The Final Cut

De två senaste dagarna har varit fyllda med diverse olika saker. Jag har verkligen anpassat mig till rollen som femtiotalshemmafru. En hel del matlagning har skett samt lite trädgårdsarbete, ärenden på staden, handlat mat men det som gör att jag tillhör denna genre av personer är nog den tid som har spenderats framför symaskinen. Jag har nu fixat sömmen på en klänning samt ändrat lite på ett linne och inte nog med det, utan jag har fått något infall och börjat sy en kjol. Vi får se hur det hela kommer att arta sig. Förhoppningsvis kommer alla tre plaggen vara någorlunda användbara i framtiden.

 

I förrgår insåg jag att kombinationen elegant och musiker är svår att få till. När jag plötsligt blev lockad av att spela gitarr insåg jag snabbt att det var ett tag sedan jag drogs mig till den. För engångsskull har jag lyckats att behålla mina naglar långa och vackra, men för att kunna spela gitarr igen var de tvungna att förkortas markant. Uppoffringen av vackra naglar var utan några tvivel värd, när man väl satt tillsammans med den gamla vackra Levin gitarren.

 

Sedan till gårdagen som bjöd på underhållning av olika dess slag. Det startades med att fader min skulle till frisören för att fixa den vildväxta kalufsen. Under tiden inhandlade jag lite råvaror som ska användas till kategorin baka, vilken även den ingår i rollen som hemmafru à la femtiotalet. Väl hemma och tid för matlagning, kom den välfriserade fadern hem. Efter att ha sett resultaten börjar jag bli tveksam över min frisörs kunskaper, samt att mitt halvmeterlånga hår kanske skulle behöva en förändring i form av en ny frisyr och frisör. Under dagen blev det att fortsätta med skapandet av en kjol. För andra gången när det kommer till att sy kläder, är jag noggrann samt att jag försöker även att få insidan att se professionell ut.

När kvällen väl kom, blev det tid för en utflykt till utomhusbion med fint sällskap av Calle, Fredrik, Frida och Elin. Kvällens film var Amelie från Montmartre, men för min del blev aftonens vistelse ute i det gröna, tillsammans med många välbekanta ansikten, kort.

Väl hemma igen blev det att dölja irritationen över att sprätta upp en dragkedja, med alldeles mörkröda svenska jordgubbar i sällskapet av fader och broder.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0