H2O
Idag har det varit en utmattad dag. Från den stunden jag rullade mig ut ur sängen har jag upplevt mig själv som en zombie, eller hur jag tror att de känner. Med en sådan start blev det att sitta framför televisionen och skåda diverse olika matlagningsprogram. När klockan visade tiden för matlagning var det bara att låta sin egen kreativitet flöda och sluta nöja sig med att betrakta andras idéer.
När lunchen väl var avklarad begav jag mig mot soffan och återigen njöt av att vila samt gitarrspelande. Sedan var det att hjälpa fader och broder med klurigheter om orter och byar i Dalarna. När alla ställen blev ordnade, till och med Spraxkya, var det tid för cykelturen till Mackmyra. Denna dag bjöd vädret på ett vackert väder från start till halvvägs till målet då vi mötte spöregnet. Eftersom pappas cykel tillhör en bättre racercykel har den inte några skärmar över hjulen. Resultatet av det var att ryggen hade fått ett asymmetriskt mönster av sand samt att efterföljaren, i detta fall jag, fick en sandblandad dusch i ansiktet. Inom några få minuter var kroppen helt genomblöt och inte en enda liten del hade klarat sig från vattenmolekylerna.
Väl hemma och åkt mött regnvädret tre gånger, blev det att återfå sin normala kroppstemperatur samt aningen mer torra hud. När allt vanligt var avklarat och middagen iordninggjord och avklarad och likaså ostbrickan, drogs mitt intresse mot saker som ej befinner sig i mina ägor. Förhoppningsvis finns det en chans att de kommer att göra min materiella lycka aningen stärkt. Inte för att den är nå vidare långvarig eller väsentlig, men fortfarande ett tillskott till delen lycka i mitt liv.
S.P.A.
Igår var det en annorlunda dag, som jag gärna skulle kunna ha som en standard dag i mitt liv. Dagen började med att läsa ut The Easter Parade som jag köpte innan det bar av mot Korfu. Efter det åkte fader och jag ner mot staden och köpte lite god vällagrad Dijonsenap, samt några goda dessertostar där två av mina favoriter Gruyere och Brie de meaux var inkluderade. Sedan en god lunch på brända bocken, onsdagslunchstället nummer ett för vår del. Jag tog en sallad med laxröra samt vattenmelon, som verkligen inte gjorde min mage besviken.
Sedan var det tid för att agera snygg på avstånd, eller snarare på väldigt nära håll. Det blev mitt premiärbesök på Gefle SPA, där jag fick en massage med varma stenar. Det var en timme njutning och avslappning på den högre nivån. Sedan efter reningen av vatten, fast helt och hållet utan vatten bortsätt från det glaset vattnet jag fick när det var avklarat, var det tid för att hetsa hem för att cykla för fullt till Furuvik fram och tillbaka.
När cyklingsspurten var avklarad och två halvt mörbultade familjemedlemmar var uppfräschade var det tid för mig att rota ihop en yoghurtsorbet samt en rabarberkompott. När det väl var påbörjat fick jag dra igång en stor sallad, blomkålspuré, grillning av pilgrimsmusslor, agera kökschef och delegera uppgifter till de andra. Det var nämligen tid för familjen Zetterqvist att komma på besök och fira sommaren, pappas födelsedag samt Lasses namnsdag.
Trots min förmåga att kunna utföra många saker samtidigt, blev det lite försenat med förrätten när vi inser att fois gras förpackningen är nästintill omöjlig att öppna, samt att den innehåller ett flertal metallplattor. Sedan blev det att njuta av maten och det underbara umgänget.
Efter att ha agerat köksmästare, gäst, husmor samt betjänt, fick min roll som diskare en kork kastad på sin när jag informerade att det fanns ett lättare sätt att öppna fois gras förpackningen. Livet som uppassare är ibland slitit, fast det var värt det hela. Kvällen blev lyckad trots att Sveriges insats i friidrotts VM var katastrofalt.
