Elegant equation

Idag har det varit spännande. Efter att ha haft ett litet problem till i huset, vilket var ett stopp i diskhon. Problemet var att vattnet inte ville sjunka så istället fylldes hon med smutsigt vatten. Då kom vi fram till att vi köper ett valfritt frätande medel för en liten summa samt är tillämpad för att lösa upp fettförstoppningar i rören. Efter att ha hittat en passande produkt visade det sig att det inte riktigt fungerade som vi hade trott, det vill säga att det var ingen rörelse alls i det stillastående vattnet i diskhon. Då blev vi alla besvikna och struntade i det hela och kollade på film istället. 

Igår var det den första riktiga dagen efter att jag kom tillbaka till London. Det mesta var som vanligt förutom att Emils polare Jocke nu bor hos oss för tillfället. Emil är klart mer nöjd nu än vad han var innan jag åkte. Trots att han har en jobbig förkylning. Igår blev det i alla fall tid för att träffa mina kompisar från Künzelsau som jag tillsammans med Jossi, Lilli och Hanna träffade under en sommarkväll på Norrköpings camping. Dock kunde inte Hannes komma så trion blev lite utbytt, det var Basti, Chris och Joana. VI sågs och åkte till mitt favorit ställe för att äta lite. Sen blev det att komma hem till lägenheten för att fixa en middag tillsammans med de tre vännerna från Tyskland. 

Nu har jag varit hemma I Sverige sedan fredagen den 13:de. Det känns som vanligt här hemma, tiden har stått aningen stilla. Inte för att det behöver vara illa på något sätt men det är bra att komma iväg igen till London och höja tempo lite. För att sammanfatta hemvisiten börjar jag med att säga hur underbart det har varit att få äta en massa mat igen. Att inte tänka på hur mycket maten kostar och bara ha suttit hemma och proppat i sig en massa smaskiga maträtter. 

Som alla (som läser) vet har fina tjejen Cece varit hemma ett par dagar, ett par fler än vad hon tidigare planerat, men toppen tänkte vi här hemma och hann träffa henne mycke mer!
Vi har hunnit med promenad(er), sett lite filmer (eagle eye samt death defying acts), sockergott har vi ätit, sett en kvalmatch med ett roligt slut (vinst för SPA) och hört om en annan dålig. Hon har kört skruttig volvo som hade växellåda med oss andra som passagerare som vi också tankade för trettiokronor, ätit lite ris, glass och banan tillsammans, pratat mycket mer i telefonen än vad det blivit mellan London-Gävle, samt en hel del Gävle-Göteborg och så hann vi fira lite födelsedagar här på slutet.
Det har varit multo bueno men som alltid (verkar det som) måste det roliga ta slut och det gjorde det väl någon gång igårnatt när vi skulle säga hejdå. Det fina är att hon inte riktigt åker försen imorgon kväll, men inte tusan kan man ses mer ändå!

Någon annan som nu också lämnar Sverige är Björn, i morgon åker även han bort. Närmare bestämt till Australien i cirka fem månader, där ska han bli något som kan likna fårbonde och det är ju för all del spännande (ja för hans del såklart-hoppas jag) Så idag blev jag (förvånande nog) medbjuden på lite hejdåbjursafika, det var för all del roligt att vara med "sista gången". Fast det trodde jag var igårkväll på vägen hem då han hann säga mycket peppande (han är bra på det, Fredrik också ska ni veta!)

Så en till sak, jag har rätt många men inte kan jag säga allt!
Frideli kommer tillbaka till oss (om än för ett litet tag, eller sådär några veckor så kommer hon minsann!) På tisdag eller onsdag, jättebra tycker jag (och jag vet jätte- är ingen bra förstärkningsmarkör, det har Carina påpekat i tre år, men jag menar det är mega-, döds, skit-, tok-bra!

Några lämnar oss och någon kommer tillbaka. I kortfattade drag är det så just nu. Med tankarna på det så kan jag berätta att min katt har en tandsjukdom och det är inge kul, då han kanske snart blir någon till som lämnar mig.

Så nu vet ni lite mer.



bebis

Idag ska hela gänget till Robins, Söt-Emils och Bymans 60-års fest. Gänget består av Elin och Cecilia samt bloggarduon i sailorettes Jossi och Lilli.  

