Elegant equation

Nu har det varit en regnig stönig skolvecka innan lovet kommer. Snart bär det av mot Mexiko men innan det har det hänt en del. Den gemensamma nämnaren under alla dagar under den senaste månaden har väl varit en dryg diabetes med lågt blodsocker på morgonen och ett befinnande i dimma under dagen. Annars så bjöd måndagen på skådespeleri. Jag tillsammans med Pan fick äntligen spela upp vår improvisations scen. Det var roligt och efter det var gjort var det tid att börja göra en liten trappa. Vi ska göra den i par och jag arbetar med Tove. Dock var jag inte mycket till hjälp under den lektionen. Sedan lite pjästräning på eftermiddagen innan det bar av mot huset och plugget. Höjdpunkten på denna dag var i alla fall när jag möts av två paket innanför dörren. Jag fick fina saker hemifrån, vilket verkligen berör. När man öppnar paketet som man vet nyligen har varit i Sverige och saker som blev nedpackade av personer man verkligen saknar. Samt att man blir gladd överraskad över allt som ligger där i.

Tisdag kom och det var skola igen. Först blev man bemött av regn, vilket det verkligen inte har varit ont om denna start på våren. Sedan var det att diskutera pjäsen Hedda Gabler, innan man promenerade hem till lunch ätande. Med huvudet ur funktion var det tid för att spela upp sin Shakespeare soliloquy. Tappade bort mig på ett ställe, men det kompenserades nog med den ilska och vilja att döda jag hade i mitt skådespeleri, förhoppningsvis. Fick ganska bra feedback i alla fall, men ska arbeta på den till på torsdagen. Sedan avrundades även denna dag med studier upp till öronen, samt av den sista Harry Potter filmen så att vi nu har sett allesammans.

 

Sedan blev det onsdag och tid för regnet igen. I skolan blev det att analysera sin monolog följt av att fortsätta att bygga trappan. Dock var Tove sjuk idag, så det var tid för mig att leka händig på egen hand. Vi fick tillbaka en av de tre pjäsrapporterna man har skrivit. Fick som tur var bra på den, men tyvärr är det inte denna jag var och fortfarande är mest orolig för. Sedan var skolan avklarad för denna dag och det bar av mot hemmet och skrivande av mid term. När lunch och lite plugg var avklarat, bar det av mot staden för att handla mat och betala telefonräkning. Nu har jag verkligen gått galen på matvaror och unnat mig lite mer än det vanliga. När det var klart bar det av mot huset och skriva klart uppsatsen och tillaga mat. Sedan skicka in arbetet och gå vidare, ta en dusch och tänka på nästa saker att göra. Det blir att plugga under lovet, men att inte över anstränga hjärnkontoret. Denna vecka ska bli den sista veckan min kropp är emot mig.

Nu har det gått ännu en helg. Dock har denna varit annorlunda på många sätt. Först och främst i fredags var det studier upp till ögonen vilket det i stort sätt har varit alla dagar denna vecka. Det var sedan att försöka att få mycket gjort trots att det inte uppskattades av huvudet. Fredagen var ganska lugn, soligt väder innan kvällen kom. Denna helg har det varit full måne och på toppen av det är månen närmare jordklotet. Folk blir lite extra galna när de har det i vetskapen. Sedan blev det lördag och regnet fortsätter att falla ner, dock inte hysteriskt mycket, vilket var skönt det. Istället går man och tänker på radioaktiviteten som faller ner tillsammans med regnet. Dock har CNN gått ut och sagt att det är en väldigt liten mängd radioaktivitet som påverkar oss här i södra Kalifornien. Tur det kan man säga. Efter en heldag tillsammans med skrivande och pluggande blev det att ägna lite tid åt att prata med Johan Wallinder samt att ta det lugnt i form av matlagning och gödning. Pluggandet fortsattes sedan men vid niotiden blev det omväxling.