Stormy weather
Efter flera dagars cykling med en dragande pappa i växelkörningen samt dragande av förkylningen jag fick med mig hem från Korfu, har jag funderat en hel del angående det svenska sommarvädret. Hittills har det varit fantastiskt vackert, med ett stänk av regn de senaste dagarna, men det är inte det som har satt min hjärna i arbete. Varje gång när vi har satt oss på sadeln för att träna, verkar vinden vara obefintlig. Man ser hur vimplarna på flaggstänger hänger rakt ner liksom även de har tagit semester, likaså vaggas trädkronornas skrud och markens växter långsamt fram och tillbaka. När man då börjar trampa sig mot vändpunkten dryga en och en halv mil bort, möts man av stormiga vindar. Inte nog med den starka vinden utan den giver än en stark motvind i alla riktningar. Hur fungerar detta egentligen? Allt står stilla, men blåsten visar upp sig i full styrka. Jag börjar fundera om det blåser lika hutlöst åt båda håll så att omgivningen inte påverkas något speciellt.
Underbar cykel från Strömmen.
Idag på den sträcka vi hade medvind i det vindstilla orkan vädret, lyckades ett nytt rekord sättas. Dock blev mina så kallade muskler aningen misshandlade på vägen hem igen. Min teori bakom den ömma benmuskulaturen beror på gårdagens tips om att klara av att cykla längre utan att trötta ut musklerna. Coachens tips var att ligga på en lägre växel och ha en högre frekvens. Resultatet är två stycken utmattade ben. För samma hastighet var jag tvungen att kämpa minst dubbelt så mycket. Jag tror att jag kör på samma tröga växel samt lägre frekvens, då kommer jag att klara det bättre. Nu får jag dock invänta att mina ben ska återgå till något normalt läge då de orkar transportera mig till diverse olika ställen genom motion. Den dagen, den glädjen.
Forsränning
Dagen som denna fylld med regn, har knappast fyllt kroppen med energi och glädje. Dock har den givit en känsla i kroppen som man inte har haft på länge och då syftar jag inte på höstdagarna som man kommer i kontakt med årligen, utan känslan av dagis.
Det hela började med att pappa drog fram projektorn och visade gamla bilder från slutet av sjuttiotalet samt när Carl bara var några år gammal. När jag föddes verkade diabilder inte vara så värst aktuella vilket resulterade i saknande av bilder där jag var liten.
När jag sedan klädde på mig i underställ och regnställ för att ta en cykeltur i det regn och blåsiga vädret, fick jag känslan av att åka till dagis och pyssla. Kanske skapa små figurer och möbler i cernit-lera, sitta och rita i ett ritblock eller pyssla något annat, till och med att bygga med lego eller playmobil. Jag kände mig plötsligt som fem år igen inombords men kände att jag inte längre är kapabel till att göra dessa saker. Jag kommer inte ihåg riktigt hur man bar sig åt. Förmodligen är det för att man tänker för mycket nuförtiden och känner att man måste göra en massa saker och planera så att man hinner med det.
Väl hemma igen från cykelturen till Mackmyra och tillbaka, hade man snarare känslan av att ha åkt forsränning istället för en dag på dagis. Hela kroppen var genomblöt, vilket bevisar att regnställets inte höll sin uppgift. Efter att ha sett när svensken Richard S Johnson vann Scandinavian Masters, blev det att glömma bort barndomsminnena och återgå till vuxenlivets uppgifter, laga mat. Nu efter både mat och minnen sitter jag här och önskar att jag var fem år igen. Då skulle jag ha fullt upp och inte som nu när man sitter här för att invänta natten. Man skulle nog finna mig på vinden i en stor nyskapad fantasivärld i form av filtar, kuddar, madrasser och gamla möbler. Det var tider det.
Kerkyra
Nu har man kommit hem ifrån en veckas semester på den nordliga Grekiska ön Korfu. Tillsammans med fader och broder min hyrde vi en grön liten Peugeot och tog oss till den lilla byn Agios Georgios belägen på den sydvästra delen av ön. Vi hittade tillslut till hotellet Likithos med lite hjälp av lokalbefolkningen samt apollos norske guide. Dagarna spenderades till mesta del på den långa fina sandstranden vi bodde vid, måltiderna inleddes med en grekisk sallad samt middagarna startades med ouzo med is. Förutom det avslutades strandbesöken alltid med att försöka återskapa en normal vätskenivå i kroppen samt en hel del saltintag i form av chips och popcorn.
