Elegant equation

Här sitter jag, efter att ha börjat mitt aningen nya hälsosamma liv, tillsammans med min fader och jämför priser på bläckpatroner på internet, samt tittar efter några fynd på kaplans. Mamma tillsammans med sin mamma står ute i köket och förbereder lite till kvällens middag. Carl sitter ensam uppe vid datorn och håller på med saker man aldrig riktigt kommer få underfund över vad det egentligen är. Här sitter man nu skuldfri och helt färdig inför vuxenlivet. Av dem tvåfemhundrafemtiofem dagarna jag har haft som tonåring är det endast fem timmar och tolvminuter kvar. Det är konstigt och aningen overkligt att man aldrig någonsin kommer att vara tonåring igen. Plötsligt är man helt och hållet klassificerad som vuxen utan någon chans att få tillhöra genren ungdom. När man var yngre tänkte man i alla fall att man hade tonåren kvar. Säkerheten att fortfarande vara ung är nu snart förbi och allvaret kommer att börja.

Mitt år som nittonåring har varit spännande och till och från kaotiskt, men jag ångrar inget som jag har gjort. Skäms aningen över vissa saker då man kanske borde ha gjort något åt sakerna, eller kanske ha låtit bli att göra saker. Jag har insett att saker och ting löser sig trots allt, med lite hjälp från sina vänner och

sin familj ordnar det mesta sig. Konflikter mellan folk har löst och andra finns kvar till framtiden och kommer i sinom tid att glömmas bort eller ignoreras. Jag har funnit vänner, återfunnit vänskaper och förhoppningsvis inte förlorat någon.

Mycket har skett och vissa saker kommer jag att minnas mer och längre än andra.

Jag ska dock inte deppa ihop och låta åldern komma utan något större motstånd. Så länge jag ser aningen ung ut får jag hålla skenet uppe om min så kallade ungdom. Jag får i alla fall tänka positivt, jag är inte på väg att bli trettio imorgon. Den dagen den sorgen.

Dagen började vackert med den underbara frukosten samt en uppfräschande dusch, innan vi drog oss mot en marknad nere i Reims, på samma ställe där det var nattlig köttmarknad föregående natt. Sedan gick vi runt där och kollade in alla fina ostar, färska grönsaker och slaktade djur. När vi väl hade handlat på oss några ostar, två enorma kronärtskockor samt ha lyssnat på mannen som stod och vevade en spak på den spelande lådan. Sedan bar det av mot en vin butik uppe vid domkyrkan.

När vi hade handlat på oss de sista flaskorna för denna resa bar det av mot Sverige.

Efter många mil var vi inne i Belgien och försökte att finna något lunchställe i Liège. Själva restaurangerna som var öppna var inte speciellt svårt att finna, utan en parkeringsplats. Efter att ha åkt runt utan att fått något resultat för det, fortsatte vi mot Sverige i hopp om en restaurang i närheten. Från motorvägen ser vi en skylt mot bland annat pizza hut och svänger in. Det området kändes lite som Valbo köpcentrum, fast att hela lokalbefolkningen kände för att åka dit just denna lördag. Tillslut kom vi fram till Pizza Hut och jag råkade beställa in en sodexho-liknande lasagne. Dock tyckte pappa att den inte var alltför pjåkig och bytte bort sin goda tortellini.

Sedan bar det av mot nya marker, nämligen Nederländerna. Även dem hade väldigt fina motorvägar samt många majsfält. Dock blev det ingen stadsvisit där utan bara att skynda sig vidare igenom Tyskland. Där stannade vi till vid Bremen för att äta en liten middag. Först tog det ett bra tag innan vi fann staden samt många konstiga vägar för att komma till centrum. Vi hittade en väldigt modern italienskrestaurang där det var självbetjäning. Man gick fram och beställde det man ville ha sedan drog man ett kort mot en scanner. Sedan när man var klar med allt lämnade man in kortet i kassan. Väldigt praktiskt och bra mat.

Efter det var det tid för att åka vidare. Carl fick ta baksätet för att försöka att vila upp sig inför nattens körning, medan jag fick agera pratlåda för att hålla pappa vaken. Efter att ha åkt frenetiskt efter en dansk för att hitta vägen till motorvägen, kom vi fram till Hamburg. Även där visade det sig att det var dåligt med skyltningen mot motorvägen eftersom den egentliga vägen var avstängd. Vi kom fram till att tyskarna inte är dem bästa på att skylta. Väl ute ur Hamburg var det lugnt igen och chaufförbytet för natten utlöstes. Jag lade mig i baksätet och sov igenom den lilla delen kvar av det enorma Tyskland samt Danmark.

