Elegant equation

Nu har stressen lagt sig en aning, en del saker är avklarade och de andra är insatta i ett schema. Dock tror jag att tiden fram till jul kommer att vara kaotist och den planerade tidsplanen kommer att glömmas och ändras.

För tillfället önskar jag att jag bara kunde få krypa ihop under en filt tillsammans med en stor kopp te, eller glögg för den delen, och lyssna på stämningsfull musik och bara koppla av. Inte att glömma skulle jag vilja sätta mig ner och skapa en hel drös med julkort, eller att börja med att handla julklappar. Sist men verkligen inte minst skulle jag kunna flytta in i köket och dedikera en lång tid åt att baka och laga en massa mat. Dock tillåter inte mitt blodsocker denna önskan, men det är en väldigt bra längtan.

Istället för detta får jag njuta av det vinterklädda landskapet. Dock kommer den njutningen tillsammans med plågan att skotta den långa uppfarten. Efter tre väldigt snöiga dagar skulle mina armar och ben behöva en liten paus. Min kropp skulle både mentalt och fysisk behöva ta det lugnt för ett tag framöver. Jag har dock insett att det inte kommer att inträffa förrän mellandagarna, om inte även dem blir inbokade. Hursomhelst blir det bättre sen, eller inte, men det återstår att se.

Jag får snart njuta av vintern i form av bakande och julpyssel, men framtill dess får jag planera in när jag ska fira första advent så här i efterskott. Det blir annorlunda men bra.

Det var ett bra tag sedan sist nu. Mycket har hänt och funderats över och jag vet inte var jag ska starta eller vad man ska inkludera. Frågan är om det ens är värt att återskapa den senaste tiden. I stora drag har jag träffat en hel drös kära vänner när vi återsamlades för ett hedeligt gammalt Runamöte följt av deras underbara höstbal. Jag kan utan tvekan säga att jag saknar livet som runait ibland. Gemenskapen man har med dem andra spännande individerna och alla konflikter och draman som utspelade sig tillsammans med bröderna i Verdandi. Jag fick i alla fall två kvällar där jag fick känslan av denna underbara atmosfär.

Sedan har det blivit en hel del planerande och papper att hålla koll på samt skicka in till diverse olika ställen. För tillfället vet jag inte vad jag har och inte har gjort. Allt är inte signerat och klart, men det lär det vara till den femte januari. Då bär det av mot en varmare breddgrad. Fram till dess är det fullt upp och jag hoppas att jag får koll på läget inom en väldigt snar framtid.

Om det inte skulle vara nog med saker att oroa sig över, har kära mormor brutit benet. Det var onekligen något som inte passade bra. Tummarna hålls hårt för att hon ska må bättre och bli starkare i benet igen. Ännu en till eländig sak är alla apparater här hemma som lever sina egna liv eller protesterar starkt, samtidigt som en drös försäljare ringer dagligen och frågan efter diverse olika saker.

Just nu har jag en aning fullt upp med allt, men det är väl så det är runt slutet av året med julen och festligheterna runt det. Det hade underlättat en smula om man inte var helt ensam ett tag framöver bara. Dock har jag tur att jag kommer att kunna tillaga mat för två i början av nästa månad igen. Framtill dess får jag avnjuta måltiderna ensam i snövädret. Idag var det dock lite annorlunda, det var inte ensamheten eller födointaget, utan det är dagen tillägnad sankta Cecilia, musikens skyddshelgon. Med andra ord har man turen att fira sin namnsdag på denna dag. Startades upp med sol som övergick till små vackra snöflingor. Firandet blev att handla mat och chips från Kettle med smak av stilton och portvin, vilket är speciellt framtagen för säsongen, samt en lång promenad tillsammans med Frank Sinatra. Det kunde varit värre, jag trivs att vara ensam just nu och jag trivs tillsammans med Frank. Imorgon är det en annan dag, men förhoppningsvis en del saker mindre att avklara.