Då följde jag med Holly och Rebecca i regnet ner två kvarter för att hänga hemma hos några amerikanare. De var väldigt schysta och det var skönt att komma ifrån studierna en timme och bara vara social. Blev bjudna på öl och vin dock var det inte någon större konsumtion av det på min front. Efter att ha varit där en stund skulle de ut på krogen och vi tillbaka under hemmets säkra tak för att försöka att plugga vidare. Gänget satt och spelade spel under tiden jag beslöt mig för att sova.

Söndag morgon klockan sju var det tid att stiga upp. Dock inte för att man kände för det, eller att den konstanta nederbörden störde ens sömn utan för att man skulle till skolan för att plocka ner kulisserna från skolpjäsen. Vi svenskar tillhörde det effektiva gänget på att riva ner allt och se att man kunde återanvända så mycket so möjligt. Det var inte så farligt att vara där och arbeta, trots att man var blöt och trött. Vi fick pizza och glass, samt ett mellanmål i form av något sockerkaksliknande. Sedan var man klar för att gå hem och återfå värme i kroppen. Hjärnan har dock lagt av och studierna blir visst inte så välgjorda denna dag. Ska dock försöka mig på lite senare, om det inte blir att följa Harry Potter maraton som visas på tv. Det har ju trots allt visats denna helg så varför inte när kroppen säger nej till att vara produktiv. Går inte bra känner jag. Det enda som egentligen har varit galet denna helg, är regnet. Det är sjöar på gatorna, vilket inte är så inbjudande eftersom det är kallt. Dock är helgen inte slut än. Vi får se vad som händer under de kommande timmarna.

Idag är det den sjuttonde mars och vi ägnar våra sinnen till en av Irlands favoriter, St Patrick. Dock var denna dag ännu en dag där sinnet mitt inte var närvarande. Den ständiga blodsockerbergochdalbanan är fortfarande igång. Jag verkar inte få hoppa av den, eller så är den otroligt lång. Efter en dålig start på dagen följt av att komma hem och äta lunch och sedan agera död på veckans sista lektion. Vi skulle ha framträdande, vilket inte gick så bra för min del. Jag satt under lektionen och var död mer eller mindre så jag ska göra mitt nästa vecka istället. Hade varit skönt att ha de gjort, dock hade det inte varit ett bra framträdande om det hade blivit av. Sedan var skolan slut för denna vecka, i alla fall lektionsmässigt. Jag har dessvärre en hel del skoluppgifter att skriva ihop och skicka in. Inte så motiverande men ska försöka skriva ihop något i alla fall. Även om hjärnan inte är i funktion är något bättre än inget skulle jag förmoda.

Efter att ha njutit av en middag och en dusch har det blivit att sega framför televisionen för att återfå lite energi till att plugga. Dock är det ett problem att finna en plats att kunna få lugn och ro just nu, eftersom grannarna har full rulle. Det är hög musik ute på deras uteplats, vilket är acceptabelt eftersom någon verkar fylla år, men valet av musik är dessvärre inte ok. Det är som att vara i en spansk skidstuga eller att befinna sig på någon charterort i Spanien. Mexikanerna vet verkligen inte hur man ska fira irländarnas festliga dag. Jag hoppas att det blir bättre här, annars drar jag mig ner till staden för att ”njuta” av en Guinness. Det blir snarare att plåga kroppen tills man inte får ner en droppe öl, det är dock väldigt tidigt i öldrickandet för min del. Glad St Patrick’s Day, allesammans!

 

Nu sitter man här efter att ha avklarat tre fjärdedelars skolvecka och några få skoluppgifter. Har fått tillbaka ännu ett till prov, från Voice and Diction lektionen där vi skulle lära oss det internationella fonetiska alfabetet och översätta texter. Med tanke på mitt resultat lär jag vara en höjdare på det, men sedan när man tänker på vem man har som lärare har han nog varit väldigt givmild. Av hundra poäng lyckades jag denna gång i alla fall hamna över 90 gränsen, jag hade 99,25 % rätt vilket känns bra. Jag gillar dessutom den klassen väldigt mycket, Matt vår lärare är en väldigt sympatisk och underhållande person. Alla våra lärare är väldigt förstående och schysta.