Nu har jag varit hemma i några fåtal dagar. Det känns konstigt, bilarna kör på rätt fast fel sida, städerna känns som övergivna ryska byar. Allt är så smått nu när man är på en hemmavisit. Det som är det gamla vanliga är dock polarna. Det känns bra att ha fått träffat många söta vänner och väninnor hittills och fler blir det säkerligen. Det känns ra at få vra hemma i sin egen säng och träffa sin älskade familj och snylta på allt som ekonomin inte tillåter än att äta och få nere i London.

Jag har en samling av dem i varierande storlek och färg!

Dagen före den stora dagen. Idag har det varit en spännande dag hittills. Natten var aningen orolig och annorlunda efter många telefonsamtal och olika alarm som sattes igång. Sen efter att ha snackat med Anna igår kväll blev allt aningen roligare. Jag är numera känd som WordArt, och har min egen WordArt hälsning. Det var då när jag visade hälsningen Anna lärde sig, vid nittonårs ålder, att man läser från vänster till höger. Senare försökte Anna förklara varför hon inte visste att man läste från vänster till höger och anledningen var att hon har kinesiska anlag, som sen visade sig vara japanska. Dock var problemet där att de skriver uppifrån ner, inte från höger till vänster. Tillslut kom hon fram till att hon inte har någon aning om var hennes anlag kommer ifrån och att hon inte kan läsa. Hennes djupaste hemligheter är avslöjade. Denna morgon vaknade jag av att någon ringde på dörren. Denna någon var väldigt speciell, det var en engelsk person från Jehovas vittnen. De gav Anna två fina broschyrer om dem och sa att de skulle komma tillbaka vid ett annat tillfälle då vi bär lite mer lämpliga kläder. Jag har annars en bra vana av att bära olämpliga saker på mig när dem kommer. Senaste gången stod jag i en handduk när en medelålders karl med sin ganska så unga son kom förbi. Svår slaget känner jag. Ja men nästa gång de kommer ska vi bjuda in dem och vi alla i huset ska ha olika religioner. Jag blev plötsligt muslim, jag äter dock inte så mycket gris så det får väl vara därför. Det blir spännande, jag får väl baka något gott då. Just nu sitter jag på Curved Angel. Jag gillar personalen här och de gillar mig med, de känner igen mig och kommer till och med ihåg att jag är ifrån Sverige. jag har lärt dem att säga "Hur mår du?", det känns bra. När jag åker hem sen i maj eller juni kommer de vara svensk talande hela bunten. Annars idag så är Anna på provjobb i Soho på ett Starbucks, iklädd helsvart klädsel, och Emil är på intervju, vinden verkar har vänt aningen. Jag sitter och väntar på att min färgglada rumskamrat ska ringa mig nu och sen ska jag packa inför morgondagens äventyr. Det blir att flyga på fredag den 13:de, känns lite spännande men det kommer att ordna sig. Jag kommer ju hem till Sverige över en vecka, det kan inte vara så dåligt, eller?

Idag har det varit en otrolig händelserikdag trots att inget har hänt. Dagen startades lite lätt med BBC:s fina klassiker. Jag lämnade dock kollektivet för att träffa Lilli som skulle åk hem idag. Det blev en liten lunch på Starbucks på Oxford Street och sen lite lunkande fram och tillbaka till olika affärer för att det svenska sällskapet skulle få användning av deras små mynt. Efter någon timme var klockan två och det var då jag såg Lilli för sista gången det här besöket. Jag kommer dock att träffa henne senare denna vecka förmodligen. Ja sen blev det för mig att njuta av det engelska favorit vädret. Jag gick längst hela Oxford Street och ner på New Bond Street och sen ner till Piccadilly Circus. Det blev mycket att gå och kolla på olika affärer man gärna vill få en anställning hos. Jag skulle inte tacka nej till att arbeta där i alla fall. Sen kom man hem, alldeles blöt så att det nästan gick att krama ur liter av vatten från ens kläder. Skulle nästan fyllt ett handfat utan några större problem. Efter det kom Anna och Emil hem och var med och segade vid TV-apparatens dåliga urval av program. Jag berättade om min insats vid Piccadilly där jag hjälpte ett svenskt umgänge med att bära ner en barnvagn till tunnelbanan. Det roliga var att maken började prata med mig på engelska och frugan snäste till: ”Flickan pratar faktiskt svenska!”. Dock blev det bara bättre och bättre med kvällen, då syftar jag verkligen inte på programmen utan samtalsämnena. Efter att ha fått höra på vilken oglamorös dag de andra två arbetssökandena har gjort, var det enda jag kunde göra att skratta ondskefullt som bara rika överklassmänniskor gör. Med det menar jag inte att jag är en sådan men i jämförelse med deras dagsschema så verkade jag det. Dagen enligt dem var att åka till olika lågpriskedjor och ställen där de säljer saker för max en pund, för att jämföra priserna. På vilket ställe man får ut mest saker för pengarna. Sen på toppen av det hade de gått runt i Elephant and Castle’s shoppingcenter, vilket nästan bara består av en pund ställen, och sedan hade de hade ätit en flottig lunch där. Samt att detta shoppingcenter är nästan en liten träffpunkt för alla arbetslösa som gillar att handla på alla Londons olika lågpriskedjor. När Fanny kom hem sen tyckte även hon att detta var hysteriskt roligt. Vi har det allt trevligt här i Peckham och vi tar väl hand om varandra. Det blir dock lite synd om Anna nu när jag åker hem, hon kommer inte att ha mig här under alla hjärtans dag. Det löser sig nog, hon har ju Fanny och Emil i alla fall. Sen kommer hon ha mig fram till juni sen så.

