela tiden får höra att jag ser ut att härstamma från olika nationer, utan nu har jag utvecklats till ett djur. Under denna dag fick jag även något jag har väntat på sedan den 13 januari nämligen mitt Kaliforniska ID-kort.

 

Efter att ha hamnat på Ralphs för att köpa glass, en låda jordgubbar för 77 cent, grönsaker samt 60 Budweiser blev det att ta sig hem igen. Fredagen har sedan ägnats åt studier, Trader Joe’s, tvätta alla kläder man äger, titta på konstiga tv-program och njuta av att det knappt var någon hemma. Majoriteten av brudarna i huset hade dragit till Six Flags för att åka en massa galna bergochdalbanor. När de anlände hem igen, visade det sig att resultatet av dagen var att byxorna inte satt på längre. Hela bunten steg in i enbart trosor som nederdel. Slutsatsen man kan dra utifrån detta, var att man inte ska åka Flum Ride-aktiga attraktioner det sista man gör innan man ska åka hem och inte har ombyteskläder.

Slutligen har jag insett att jag förhoppningsvis kommer att klara av detta berg av slutuppgifter jag har att göra. Det kommer att bli en intensiv helg, inte vår 80-tals fest inräknad. Dock med den kommer det blir lite mer på det hela.

Idag har man nästan fått alla repliker till den ena klassen avklarat. Tränade igenom scenen några gånger tillsammans med Tove. Jag känner att hon har fixat sin karaktär, men kommer inte ihåg alla repliker, medan jag inte har karaktären men majoriteten av replikerna. Frågan är den då, vilket är bäst? Sedan blev det att ha en massa snack och anteckningar som sedan det kommer ett prov på. Inte motiverad men tanke på att man har enn åtta till tio sidigt arbete samt att skapa en helig gral-aktig mugg till samma dag. Omotiverat men så sant.

 

Det motiverade var när vår teaterlärare Katie berättade att vi kunde byta kurser om vi ville, utan att bryta certifikatet. Sedan sa hon även att hon tycker att det har varit roligt att få ha oss som elever. Det var glädjande ord minst sagt. Sedan bar det av mot huset och lite skype och lunch innan det bar sig av mot stället som har norpat mina iPhones. Efter ett bra tag och en bitchig Cecilia, fick jag telefonerna tillbaka samt pengarna plus två cent. Kanske inte så värt med tanke på att jag nu får leta reda på en annan samt att jag har pallrat mig dig ett antal gånger utan resultat. Nej tack, Make it Wireless.

 

Väl hemma igen och planerande av helgen samt pluggande i form av att skriva lite, betoning lite, på arbetet samt läsa klart en pjäs och tillsist försöka sig på New York dialekten. På något sätt ska jag kunna lära ut den imorgon, vilket blir svårt eftersom jag inte ens kan behärska den. Känns bra det! Blev en pause i det hela och såg på topmodel. Nästa vecka är det nog sista avsnittet för denna säsong. Jag hoppas på att Brittani vinner, hon kanske är lite konstig ibland men coola bilder är det i alla fall. Förmodligen vinner hon inte, brukar vara så.

För stunden väntar David Alan Stern på mig och jag hoppas att kraften är med mig. Det är trots allt den fjärde maj, vilket är lite speciellt när man bedårar Star Wars.

Nu har ännu en hektisk vecka gått och det känns som mycket har hänt men ändå ingenting. En hel del skolarbeten och uppgifter har blivit avklarade, man har tagit det lite lugnt mentalt efter påskfesten förra lördagen. Vi planerar nu i huset att tillbringa varje lördag innan vi åker hem, nere i källaren tillsammans med festligt folk. Veckan har rullat på och resulterat i stunder man knappt har vaknat till liv utan hjälp. Hjälpen fick som tack en enorm kaka liknande en kanelbulle med cream cheese på samt en kartong med jordgubbar. I skolan är det mycket nu innan slutet på terminen. Har målat en kuliss, samt mina träningsskor på köpet. Försökt att memorisera en hel del scener men utan någon större succé.

 

 

På torsdagen efter att ha rotat ihop lite arbeten som har lämnats in, var det tid för vännerna mina att framträda på teaterns Open Mike. Mina kära vänner sjöng och var otroligt duktiga. När det var över var det plötsligt fredag och på morgonen fick man se bilder och tv-inspelningar från det kungliga bröllopet i Storbritannien. Det fick en att tänka tillbaka vilken hysteri det var i Sverige förra sommaren. Amerikanarna är helt galna i bröllopet mellan William & Kate. Efter att ha sett det har det varit försök att ordna med diverse olika saker. Uppdragen som prioriterades var att försöka låsa upp sin iPhone. Dock blev resultatet på lördagen inte så lyckat, efter att ha åkt fram och tillbaka till stället fått mitt SIM-kort sönderklippt och allt fick jag tillslut ett nytt SIM-kort men ingen iPhone. Jag ska utan tvekan kräva pengarna tillbaka om det inte ordnar sig nu på söndagen.

 

Trött på hela situationen bar det av hemåt för att njuta av Valborgsmässoafton. Dock är det inte så mycket att fira här borta, tyvärr. Man saknar alla pyttesmå tonåringar som har blivit fulla på 2,25: or, kasen som brinner och värmer, en god middag samt att träffa så mycket välbekant folk.

Vi gjorde ett tappert försök med att ordna grillen men inser att vi inte har någon grillkål så den idén gick i kras. Dock blev min kase en brinnande tändsticka. Sedan satt hela huset, ganska avtrubbade på allt och insåg att det kanske var tid att ordna festen i källaren. Dock var inte stämningen på topp, vilket avspeglades på kvällen. Folk eller snarare amerikaner tenderar att säga att de kommer men gör det inte. Tillslut var det en hel drös i källaren, men ingen stämning tyvärr. Personligen bar det av upp till sängen för att försöka att bli av med allt illamåendet som hade byggts upp under dagen. Så var denna vecka nästan avklarad, tyvärr.