Idag hade vi lite teater följt av stagecraft. Efter att ha gått igenom hur man bygger platformar och trappor var det tid för mig att gå till verkstaden för att göra klart min flat. Det blev att måla den vit och skära till muslintyget. Resultatet blev inte det bästa kan jag redan nu säga, eftersom jag upptäkte att några häftstift stack upp, vilket är ett stort FEL. Dock kände jag att jag behövde dra mig hem och äta samt skriva uppsats nummer två av tre. Med lite mat i magen, några samtal via skype samt att ha pillat bort färgen från mina fingrar var det tid för skrivandet. Jag inser verkligen hur dålig jag är på att skriva uppsatser, även om jag vet vad jag vill få sagt kan jag inte formulera det på ett bra sätt. Speciellt inte på engelska. När jag får tillbaka betygen på dessa rapporter kommer jag inte vara lika munter som för stunden.

När den väl var ”klar” blev det den tidiga middagen innan det bar av mot skolan och skolpjäs träningen. Det är alltid lika roligt på dem träffarna, trots att man är trött och stressad över allt annat plugg. Till imorgon ska jag framföra en soliloquy från Macbeth, vilket jag inte är helt hundra på. Sedan har jag till nästa vecka de tre uppsatserna om Tartuffe samt en mid-term plus tränande av en monolog som är speciellt utvald till mig.

Jag känner att det är mycket innan lovet, men det är väl så det ska vara. Det blir mycket under lovet med. Nästa termin blir det nog annorlunda, ännu mer om jag förstod mitt möte på skolan rätt. Dock hoppas jag att det blir bättre med diabetesen så att man kan få plugget under kontroll. Denna helg kommer dessvärre vara under kontroll av pluggande och att undvika radioaktiviteten de varnar om. Min kropp blir nog muterad, hoppas att den då ger mig en ny bukspottskörtel samt hjärna. Skulle underlätta en del. Imorgon blir det i alla fall en grön dag, all ära till Irland och St. Patrick’s day.

Motiverad pluggande brud, finner man i sängen med plugget.

 

 

Idag har en farhåga inträffat. Dock inget större sådan utan jag var helt borta diabetesmässigt under hela dagen. Det började med att jag väcktes upp av Emelie pratandes i telefon med Tove som undrade var jag höll hus. Från att vara den som alltid är där tidigare än alla andra innan lektionen startar, till att vara den som går upp några minuter innan lektionens start. När jag väl hade fått i mig lite mat och glass ringde jag tillbaka till Tove och fick prata med min lärare. Som tur är, är hon väldigt förstående och omtänksam vilket känns bra, med tanke på hur situationen med diabetesen är just nu.

När jag väl hade fått saker ”under kontroll” sprang jag iväg till skolan för att inte missa hela lektionen. Jag kom hela 35 minuter sent, kroppsligen, mitt mentala sitter jag fortfarande och väntar på. Väl i skolan var det okej, tog mitt morgoninsulin och gick från beginning acting till stagecraft lektionen. Där var det att bygga och hålla på. Måste säga att jag var väldigt bra på träslöjd i skolan, och jag har det fortfarande inom mig trots att det var i mellanstadiet. Händig person är något jag kan tillägga på mitt cv. I slutet av den lektionen fick vi tillbaka våra prov som vi gjorde den dagen det hela startade. Turligen är jag godkänd trots det tillståndet jag befann mig i just då. Fick 89 av hundra poäng så jag ska inte klaga.

Sedan var det hem till lunchen innan man skulle fara iväg mot pjästräningen igen. Återigen fick min kropp damp och gick från att ha ett bra värde till skitlågt på en mindre än en timme. Har aldrig inträffat förut. Så huvudet har numera checkat ut och befinner sig inte i min kropp längre. Vilket gör det planerade av att skriva en pjäsrapport lite svårt att utföra. Jag ska slå min hjärna tillsammans med Johannas och Malins och sedan göra ett försök på det hela. Annars blir det att fortsätta att kolla in kläder på internet och önska att man hade tid, ork och pengar att uppdatera sin tråkiga garderob som för tillfället befinner sig i tvättmaskinen med Hollys kläder. Om inte det är nog kan jag gotta mig i bilder från lördagens fest i garaget som var lyckad och underlig.