Idag har varit en bra dag för kollektivet. Den börjades ganska sent eftersom det var en trevlig kväll igår, då vi var ute på krogen och mycket virrande hit och dit för min och Annas del. Samt att man åkte med Londons schysstaste taxichaufför som lyssnade på ”The best of The Animals” skivan, som även finns hemma i vårt magra cd-ställ hemma i Sverige. Sen under morgonens frukost visade de på TV:n, de femtio mest framgångsrika pojkbandslåtarna från nittiotalet. Hur underbart som helst. Fanny och Emil hittade Pers tvilling i pojkbandet ”East 17” och Anna hittade alla fina danssteg som fanns på nittiotalet. Kollektivet satsar på att ha en egen dans som kommer att vara inspirerad av dessa fina koreografier som allas kära pojkband hade. Efter det fick Anna en snilleblixt och kom på att vi ska odla grönsaker ute på vår rökplats. Inte för att någon av oss röker utan det stället vi skulle hyra ut till rökare. Anna blev även överlycklig när hon hittade gödsel i en påse samt trädgårdsverktyg. Det känns bra att vi har någon i hushållet som ambitioner för lägenhetens uteplats nummer två. Sen efter några låtar åkte vi till vår kära och mysiga hyresvärdinna, Lizzy. Helt underbar person, hon bjöd på färsk pasta med hemmagjord tomatsås och köttbullar som var parmesan och chilikryddade. Sen på topp på det vitlöksbröd, vårrullar, en stor sallad och sist men verkligen inte minst en god chokladkaka som efterrätt. Helt otroligt. Allt detta bara för att hon ville ge oss nyckeln till brevlådan och träffa oss lite. Det är nog svårt att hitta en rarare och mer omtänksam hyresvärd i London, kanske inte bara här utan i hela världen. Hon frågar även hur det går med diabetesen och hoppas att det ordnar sig. Hon bryr sig om oss vilket känns väldigt bra. Sen fortsatte vi att kolla på nedräkningen vilka bästsäljande pojkbandslåtar. Konstigt nog var inte ”Backstreet boys” med på topp tio ens. De verkar inte a varit så stora här i Storbritannien som hemma i Sverige. Här var det ”boyzone” och ”take that” som var storfavoriterna. Det märks att vi svenskar är influerade av Amerika och deras fasoner där borta och att Storbritannien lever sitt egna konservativa liv. Elizabeth var även väldigt förvånad över hur vi svenskar är. Saker som att våra barn blir ammade när de är nyfödda är långt ifrån en självklarhet här. En annan sak som att ta av sig skorna när man kommer hem till någon i hallen är helt ofattbart tycker Engelsmännen. De är inte så duktiga på det här med återvinning heller, men om man återvinner kan man ställa ut de olika påsarna utanför dörren så hämtar sopgubbarna upp det. Ibland förstår jag inte deras logik på saker och ting. Det Elizabeth tyckte var konstigt var att många svenskar är vegetarianer, och började undra om vi inte hade några kor i Sverige och så. Eftersom de finns för att äta. Hur det kan bli. Sen blev det att åka hemåt där jag hoppade av halvvägs och tog en promenad i det typiskt brittiska vädret. Det är bra att få lite motion varje dag och lite tid för att få någon anslutning med omvärlden via telefon. Det känns bra, trots att jag ska hem snart känns det bra.