Optimistiska som vi var kände vi att solskyddsfaktor 20 räckte utan problem för oss. Innan vi insåg vi att Hawaiian Tropics 50+ var bäst anpassad för våra hudar i det Grekiska vädret, blev kroppen skär och öm och välplacerad under ett parasoll under dagtid. När man inte satt och läste i skuggan togs det en hel del dopp i det alldeles kristallklara azurblåa tjugofem gradiga medelhavsvattnet, eller strandpromenader bort mot och ifrån konstiga high five: ande män med grå kalsonger. Dessa promenader resulterade i ett flertal blåsor av olika slag under fötterna som påminde mig om peace&love förra året.
Under denna vecka tog vi vår lilla gröna Peugeot på några utflykter, i jakt efter den icke existerande blå lagunen. Pappa fick istället återbesöka Pelekas som inte hade förändrats något kritiskt på trettioen år. Vi utforskade även britternas kulisstad på ön, Kavos. Där rådde det party i en miljö som påminde än om en vilda västern stad fast i modern tappning.
Liksom andra Grekiska öar kryllade det med smala katter. På hotellet fanns det fyra stycken och en tillökning inom en snar framtid, fast längre ner i byn fanns ett påbörjat men bortglömt hus där det kryllade av katter och djur.
Något som inte blir bortglömt är mannen som sålde vattenmelon och munkar för en euro på stranden. Med teknologin på min sida, för engångsskull, kunde jag dokumentera hans försäljningsteknik med hjälp av kamerans videofunktion.
Under resan har vi även lärt oss en hel del om den Grekiska arkitekturen, trots att Korfu har varit venetianskt, franskt samt Storbritanniskt länge innan det blev Grekiskt vilket resulterar i att byggnaderna inte alls påminner än om typiska vita husen med blå tak. Deras standard när det kom till byggnaderna var olika höjder på trappstegen och att inget tillhörde standarden på sjutton centimeter.
Sista kvällen blev det mys på stranden med främlingar med många olika nationaliteter och sedan middag på hotellet. Den typiska Korfiska maten var en blandning av det grekiska och det italienska köket i form av pastisada och stamna sedan de traditionella maträtterna moussaka, gyros, souvlaki etc. Dock serverades mer eller mindre alla måltider med pommes frites vilket inte helt kändes grekiskt. Förutom dessa konstigheter har jag med största sannolikhet fått en knäpp i huvudet. Under denna resa har jag ätit mer lök än vad jag har gjort under de tidigare tjugoåren jag har levt. Den grekiska rödlöken är krispig och mild, vilket gjorde att vi var tvungna att köpa med oss två stora hem.
Sedan slutade det hela med att pappa placerades inne i baren tillsammans med den trevliga bartendern och British Open på storbildstv:n innan han sammanslöt sig med mig, paret som ägde hotellet samt den norske guiden och pratade om politik, historia, länder, människor, mytologier, namn, djur och i stort sätt allt mellan himmel och jord.
Den sista dagen blev det ett besök i Korfu stad, där vi besökte det gamla fortet och enligt min telefon var vi även en snabb vistelse i Albanien. Sedan åkte vi runt och fördrev tiden innan det bar av mot flygplatsen. Det kändes tråkigt att behöva åka hem redan, men ett telefonsamtal från min kära vän Anna fick mig att inse att det är bra hemma med. På flygplatsen blev det tid att shoppa loss i tax free-butiken. Där inhandlades det oliver, fetaost, olivolja men framför allt en stor flaska ouzo för framtiden. Den kommer att behövas när man längtar tillbaka till den härliga tiden i Grekland, finns en risk att den kommer vara slut inom en snar framtid dock.
Oh, what a night
I fredags hade jag turen att få träffa min käresta Josefine som numera är bosatt med den gulliga väninnan Linnéa i Göteborg. Innan jag fick det celebra besöket, slet jag som ett djur i värmen för att få kvällen och natten värd att lägga på minnet. Det hela började med att tillaga macarones med en smak av vanilj. Dock blev det något fel med första satsen och fick agera stressad konditor senare under dagen. När de franska små biskvierna var klara och inslagna blev det tid att förbereda middagen.