Klockan sex på morgonen vaknade jag till aningen mer när vi skulle tanka bilen ännu en gång. Sedan åkte vi en kort tid till innan pappa körde in på en liten väg mitt ute i ingenstans och stod där parkerad för att kunna sova aningen. Sedan bar det av mot en frukost. Efter att ha ätit baguetten, comté, parmaskinka samt en drickyoghurt var det tid för mig att köra. Efter att åka förbi Jönköping mot Linköping var det först en väldans många kurvor i 110 samt det plötsliga ösregnet nära Linköping. Sedan blev det chaufförbyte och tid för mig att återigen få sova aningen. När vi väl hade nått Stockholm var det lunchtid. Vi hamnade på ett mycket välbekant ställe, nämligen IKEA, för att sitta där tillsammans med alla barnfamiljer och äta.

Efter att ha ätit den svenska husmanskosten samt virrat sig runt bland alla möbler var det tid för herrskapet att dra sig vidare. Jag satte mig arg i framsätet efter att ha sett en fjortonårig kille gå och röka med sin mamma. Från den ilskan blev det snabbt räkna antal bilar och lastbilar. Resultatet denna gång blev en lastbil och nittioåtta bilar. Tyskland slår oss i hästlängder. Efter att det var avklarat var det tid att försöka att hålla sig vaken tillsammans med Carl. När mitt trötta huvud inte längre hade mycket att erbjuda blev det att lära sig att säga marängsviss snabbt och korrekt, vilket gick som det gick. Sedan efter sammanlagt fyrahundrafemtiotre mil, varav cirka trettio av dem körde jag, nittio mil körde Carl och pappa slog på stort med trehundratrettiotre mil, var man hemma igen. 

Idag började det hela med en underbar frukost, men smakar det så kostar det. Vi kom ner till ett runt litet bord där tallrikar med guldkant stod uppdukade. Sedan när vi satte oss kom en mysig liten dam och serverade oss en massa mat. Ett litet yoghurtglas med ett hallon i, en skål med ananas, en liten skål med smör med en liten silverkupa över, en skål med olika slags bröd, marmelader, ett fat med fina skinkor samt ett med ostar, kokta ägg samt våfflor. Det var inte bara det utan även en skål med färska frukter. Det var en helt otrolig frukost. Efter det var det att packa sina saker och dra sig från Reims mot Champagnegårdarna. Första stoppet var i Hautvilles som är mest känd för att ha munken Dom Perignon där. Där hittade vi även ett Champagnehus lite smått impulsartat, J. M. Gobilliard. Där fick vi smaka lite champagne innan pappa stod och fick beslutsångest över vilka champagneflaskor och årgångar vi skulle investera i.

När pappa stod där och velade gick Carl och jag mot bilen för att förflytta den närmare pappas nyinhandlade vin. Eftersom jag var den som hade druckit minst och Carl den som hade druckit mest, kände jag att det var jag som borde vara chauffören. Jag tricksade mig ut ur den lilla parkeringsplatsen undertiden en annan bil stod och hetsade mig att åka eftersom han ville ha min parkeringsplats.

Väl ute från parkeringen och hetsaren, blev det att åka runt några kvarter för att följa alla enkelriktade gator med en galen fransman hack i hälen. Fransmännen gillar att vara galna samt ligga precis bakom ens bil, inte den mest bekväma sitsen för en som har haft körkort i ett halvt år och knappt har utnyttjat dess värde.

Sedan var det att packa in champagnen och åka vidare mot Èbernay. Där kan man snacka turistigt, en hel gata fylld med de stora champagnehusen efter varandra. Vi stannade på MOËT et Chandon för att kolla in deras butik.

Efter ett helt gratis besök där var det tid att åka vidare. Mot en liten champangegård med namnet Milan. Där blev det en hel del champagnesmakande och handlande innan vi drog oss vidare mot jakten efter något ställe att äta lunch. Vi missade det hela att efter ett, två tiden stänger i stort sätt alla caféer och restauranger samt affärer. Efter att ha åkt runt i några byar och letat fann vi tillslut en liten mataffär.