Idag är jag glad över att ha överlevt en spännande kväll och sängar som överraskar än med att fälla ihop sig. Frågan är bara om jag ska kalla det en säng, det är snarare som en solstol. Idag har Emil blivit aningen nedröstat när det kom till valet av vad vi skulle kolla på för något TV-program. Det blev ”Sex and the city” och lite matchning av kläder. Jag blev totalt vinröd från topp till tå, samt att jag matchade gardinen otroligt bra. Emil hade stora problem med att se mig när jag stod vid fönstret, Fanny med men hon har svårt att se annars också. Efter lite segande hemma i lägenheten så drog jag mig iväg till ”Curved Angel” vilket är namnet på det kaféet som är som vårt ”Central Perk”. Dock så visade sig min svaga egenskap, datorer och inställningar, sig ganska mycket. Jag är dock den som förstår mig på TV-apparater men inte datorer. Jag, samt alla personal på fiket, hade problem med att komma in på deras nätverk. Tillslut skippade jag att försöka få bort den dåliga egenskapen och satt bara och tog det lugnt med en stor kopp te. Jag pratade med min pappa på telefon, han var ensam hemma nu när min mamma är i Stockholm med sina kära väninnor och lever loppan. Trots att jag trivs bra här så är det alltid lika jobbigt att inte få träffa sin familj på ett bra tag. Det känns dock aningen värre att de saknar mig lika mycket tillbaka. Det blir ett lidande utan dess like, men snart är jag hemma i Sverige och får vara med familjen en hel del. Det känns bra, innan jag kommer tillbaka och ska jobba rumpan av mig genom att springa runt och hitta ett jobb. Så pappa är hemma själv, mamma är och roar sig och jag väntar till ikväll då jag och Anna ska hänga med Lilli och hennes kompani på en utekväll. Då blir det även jag som ska leva loppan. Lite i alla fall.

Dagen för mig CC har varit bra, jag har varit med Lilli som är här på besök. Vi och Amanda var på madame Tussauds. Det var väldigt trevligt där och med dem. Jag gillar verkligen grejen att stå och posa med dockor som ser ut som kända personer. Det gör som man känner sig som har halva foten inne i kändisvärlden, fast det är egentligen raka motsatsen. Dock är det alltid lika spännande må jag säga. Sedan så satte vi oss lite snyggt på ett kafé nära Piccadilly Circus. Aningen turistig dag måste jag säga, men någon dag borde vara en turist dag. Det är alltid trevligt att göra typiska saker som man själv inte gör för att man ska bo här. Det är också aningen fånigt men så blir det. Jag känner att det blir skönt att komma hem och träffa nära och kära igen, efter ett tag, men jag kommer att sakna kollektivet vi har här i Peckham. Kollektivet ”Larger than life” sitter och har en mysig hemmakväll. Kvällen startades lätt när jag städade ut köket och fick aggressions anfall på all smuts och att min klännings fransar fastnar i luckhandtagen. Sedan när Fanny kommer hem efter en jobbig dag på arbetet åt vi lasagne a la Cecilia. Efter att ha bränt bort några fingeravtryck blev det ”french medium dry white wine” för gänget och Tescos egna lager för den manliga delen av kollektivet. Efter en jättepeppad kväll blev det gulligull för paret, lite hemlängtan för Anna och diskning för Cecilia. Kvällen hade nått sin bott men vände snabbt när myset med 90-tals musik skapades inne i Annas och mitt rum. Tankarna och planerna för framtiden skapas verkligen här. Anna har kommit på några sätt, men inom samma bransch, att skrapa ihop lite pengar till kollektivet. Det går ifrån horblogg till att ha vår balkong till folk som vill röka cigaretter i cigaretthållare. Jag vet inte om jag vågar åka hem till Sverige i en hel vecka, jag vet inte vad jag kommer komma tillbaka till. Vi vill även top - up många saker här, allt som går att toppa upp är otroligt, dock verkar Fannys kvällspigghet inte gå att toppa upp. Fanny lägger sig och sover lite smått i Annas säng som har ett plastlakan under sitt underlakan. Detta brukar finnas i sängar för barn som inte vet när man vakna och använda badrummet, vilket känns säkert i det här fallet. Emil har dessutom hittat sin nya stil som den nästa Dogge Doggelito till Lisa Nilssons ”himlen runt hörnet”. Jag sitter och försöker lösa korsord som min familj har skicka så fint i ett kuvert till mig och samtidigt som jag tänker på vilka TV-serie karaktärer vi är. Vi har redan avklarat ”Americas next top model”, ”Sex and the city”, ”Vänner”, ”Scrubs”, ”Teenage Mutant Ninja Turtles”, ”Flintstones”, ”Scooby-Doo” och fler kommer att fixas under kvällen. Det är mycket som kommer att fixas under kvällen.