Vid åtta tiden anländer den fagra lilla vännen och tillsammans med familjen Nilsson drack vi champagne för att fira Jossis födelsedag i efterskott. Sedan var det inte bara tid för grillat och njutning av kvällens varma och vackra väder, utan även en lärostund om viner och växter. Sedan drog tiden iväg och vi avnjöt rabarbersoppan inomhus innan vi begav oss ut mot lekstugans enkla vrå. Där tände några ljus och talades om diverse saker innan sömnens rike väntade oss.
Nästa dag bjöd på spännande äventyr. Först vaknar man upp med solen i ansiktet, bländande lik som en förhörslampa, följt av att man inte riktigt har en aning om var man befinner sig. Efter en trevlig frukoststund fann pappa nattens skörd i trädgården. Det var dock ingen väntad eller glädjande sådan utan bakom hallonbuskarna låg en krake till vildkanin helt utslagen. Det blev begravning ägde rum i skogen, där min pappa fick agera präst, gravgrävare och sörjande. Själv spenderade jag kvalitetstid med symaskinen.
När kvällen närmade sig blev det att cykla mot Fridas fantastiska boning och umgås med flickorna. Där satt vi och snackade och njöt av varandras umgänge innan vi begav oss ner mot kvällens dansställe, Klubb Volym. Förvånande var det inte packat med folk nere i den väl uppvärmde lokalen, vilket var tur i detta fall. Natten var varm och människorna var fuktigaoch nästintill blöta på grund av den tropiska hettan. Efter mycket dansande bar det av mot en efterfest i Villastaden. När jag stod och sade hej då till Simon Ridell kom tre killar på cyklar och ställde sig nära och blockerade min väg att kunna förflytta mig. Efter att tänkt tankarna om att bli rånad, nedslagen eller dylikt, nekat en kram samt att för första gången tappat talförmågan resulterades det hela i att Simon fick en komplimang för att vara snygg när vi drog lögnen om att han var min pojkvän. Mystiskt, läskigt men kanske en aning lärorikt.
Sedan var det söndag igen. Dagen med ett stort blåsande av vuvuzelas då avslutningen av fotbolls-VM skulle ske. Finalmatchen mellan Nederländerna och Spanienägde rum nere i Johannesburg, men visades hemma hos Frida i sällskapet Anna, Jossi, Elin tillsammans meden stör mängd mat. En hel del skrattbildande samtalsämnen blev upptagna och fröken Heinz fick mer eller mindre en stor rollfigur i det hela. Innan matchen blev avgjord blev jag tvungen att lämna det vackra sällskapet och bege mig hem. Där sågs det avgörande målet i slutet av tilläggstiden, och Spanien korades vinnare. För att fira det hela blev det att packa kläder och andra nödvändigheter till tisdagens kommande äventyr.
The Final Cut
De två senaste dagarna har varit fyllda med diverse olika saker. Jag har verkligen anpassat mig till rollen som femtiotalshemmafru. En hel del matlagning har skett samt lite trädgårdsarbete, ärenden på staden, handlat mat men det som gör att jag tillhör denna genre av personer är nog den tid som har spenderats framför symaskinen. Jag har nu fixat sömmen på en klänning samt ändrat lite på ett linne och inte nog med det, utan jag har fått något infall och börjat sy en kjol. Vi får se hur det hela kommer att arta sig. Förhoppningsvis kommer alla tre plaggen vara någorlunda användbara i framtiden.
I förrgår insåg jag att kombinationen elegant och musiker är svår att få till. När jag plötsligt blev lockad av att spela gitarr insåg jag snabbt att det var ett tag sedan jag drogs mig till den. För engångsskull har jag lyckats att behålla mina naglar långa och vackra, men för att kunna spela gitarr igen var de tvungna att förkortas markant. Uppoffringen av vackra naglar var utan några tvivel värd, när man väl satt tillsammans med den gamla vackra Levin gitarren.