 

Party ovan, och nedan är det saker man vill ha men inte borde vilja ha.

Idag har man vaknat upp precis som vanligt, tidigt och långt ifrån utvilad. När man sitter och väntar på att dagen ska starta, blir man informerad av Jesper att det har skett ett katastrofalt jordskalv i Japan och en stor tsunami har sköljt över dem. Man minns det förfärliga som hände i Thailand när Asien blev drabbat. Då blev man rörd över att det fanns så många svenskar i området och personer som man hade gått i skolan med, inte längre var vid liv.

Efter att ha sett lite på de fängslande nyheterna, kom de med varningar om tsunami längst hela Kalifornien. Hushållet höll lugnet tills vi insåg att om vågen kommer in kommer vårt hus att sköljas bort. Då blev det att packa mer det viktigaste som man har med sig för att i samlad skara ta sig upp mot skolan. När hushållet från 714-716 San Pascual Street kom upp på skolans område högt uppe med utsikt över kusten, blev det att gå till International Student Office för at hämta visumet innan vi köpte med oss lite matsäck från East Campus. När allt det var avklarat var det bara att gå till West Campus och tittade ut över kursremsan.

 

Tillsammans såg vi hur vågorna var klart större än vanligt, samt att de hade evakuerat gatorna närmast kusten ifall även vi skulle bli utsatta för tsunamin. Där satt vi i ovetande tills att några av oss bestämde oss för att gå hem igen och följa händelsen och utvecklingen av det hela på tv:n. Väl hemma blev det att försöka att komma till liv, eftersom min diabetes var ur funktion. Dock kunde jag i alla fall komma tillbaka till liv, vilket många i Japan inte kan längre. Jag lider med dem och hoppas att det blir bättre snart för dem. Bara vi inte kommer att drabbas av efterskalv eller någon flodvåg under de kommande dagarna. Ett skalv på 8,9 på Richterskalan kommer med stor sannolikhet inte ensam. Jag vill bara säga att jag gör vad jag kan för att överleva här, om vi drabbas, och att jag hoppas att min familj och mina vänner vet att jag älskar dem.

”Spegel, spegel på väggen där” var min tanke när man vaknade upp på golvet denna morgon. Där satt jag mot byrån med täcket över mig samt ett glas med mjölk i handen. Emelie var väldigt rar och tog hand om mig även denna morgon. Som jag förstod denna morgons händelse, har jag ramlat ner från den väldigt höga sängen och slagit rygg och huvud i byrån, samt blivit matad med druvsocker och mjölk. Tur var att jag inte var vid medvetande när fallet hände, annars hade det klart varit smärtsammare. Som tur var hade jag inte min första lektion idag, så jag kunde vila och ta det lugnt var det tänkt. Istället gick jag upp klockan sju och åt frukost och gjorde ett tappert försök till att plugga, vilket blev att ta en liten promenad i solen innan det var tid för lunch.

 

Efter att ha segat hemma hela förmiddagen bar det av mot veckans sista lektion. Min hjärna var inte på närvarande dock, vilket man förstod om man bara lyssnade på min meningsuppbyggnad. Tur i oturen satt vi hela lektionen och visade våra otekniska sidor när det kom till att höja volymen på projektorn samt luftkonditioneringen innan vi satt och se på Henry V. Klart en seg Shakespeare pjäs, i alla fall när hjärnkontoret inte fungerar till fullo.

 

Sedan var allt avklarat och det var tid för att gå hem och njuta av folket här hemma samt äta en hel del mat. Hushållet har under kvällen suttit och skapat en väldigt lång spellist på spotify som ska tas med till Cancun. Det kommer bli en fastfylld resa med start den 25 mars. Efter att ha slappat igenom hela kvällen samt klarat av spel på mobilen, har vi bestämt oss att ta en nattpromenad. Vi får se hur den blir. Förmodligen kall och lite läskig, men det är det kanske värt.