Vi köpte ett par baguetter, lite skinka, camenbert-ost, comté-ost, några små korvar, en otroligt god äppeljuice, en san pellegrino samt en liten korg med jordgubbar. En utmärkt picnic som inträffade uppe bland alla vinrankor. Sedan fortsatte resan efter champagne.

Vi åkte till Paul Déthune, där den charmigaste gårdsägaren fanns. En liten, glad franskfarbror som visade oss deras vinkällare där champagnen låg och lagrades samt berättade lite hur processen bakom lagringen var. Väldigt trevligt.

När besöket där var över bar det av mot Guy Delong, vilket i sig var väldigt mystiskt. Det var otroligt svårt att hitta, både när man sökte efter det samt när vi frågade efter det inne på en turistbyrå. När vi hade en adress och väl hade hittat den visade det sig att den champagnegården verkade ha tackat för sig.

Så med det avslutades investeringen av dryck, vilket visade sig hade tagit längre tid än vad vi hade trott. Efter många om och men, kom vi fram till att en natt till på samma hotell inte skulle sitta helt fel. Dock fick vi några andra rum, inte i riktigt samma standard men även de var väldigt fina.

Sedan bar det av mot en restaurang inne i centrum, som hade kött som sin specialitet. Där åt och drack vi gott, samt var helt förbluffade över hur snabba de var med servicen. Efter middagen blev det en liten promenad runt om inne i Reims kärna. Vi fann katedralen samt en Michellin-restaurang. Långt ifrån helt fel. Sedan hem till hotellet för att sova.

Idag startade allt upp med att vakna till gatans liv för att göra sig redo för den tyska frukosten. Jag insåg att fruktte blandat med mjölk är en dålig kombination, om man dock inte har en förkärlek till dryck som skär sig. Sedan efter en bra frukost och smuggling av nutella-förpackningar bar det av mot bilens baksäte åter igen. Från Kölns virriga gator mot Belgien. Det tog inte en lång tid innan vi insåg att vi återigen var på rätt väg men i fel riktning. Efter att ha krånglat sig omkring fann vi rätt riktning och det bar av mot Liège. Det blev en liten tur igenom staden innan vi siktade in oss på ett annat ställe för lunch. Det jag länge trodde hette Bretagne men i själva verket var Bratonge.

Där stannade vi och åt en varsin croque monsieur samt ardennoille. Klart den dyraste dubbelmackan jag har ätit, dock var det värt att få mat i magen så det var svårt att klaga. Om man då inte ska kommentera restaurangens inredning. Väggarnas färg var någon slags aprikosnyans samt att det var dåligt belyst med ett litet stänk av ett gammalt femtiotalscafé. När vi väl hade ätit samt gått runt och kollat in en massa olika ölsorter, bland annat mousserande varianter, i en liten butik, var det tid att röra sig bort från Belgien och mot Frankrike.

När vi dock ser på den lilla kartan vi har, att Luxemburg inte alls låg långt bort ifrån den platsen där vi var, kände jag och pappa tvångstanken att åka in där. Trots att det var mot Carls vilja åkte vi dit och träffade någon bekant till pappa. Det var trevligt och sitta där och snacka lite om datorer, vin, bilturer, tandläkeri, gamla historier samt banker, samt att Luxemburg som stad var väldigt trevligt. Mysig stad, vackra gamla byggnader, rent och snyggt och bara allmänt trevligt.

Sedan var det slut på det roliga och det bar av mot bilen igen för att fortsätta mot den egentliga destinationen, Reims, Frankrike. Väl inne i det fjärde landet för dagen fortsatte vi att åka längsmed motorvägen då det dagliga samtalet med vår hjälp på hemmaplan inträffade. Det var tid för att fixa boende. Jag fick sitta och snacka med en dansk tjej som berättade om hotellutbudet. Tillslut beslutade vi oss för ett mysigt hotell i centrala Reims som hette Grand Hotel des Templieres.

När vi väl hade kringelkrokat oss runt i staden samt blivit påkörda bakifrån hittade vi vårt underbart vackra hotell. Ett gammaldags hus med väldetaljerade, igenomtänkta rum. Vi fick två rum högst upp som hade en dörr emellan sig. Utan tvekan kan jag säga att detta rum skulle jag kunna bo i under en lång tid i framtiden. Möblerna är underbara och taket likaså. Väggarna är klädda i tyg, badrummen är stora och rymliga och allt känns igenomtänkt.