Det fanns tillslut ingen annan utväg för dom på katthemmet än att låta Moltas få somna in idag.
Han och hans syskon kom till katthemmet efter en tillslag hos en drogberoende som missskötte de nitton katterna som fanns där.
Bara sju klarade sig därifrån och snabbt flyttade fem in till nya familjer. Kvar blev då Mimmi och Moltas, som var kuvade och väldigt sjuka. Mest Moltas, som hade problem med magen och vi trodde flera gånger under hösten att han skulle strycka med. Just då klarade han sig turligt nog men nu gick det helt enkelt inte längre.
Jag hoppas nu mest att Mimmi kommer klara sig fint, båda katterna har varit väldigt beroende av varandra och förhoppningsvis får Mimmi flytta till en familj snarast!


Mimmi närmast och Moltas i bakgrunden.

Om du har katter, snälla se till att kastrera dom!
Om du inte har en katt men är intresserad kom gärna och hälsa på hos oss;

Sen sist har jag hunnit med:
Den första kursträffen,
Jobbat lite,
Firat Morfar som fyllde 81,
Träffat Lisa och Annis-som turligt nog (för min skull) kommit tillbaka hem igen,
Pulsat fram i hela skogen med Aramis,
Samt att jag kommit lite närmare vad det är jag vill fortsätta plugga sen.

Just nu:
Undrar jag mest var Cece håller hus,
Och lyssnar på den bästa samlingsskivan nu

Läs artikeln den är dock gammal (December 2006). Men fortfarande läsvärd.

Amerika alltså, sen kommentarerna till. Jag gillar en speciellt:

Submitted by Ean Erickson, Dec 17, 2006 01:50
After reading this article, I realize how fortunate I am for having a grandfather who had the wisdom to leave Sweden when he did. I think North America will be seeing more swedish immigration in the future. Here is some advice for Sweden: if your country is having population problems, how about having children? The rest of the planet does this!

Idag så skulle jag och Emil städa ur Northolt, men när i skulle gå blev jag dock kvar med en förförlig huvudvärk. Det är inte lätt nu om man tänker på min diabetes, men snart kommer jag hem. Det visar sig att jag blir kvar hemma längre än vad det var planerat. Från två dygn till åtta dygn. Jag måste få kontroll på mina värden och det är inte så lätt att göra det här verkar det som. Det känns både skönt att komma hem för en lite längre vistelse men det känns aningen lite väl långt. Jag ska inte klaga det blir bra att få fixa en massa saker hemma och sova i sin egen säng etc. Detta här ju också blivit mitt hem nu på senaste tiden. Jag bor ju faktiskt här också, jag har två adresser om inte fler. Det känns nästan konstigt att jag inte vill vara här ifrån så länge, eftersom jag är ett svårt fall med väldigt mycket hemlängtan. Ja men min kära trio som kommer vara kvar här kommer dock inte bli av med mig så lätt. Jag ska tillbaka och leta jobb som en idiot och om det går åt pipsvängen blir det bartenderskola nästa hållplats. Det är nästan så i alla fall.

 

Ja idag har jag annars orienterat mig runt i området här och gått igenom Burgess Park och försökt fått koll på var alla gator leder till, vilket vanligtvist brukar vara lätt men gatorna är konstiga i vårt kvarter. Jag börjar gilla London trots de isiga trottoarerna och slasken men man får inte glömma att man fortfarande är arbetslös. Det kommer dock att ordna sig, jag ska sätta turbon på max när jag går ut och söker jobb. Det blir schysst det! Jag vill börja jobba känner jag, det måste hända något och jag vill göra något nyttigt och bra. Jobba blir den excellenta lösningen. Sen idag har jag varit på ett internetcafé där jag fixade en biljett till Madame Tussauds. För imorgon kommer Lilli ner tillsammans med Amanda, som är en gammal rumskamrat ifrån Kina. Jag ska gå på vaxkabinetten tillsammans med dem samt att besöka några affärer och turistattraktioner. Det blir väldigt trevligt.