Idag är det en dag som jag aldrig riktigt har uppskattat, nämligen fettisdagen. Här i staterna firas den inte med semlor utan ett carnevalaktigt festande i form av Mardi Gras. Dock firas inte det i södra Kalifornien utan i New Orleans. Jag önskar lite att man kunde vara där under denna festlighet, men istället sitter man kvar här och ignorerar hela högtiden. Som tur är, har jag aldrig riktigt förstått mig på semlor. De är oftast en torr bulle med lite mandelmassa, grädde och florsocker, vilket inte är en kombination jag är helt galen över. Dock hade det inte skadat med en eller fem små petite choux, men min ambitionsnivå är inte riktigt så hög för stunden. Istället har jag fokuserat på att gå till skolan och verka intresserad i en nonsens lektion, innan det bar av mot huset för att skypa med fader vilket var väldigt länge sedan sist. Tiden min försvinner samt att jag får panik över att det är fullt med saker som bör göras men utan hjärnfunktion blir ingenting gjort.

 

Sedan var det skola igen och försöka hålla sig vid liv trots olika faktorer som gjorde det klart svårt att inte tappa kontrollen. Sedan var skoldagen avklarad och en halvdöd Cecilia begav sig hemåt, mot ett iskallt hus. Nu huset övergått från svalt till iskallt eftersom varmvattnet lyser med sin frånvaro. Det är mycket som lyser med sin frånvaro här, värmen är en av dem, energin en annan, avklarade studier samt pengar till att handla en massa mat är den sista. För stunden går jag dock lös på nötter, vilket är bra eftersom de är nyttiga, men dåligt eftersom antalet kalorier det är per kubikcentimeter är inte att leka med. Då borde man nästan kunna köra på en semla med varmmjölk à la pappa istället. Dock får jag snarare försöka att ställa in min kropp på mer sömn och undvika att vakna halv sex på morgonen och inte kunna somna om på grund av husvärdens tappra försök att ordna huset. Då resulterat det förhoppningsvis i att jag pallar mer saker och att ambitionsnivån på matlagningen blir högre. Hejdå nötter, välkommen goda middagar som gärna inte spränger budjeten.

Efter att helgen har passerat och första dagen på vårens första måndag även den kan jag summera denna tid ganska bra. Jag har pratat med min tekniska, smarta broder, min muntra moder samt en på bättringsvägen mormor med hjälp av datorns härliga program. Nu är till och med min kära mormor ansluten till skype, vilket mer eller mindre är räddningen för personer som befinner sig utomlands under en lång period att kunna prata och se de saknade på hemmaplan. Det var roligt att se dem och prata med dem alla tre, vilket jag inte har gjort på ett väldigt långt tag. Annars har helgen varit ganska mycket upp och ner hela tiden, vilket under den senaste tiden har tillhört standarden.

 

För att försöka ordna till min livssituation här ska jag testa att äta mer. Låter som en bra idé om man frågar min hjärna, men bortkopplar ekonomen i huvudet på mig. Jag känner att det enda man spenderar pengar på är föda, och nu ska jag köpa ännu mer. Jag vet inte hur det kommer att gå men förhoppningsvis gör det på något underligt sätt.

 

På söndagen var det tid att se skoluppsättningen av pjäsen Tartuffe. Den var väldigt bra, eller från slutet av första akten och genom hela andra var den det i alla fall. Sedan har dagarna spenderats åt att plugga, handla mat, äta, samt njuta av att huset har blivit polerat av mexikanerna. När det väl blev måndag igen, kände man den vanliga peppen åt att ha skola. Ärligt talat var det en bra skoldag, men kroppen var återigen inte med på noterna. Det blev att agera och sedan att såga en massa plankor, innan det bar av emot huset och en skål med havregrynsgröt och två knäckebrödsmackor. När jag kom innanför husets väggar och undvek stormen utomhus, möttes jag av ett paket på köksön.