Sedan till gårdagen som bjöd på underhållning av olika dess slag. Det startades med att fader min skulle till frisören för att fixa den vildväxta kalufsen. Under tiden inhandlade jag lite råvaror som ska användas till kategorin baka, vilken även den ingår i rollen som hemmafru à la femtiotalet. Väl hemma och tid för matlagning, kom den välfriserade fadern hem. Efter att ha sett resultaten börjar jag bli tveksam över min frisörs kunskaper, samt att mitt halvmeterlånga hår kanske skulle behöva en förändring i form av en ny frisyr och frisör. Under dagen blev det att fortsätta med skapandet av en kjol. För andra gången när det kommer till att sy kläder, är jag noggrann samt att jag försöker även att få insidan att se professionell ut.
När kvällen väl kom, blev det tid för en utflykt till utomhusbion med fint sällskap av Calle, Fredrik, Frida och Elin. Kvällens film var Amelie från Montmartre, men för min del blev aftonens vistelse ute i det gröna, tillsammans med många välbekanta ansikten, kort.
Väl hemma igen blev det att dölja irritationen över att sprätta upp en dragkedja, med alldeles mörkröda svenska jordgubbar i sällskapet av fader och broder.
Do something
Den 6 juli 2010 som det är idag har startas klart mer händelserik än gårdagen, eller snarare mer genomtänkt är tillspetsad med spännande saker. Jag tog mig ner i centrums små butiker och hade ställt in mig på att hitta en hel del saker. Först ut var tygaffären där jag fann mycket som jag skulle vilja skapa något plagg, dock tillåter jag mig själv inte det eftersom min idérika del jobbar mycket snabbare än min skapande. Jag känner att den stora påsen med tyger i min skrubb måste minska innan nya tyger inhandlas. Förmodligen kommer jag inte kunna hålla den tanken eftersom de tyger jag har är tråkiga och opassande. Jag handlade en tråd i alla fall så att jag kan sy en kjol. Sedan bar det av mot letandet efter skor, bikini, solkräm och andra små nödvändigheter. Resultatet blev en kjol samt engångsinsulinsprutor. De påminner om de sprutorna jag hade när jag fick diabetes, med andra ord en halv evighet sedan.
Sedan bar det av hemåt och återgå till majoriteten av mina dagars sysselsättning. Det blev att ta det lugnt innan adidas-dräkten kallade på mig och den dagliga motionsterrorn sattes igång. När det väl var avklarat blev det matlagning. Köpte kyckling och quinoa och gjorde något kryddstarkt med innehållet av curry, röd currypasta samt sambal oelek. På något sätt blev det lyckat och smaklökarna är fortfarande i full funktion. Nu blir det att ägna lite tid tillsammans med symaskinen då jag tänkte justera några plagg. Vi får se hur det går om det ens blir av.
Woody Woodhacker
Denna dag har återigen varit ganska alldaglig. Startades upp lugnt efter klart fler välbehövda timmars sömn i jämförelse med gårdagens natt. Vid lunch försökte pappa och Carl klura ut hur man använder sig av en mac undertiden jag agerade hamburgaremakerska. Det hela resulterade i att jag kommer nog fortsätta som familjens enda användare av apple:s datorer, mobiler samt mp3-spelare. Sedan fick jag agera aggressiv pygmé när jag hackade gräs i gruset. Det känns som en evighets sysselsättning med tanke på att allt som togs bort är knappt märkbart. Jag kände att det borde finnas bättre sätt att ta bort detta ogräs, men tyvärr gör det nog inte det om man inte känner för att använda sig av något hälsofarlig eller naturförgörande medel. Istället får jag vara någon kombination av Ringaren i Notre Dame och en negativ version av Martha Stewart. Hon skulle nog se hela spektaklet med att rensa grusgången som något avkopplande för själen. Hon och andra som tycker så är mycket välkomna hem till oss.
Sedan blev det dagens cykeltur till Furuvik, med en rekordtid på vägen dit. Jag med samtycke av min bakdel, känner dock att morgondagens motionsrunda blir nog den klassiska promenadsträckan till Alborgen fram och tillbaka. När den hurtrundan var avklarad var det tid för matlagning. När jag tänker efter håller jag nog på att bli som Martha Stewart, jag glädjes åt att tillaga måltider av olika dess slag, jag syr lite kläder, städar lite i huset samt håller på i trädgården. Tanken skrämmer mig aningen, men jag är i alla fall inte lika positiv åt alla dessa bördor. Det är väl skillnaden då Martha framstås som en klart bättre människa.