Nu är det nedräkning för om några timmar kommer Anna ner. Snart är kvartetten äntligen hel. Jag känner att det kommer bli en rolig tid framför mig, tills jag åker hem fredagen den 13:de. Jag ser framemot att få Anna som min rumskamrat och att jag snart får träffa Lilli. Det blir nog lite shopping nu de nio dagarna innan Sverige, och förhoppningsvis lite arbetsletande. Det blir spännande!

 

Elin jag hoppas att det är bra och jag kommer ihåg han som var sir Elton Johns förband. De var ganska bra må jag tycka. Dock var det inte min eller min fars musikstil skulle jag nog våga säga. Om pappa misstycker och gillade musiken stark så ursäktar jag mig. Ja och kära bloggkompanjon, jag kommer vara hemma längre vilket betyder mer tid med dig! Jag ser fram emot en mysig eftermiddag med några stora koppar te.

För det första: tre hus är samtidigt till salu på min gata!
Inte så viktigt egentligen, men nu till det viktigaste idag;
Tippex fyller 7 år!




♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Bildfest bara därför!

... endast busschaufförerna är långt ifrån vaken. London har fått panik och vet inte alls vad de ska göra. Det har snöat ganska mycket här och de är helt galna. Bussarna går inte, skolorna är stängda, folk kan inte gå till arbetet. Det har kommit hela femton centimeter snö, vilket är helt kaosartat här. Lite snö gör alla helt förlamade. Det är lite som nu snöar det, vad gör vi? En sådan stor huvudstad som London vet inte vad de ska göra eller något. Inga reservbussar eller vinterdäck eller något. Som svensk tycker man att det är ett helt vanligt snöfall bara men här så är det, det värsta vintervädret på hela arton år. Jag kommer ihåg vinterkaoset i Gävle 1998 eller när det nu var. Då var det närmare två meter snö och det tog endast tre dagar innan skolorna öppnades och allt vara nästan tillbaka till vanligt igen. Jag förstår inte hur London blir helt förlamat av lite snö. Tacka vet jag Sverige ibland, de gör i alla fall saker åt det ibland. Dock är jag väl inte heller den smartaste som får för mig att promenera runt Burgess Park, en hyfsat stor park som vi bor vid, när det är slask på vägarna och överallt. Det tog ett tag att gå runt samt att hitta bland kvarteren här omkring när det är kallt och mörkt ute. Efter ett tag så kom jag tillbaka till Sumner Road till vår kära bunker. Blöt och kall och inte bara utav det dåliga vädret utan även från att passera flera snöbollskrig, man blir lätt ett offer bland Peckhams befolkning.

Idag är allt bättre när det kommer till vädret och London står inte längre med upphöjda axlar samt ögonbryn och skakar på huvudet. Jag och Emil upptäckte Peckhams Library som är väldigt spännande. För att kunna använda det fria nätverket ska man vara medlem i Peckham Library. Så det var bara för oss att ansöka ett medlemskap, hemma i Sverige är det nästan bara att få ett kort och skriva namn på det och ha en kod, enkelt och smidigt. Dock är vi i Storbritannien som inte riktigt känner till dessa två ord. En sak man skulle skriva var vilken etniskbakgrund man har. Då finns det inte fem alternativ utan snarare tjugo. Helt sinnessjukt, eller snäppet nära det i alla fall. Sen så drog vi oss tillbaka till lägenheten för lite lunch och lite njutning av alla auktionsprogram och mäklarserierna. Emil och jag funderar på att skaffa ett av dessa i Sverige sen. Vilken given succé! Sen drog Emil på en liten tur till vårt lilla centrum och jag drog till vårt ”Central Perk”. Dock hann jag bara vara där i en halvtimme men fick lite kvalitetstid med ett välfungerande internet. Sedan en promenad från Clerkenwell till Elephant and Castle. Vilket ser väldigt lite ut på kartan men tar cirka en femtio minuter att gå. Sen bussen till Tesco där jag strålade samman med Emil och handlade stort. Jag har blivit aningen förtjust i soppor nu när jag inte verkar kunna äta något eller mycket. Knepigt men nötter är nu det som gör mig mätt. Det är väl rapporten ifrån de två kaosartade dagarna fullt med snö här i London.