 

För en gångs skull var det adresserat till mig. Det blev att ordna sin gröt med blåbär och mackor med ost innan man satte sig ute på altanen för att njuta av solen och lunchen. När man väl hade gjort det öppnade jag detta gigantiska paket och blev väldigt rörd. Jag har äntligen fått en fleecetröja, hur absurt det än låter. Tillsammans med den välbehövda tröjan fick jag även lite tidningsurklipp, håraccessoarer, en till tandborste samt en dubbel Daim. Jag måste verkligen tacka min moder för det generösa paketet, jag är fortfarande rörd över alla extra saker jag fick. Allt i post väg som inte är räkningar är glada överraskningar. Det gör ens dag en smula gladare och det påminner än om personerna där hemma som fortfarande bryr sig.

Sedan bar det av mot skolan och pjästräningen innan man lekte kock på hemmaplan för att göda kroppen en smula. När de specialgjorda, inte lika bra som de man gör hemma, morotsbiffarna var klara och uppätna blev det att skriva klart den uppsats som jag har till morgondagen. Resultatet på den är nog långt ifrån ett A, men man hoppas att den klarar den kända C-gränsen. För stunden klarar mitt huvud inte av mer analyserande om den pjäsen, och ska istället njuta av lite Sagan om Ringen, förlängda versionen, tillsammans med hushållet. Iklädd fleecetröjan, långkalsongerna samt att tänka på broder min där hemma. Det är bara chipsen och läsken som saknas.

Idag har jag startat dagen med att befinna mig i en dimma. Huvudet i samarbete med resterande kropp har nu motverkat mig i över en vecka vilket nu gör att kroppen är inställd på den eviga vilan. Jag kan utan tvekan säga att det är underligt det som händer men jag har inte tid för det just nu. Jag måste bara få studierna under kontroll så får jag mer koll på läget. Dock behövs min hjärna i funktion för att studierna ska skötas bra, vilket den inte gör.

Denna morgon släpade jag mig ut för att äta frukost och sedan knackade det på dörren. Där stod Kevin, vår hyresvärd, tillsammans med någon elektriker. Plötsligt så visade Kevin mig utrymmet nere i källaren där det finns mycket smått och gott, bland annat något som kommer att hjälpa min rygg och höft en smula. Nu kan min kropp i alla fall vara inställd på sömn, dock inte den eviga utan den nattliga. Jag fick en ”ny” madrass som förhoppningsvis kommer göra det möjligt för mig att sova på sidan. Den madrassen jag har haft hittills har skapat fina trycksår på höftleden vilket inte känns som det ultimata.

 

Min säng fast bilden är dock spegelvänd.

Ett av många problem är nu förhoppningsvis löst. Jag kommer kunna sova mjukare men mycket högre, eftersom Kevin föreslog att ha den mjuka madrassen som en bäddmadrass. Nu blir det bara att försöka att vinna tillbaka min kropp på min sida så att studierna och visumet inte blir lidande. Jag känner paniken inför allt som ska göras men jag kan inte göra det eftersom ingenting fungerar. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra, vilket känns ovant. Det måste i alla fall bli någon ändring på den nuvarande situationen, annars väntar nog den eviga sömnen. Då går jag från prinsessan på ärten till Snövit utan prinsens existens.

Denna helg har varit fylld av spännande saker. I fredags blev det en pause mitt i pluggandet och inhandlande av mat från diverse olika mataffärer, med att ta en fartfylld tripp mot camarillo vilket är ett stort outlet en fyrtiofem minuter mot Los Angeles. Efter starten börjar bilen få problem och vi får åka för att byta upp oss från den redan uppgraderade bilen till en minibuss. Sedan bar det av mot shoppingparadiset. Dock gick vi runt i den delen av stället med affärer som inte tilltalade mig. Sedan blev det en liten middag på panda express innan vi hittade alla de intressanta butikerna. De hade märken jag gärna spenderar mina pengar på. Sedan bar det av mot Santa Barbara för att studera sig till sömns.