Nu har jag väl väntat hamnat i köpsuget som kommer årligen runt hösten och även under vårens slut. Den höstliga uppdateringen av garderoben har sakta krupit fram enda sedan vistelsen i London. Dock var jag inte så inställd på uppdatering då vilket jag verkligen är i denna stund. Lite av detta behag har dämpats efter denna veckas inköp. Jag började med ett felköp av en klänning från Tiger jag snabbt ångrade. Efter att ha besökt ett flertal av dessa butiker fick jag återgå till den jag köpte och tillsammans med skammen lämna tillbaka klänningen jag hade köpt en halvtimme tidigare. Dock lämnade jag deras brigadbutik till en mindre av samma sort för att köpa en annan klänning. Det är inte varje gång en lila klänning är ett säkrare val framför den lilla svarta, men i detta fall visade det sig att vara det. Dock är jag fortfarande i jakt efter en svart klänning liknande den underbara från Ted Baker dock utan detaljerna på axlarna.

Med en klänning rikare övergick jag snabbt genre till något mer chockerande på många nivåer. Först och främst fann jag ett par skor när jag suktade över ett annat par som mitt hjärta inte förstod min hjärnas resonemang. Tur för min hjärna att de inte fanns i min storlek, dock synd för skomakarna som inte fick chansen att sula om dem. Jag förstår inte lädersulor på skor inom användningsområdet utomhus och personligen tror jag att designerna inte tänker funktion när de bestämmer sig för den sulan. När jag stod där fann jag ett par vackra mockaskor aningen mer moderna skor som kommer att pryda mina fötter framtill tiden då snön pryder marken. Mitt i lyckan över ett par nyfunna skor inträffade även ett inköp jag inte har gjort på de senaste fyra åren. När jag stod där i butiken fick den nedre lådan i garderoben en tillökning som ingen hade anat. Nu har jag köpt mig ett par byxor vilket känns aningen skrämmande och annorlunda. Det har gått många år sen jag hade det sist och känslan av att ha ett par jeans på sig var konstig och ovan. Vi får se hur det går för den nedersta lådans tillökning i framtiden. Annars får jag skaffa fler galgar och utrymme för dem, vi får se vad som händer.

Nu har det redan blivit november. Hösten har börjat tänka på sitt avslut och kylan kommer snart krypande in. Den senaste tiden har varit fylld med spännande händelser. Slutet av oktobermånaden var underbar. Tillsammans med pappa åkte jag tillbaka till London för att känna pulsen i den stad jag fortfarande anser vara min hemstad. Vistelsen var bitterljuv på många sätt. Det var fantastiskt att strosa omkring bland gatorna i Soho och Covent Garden igen samt alla Ted Bakers butiker men det fick mig att inse hur mycket jag saknar London. Efter några dagar, en musikalvistelse rikare, en liten uppdatering av garderoben, ett medlemskort på Libertys, en hel del promenerade, återupptagna kontakter, S:t Paul’s Cathedral alla trappsteg, måltider var den korta vistelsen förbi. Den var kort och intensiv och helt fantastisk.

Sedan var det tillbaka till verkligheten i Sveriges kyliga klimat. När den sista helgen i oktober knackade på dörren gjorde pappas gamla kamrater från Dalarna likaså. Det blev en grabbhelg utan dess like i hushållet. För att skärma av mig från testosteronet och krattande av löv på ett snyggt sätt satte jag mig i blomrummet med årets Nobelpristagare i litteratur Mario Vargas Llosas roman Den stygga flickans rackartyg. En minst sagt konstig bok eller mer osannolik sådan men den har sin charm. Historien må inte tilltala mig så värst mycket men språket han använder gör att jag fängslas av raderna.

Sedan startades november med ett vackert värmande väder och en däven Cecilia. Bland Stockholms gator strosade jag omkring i jakt efter ett par skor samt stövlar och även en svart snäv klänning, utan någon framgång. När hoppet försvann och jag insåg att orken att leta bland alla butiker gick jag utpumpad på energi på en lite omväg hemåt. Plötsligt blir jag stannad av en man med koboltblåa glasögon och frågade om han fick ta en bild på mig. Trött och lite halvt omedveten om vad jag gjorde gick jag med på denna bild. Det visade sig att han tog bilder för tidningen Chic samt en blogg där han lägger ut bilder på välklädda inspirationskällor ur vardagslivet. På något sätt känner jag mig inte som en sådan utan mer som en väldigt sliten trött person som är tjugoett år fyllda. Dock känns den kombinationen inte så naturlig och förhoppningsvis är allt bättre i morgon. Annars får jag dölja det hela med det nyaste Chanel-läppstiftet i samlingen.