Den här låten förtjänar sitt eget inlägg. Videon är inge bra, men ni kan iallafall lyssna.
Cicci - han var förband till Elton John, kommer du ihåg om han var nå bra då?

Lite pizza.


Jag, Sara och Lisa innan vi, med de andra, for in till staden.


På det där stället som jag inte gillar, men det var fint folk.


Tillexempel fick vi träffa Martins flickvän Kiran, hon var rar, precis som Martin själv.


Jag och några andra tog oss sedan ifrån det jobbiga stället och hamnade efter en liten tur med Fredrik som chaufför på en inflyttningsfest (tror jag det var) hos en trevlig kille. Det var blacksick i luften medan David och Robin roade sig på deras eget vis.

Och på onsdag åker alltså Hatten till London, jag får hoppas allt går bra, men det tror jag eftersom det då blir ett helfint gäng där borta.

Idag är det den första februari och det är en kall men vacker dag i London. Idag har det varit aningen segt. Igår blev det American Psycho, den var bra men konstig. Sen idag så var det "tillbaka till framtiden 2", en gammal Steven Spielberg klassiker. Det kändes mysigt och bra. I jämförelse med gårdagens "Dancing on ice", inte för att det är mycket som är sämre än det dock. En annan spännande sak angående brittisk Tv är att de är så efter. Man tänker att de borde vara före men det är då allt mer efter är Sverige. Tillexempel så ska de börja sända Americans next top model cycle 12 eller vad det är snart, samt alla andra TV-program och även bio filmer. Jag fattar ingenting. Jag som alltid har trott att Storbritannien har legat så mycket före många andra europeiska länder. 

Ja igår så upptäckte trion att vi hade fler program än alla roliga mäklar- samt auktionsprogrammen, vi upptäckte att vi hade en TV-box som innehöll flera klart roligare program. Ett av de roligaste programmen var ”Paris Hiltons British Best Friend”. Vilket går ut på att Paris ska välja en bästa vän i Storbritannien som hon kan lita på och vara med när hon är här i London. Det var tolv stycken tävlande om titeln som Paris bbf, vilket står för british best friend. Hela alltet var som the bachelor fast mycket tattigare. Det mesta var bara fult och de tävlande var galna och var mer som vem som helst som vill bli känd på ett lätt sätt. Trots att det var mycket fult filmat och hela konceptet var fult så var det otroligt underhållande. Svårt att hålla sig för skratt. Sen blev det utslagningen vilket var hysteriskt töntigt, Paris satt i en tron som var rosa och strassig och sen sa hon till den som blev utslagen ttyn, talk to you never. Lättroad må jag allt vara men det var så otroligt fult och dåligt. Inte ens jag skulle vilja vara med i en sådan serie eller vilja skriva den på mitt CV. Mycket som Paris Hilton har skapat skulle jag faktiskt inte vilja ha på mitt CV överhuvudtaget. Sen idag har Fanny försök att få ett bankkonto men bankerna i England verkar visst inte vilja få nya kunder. De är konstiga här men jag gillar dem ändå. Jag var inne vid Oxford Circus och gick runt kvarteren där och var lite på Regent Street. Jag älskar de fina husen och alla affärer, dock har jag inte varit inne i en enda ännu, men jag ogillar alla andra turister som går runt och virrar fram och tillbaka. Jag må verkligen vara en av dem trots att min turistresa pågår under månader och deras under några dagar eller någon vecka. Förvirrande människor gör mig förvirrad. Det känn bra i alla fall att jag hittar aningen bra här utan att ha någon större aning om var saker och ting ligger. Men jag funkar ju lite som en karta eller GPS, dock har jag inte så mycket utritat på den än men det kommer. Ikväll ska vi kolla på American Psycho och/eller Edward Scissorhands samt laga en pesto lasagne. Det blir en liten myskväll hemma. Snart kommer Anna ner dessutom och utvidgar trion till en kvartett. Sen så är Lilli på väg ner nu också vilket känns hur bra som helst. Det blir kul att få träffa folk hemifrån igen och göra London tillsammans. Jag har det bra här nere i London och trivs ganska bra, men jag saknar allt hemma mycket.

C