Lördagen kom sedan och med packningen redo och hushållet likaså bar det av mot Santa Clarita för att sällskapet skulle till Six Flags. Personligen hade det varit roligt att följt med dem men jag fick tillägna tiden till att försöka att plugga istället. Efter att ha virrat omkring tillsammans med dem andra, blev jag avsläppt vid en tågstation i staden. Det tog ett tag innan jag förstod mig på biljettautomaten men med hjälp av telefonsupporten ordnade det sig. Jag handlade lite lunch och åkte tåg in till L.A. för att stråla samman med Malin, Rebecca och Adam. Väl nere i Downtown fann jag dem promenerandes i blåsten. Vi gick alla och upptäckte alla underliga personer som befinner sig på matavdelningen på Macy’s. Sedan tog vi tunnelbanan till diverse olika ställen innan vi kom fram till Hollywood/Vine. Sedan blev det promenerande längsmed Hollywood Boulevard till La Brea då destinationen ändrades och LA Ink blev slutdestinationen. Planen var att se om de hade någon drop-in tid, men vi alla var säkra på att de inte skulle ha det. Det visade sig inte vara så, där fick vi tid mer eller mindre direkt för att skapa ett evigt minne i form av en tatuering. Undertiden Malin fick sin tatuering gjord av en mycket trevlig och duktig tatuerare, satt jag på bänken inne i salongen och pluggade. Han tyckte till och med att det var roligt att jag satt där och försökte få studierna gjorda. När det väl var avklarat blev vi nästan överkörda av en bekant ljusblå KIA. Det var våra kära kamrater som hade kommit från Six Flags för att tillsammans med oss checka in på hotellet. Inte det mest chica stället må jag säga men för endast 19 dollar per person och natt så ska man verkligen inte klaga. Särskilt med tanke att det ligger precis i kärnan av det hela. Det bar sedan av mot en gemensam middag på den närmaste pizzerian där de hade en jukebox och allt. Efter en gemensam måltid bar det av mot rummet och värma sig med en dusch samt värmen från pluggandet. Sedan kom värmen när hela sällskapet kom in till oss med en flaska Smirnoff samt sprite för att värma deras partyfyllda kroppar. När alla väl hade gett sig av mot festligheterna ute i kylan, låg Holly kvar i sängen sovandes och jag satt och läste igenom alla saker en sista gång innan jag lade mig ner bredvid henne.

Efter att ha vaknat några gånger under natten när Adam, Rebecca och Malin kom tillbaka från nattens eskapader var det tid att checka ut och promenera ner till frukoststället. Personligen var mittsinne inte riktigt med i leken vilket Holly har dokumenterat. Jag åt dessutom min beställning på äggröra och bacon samt ett äpple, sedan Hollys extra ägg och bacon plus två av hennes mackor. Jag blev en övergödd person denna frukost. Sedan när diabetesen ordnade sig en smula bar det av mot the Academy Awards. Vi promenerade runt några kvarter innan vi fann bra platser nära det hela. Där stod vi ett gäng på elva svenska studenter och försökte plugga. Dock blev det pauser i form av Starbucks och lunch innan vi sedan fick springa upp och ner längst Highland på grund av metalldetektorryktet. Efter några timmar av ovetande och studerande blev det att bli skannad för att sedan kunna kämpa om en bra plats igen. Som tur var fick vi bra platser, tillsammans med dryga personer bakom oss som tryckte min ryggrad ur led. Sedan började skådespelarna anlända. Vi såg bland andra Tim Burton, Justin Timberlake, Sandra Bullock, Michelle Williams, Jennifer Hudson, Christian Bale, Cate Blanchett, Mila Kunis men framför allt Natalie Portman. Målet med resan blev fulländat när jag äntligen fick se en förebild till mig. Väldigt vacker var dem alla, dock kan man inte säga att bilderna från min kamera ger dem rättvisa. Den enda rättvisan dem visar är gallret vi stod bakom. Tur är att man kan se bilderna på alla man såg via riktiga fotografers kameror via nätet.

Jag blev väldigt glad över att Natalie dessutom vann för bästa kvinnliga skådespelare, vilket inte var oväntat med tanke på hennes prestation i Black Swan, vilket är en film jag är en aning kär i. Sedan bar det av mot bilen och en resa hemåt dock med ett ministop på burger king. Väl hemma var alla mer eller mindre döda i hela kroppen och sinnet. Istället för att sova blev det att fortsätta på att göda kroppen och fokusera på morgondagens prov.