Fredlig kärlek
Sommaren är verkligen här och nu tänkte jag väl vara här med den. Det har hänt en hel del sedan sist, eller så har det inte det vilket gör det svårt att avgöra. På något sätt har jag glömt bort att skriva om livet och det som händer runt omkring mig, tråkigt men sant.
Det som har hänt i stort var en underbar midsommar hemma hos Hanna Hellström i ett umgänge av underbara människor och ett överflöd av fantastisk mat. Det blev en hel del sång, ätande, dansande kring tomtens egna lilla midsommarstång prydd med både Maria Montazami samt Lady Gaga, kärlek till björken, kortspel eller?, limbo, basketspelande utan regler, dans i vardagsrummet, seriösa samtal men framför allt mys med alla fantastiska vänner man har.
Sedan denna vecka startade fint i Stockholm och dess värmebölja. När man strosade omkring i centrum, drogs man oväntat till diverse affärer för att njuta av deras luftkonditionering. Tackvare deras välkylda butiker blev min sytillbehörssamling utvidgad med fodertyg samt en dragkedja, samt ett utökande av min blivande träningsgarderob i form av ett par shorts samt en illgrön tröja. Träningskläderna blev snabbt invigda i Lill-Jansskogen. Oväntat blev jag korad till Lill-Jansskogens lilja av en välalkoholberusad man när jag släpade mig fram genom spåret i en tjugoåtta grader skuggtemperatur. Konstigt nog verkar jag dra till mig komplimanger och smicker från äldre väldruckna män. Om det är något positivt är ovisst för tillfället men jag har en genre i alla fall.
Sedan på onsdagen tillkom en ny del på mitt inrutade levnadsstilsschema, nämligen Twin Peaks som visas på Kanal 9 onsdagar och torsdagar. Vi får se hur hur slaviskt jag kommer att följa serien, men om jag känner mig rätt kommer jag att bli uppslukad.
Fredagen blev en alldeles utmärkt dag. Återigen bjuder sommaren på strålande väder och en otrolig värme à la Medelhavet. Tillsammans med det fantastiska vädret och ett gäng med underbara människor blev det tid för sommarens första picknick i Boulongerskogen. Vi åt och drack gott och avslutade starkt med att spela brännboll, efter att ha sprungit omkring på jakt efter ett slagträ. Anna, Emil och jag fann ett bra gren som var delvis på marken som fick ett helt ny nytt kall i livet som slagträ. Tackvare vår fantasi och engagemang blev det en enastående match mellan Villastaden och Valbo, där Villastaden tveklöst visade hur brännboll skall spelas. Personligen stod jag för spelets första varvning och hetshumöret för alla medverkande. Småttingarna från Polhemskolan som var modiga nog att vara med och spela kan ha blivit aningen skrämda.
Sedan blev det plötsligt lördagen man har väntad på ett bra tag nu. Det bar av mot Borlänges innestad tillsammans med fader och broder, för att njuta av Peace & Love-festivalen. Det var tid för Carl att uppleva sin födelsedagspresent samt för pappa att få sin i förskott. Det hela började med middag och gick vidare till att strosa omkring aningen innan vi såg Johnossi följt av Mando Diao, John Fogerty, Jay-Z, Sonata Artica, Mew och tillbaka till Jay-Z. Mitt i virrvarret av glada människor i alla olika åldrar träffade vi på komikerna Björn Gustafsson samt Soran Ismail, sedan min och Carls gamla dagisfröken Gudrun. Efter att ha njutit av festivalens sista dag, samt blivit fylld av förundran hur man klarade av att hålla igång så pass mycket man gjorde förra året, bar det av i bilen i riktning Gävle. Efter några ynka timmars sömn och befunnit sig i trettio graders värme även denna dag, befinner jag mig här och återtar skrivandet om vad som händer för mig. Det är inte så mycket men det räcker utan tvekan för mig.
