Elegant equation

Nu har skolan dragit igång på riktigt och saker och ting fylls på i kalendern. Dagarna går numera ut på att ta sig till skolan, göra uppgifter och läxor, försöka tygla en helvetessjukdom, få frisk luft i ett väder som är varmt och soligt, planera måltider samt tillaga dem. En inrutad livsstil kan man minst sagt säga. Förutom allt i skolan är det inte mycket att glädja sig åt. För stunden känns livet som en stor förlust om sanningen ska fram. Det är inget positivt att se framemot samt att det inte är mycket i livet som går positivt. Den viktigaste faktorn jag har haft är borta och livsglädjen är nästan utsuddad med den. Dock är det onödigt att försöka ordna till saker när problemet inte anses vara ett problem för andra. När sorgen och saknandet som jag har levt med nu inte berör eller ens uppfattas känns det mer motigt än förrut. Min sorg är andras glädje, jag får nöja mig med att omgivningen mår bra och trivs med livet. Det är inte lätt när det är svårt. Det är inte lätt när man har förlorat allt.

Nu har det gått ett tag och man har numera bytt siffra när man ska svara på vilken ålder man har. David har åkt tillbaka till Sverige igen och skolan har startat med storm. Efter en vecka i skolan har en hel del hänt, en kurs blev inte av så att man var tvugnen att hoppa in i en annan samt att det har varit full rulle med det mesta. Mitt i allt har man numera insett att den oövervinnerliga siffran 21 är över och jag tillhör nu genren tjock, vilket jag alltid kommer att placeras in i. Känns inte så uppmuntrande men det är det mycket som inte är för stunden. Räddningen är i alla fall att man har fått träffat en hel drös med härliga människor från förr samt nya, arbeta med fantastiska lärare samt njuta av det vackra vädret. Det är det som för stunden känns positivt i livet, om man även inkluderar mat. Det är förmodligen det jag får leva på för stunden. Det blir nog bättre, annars inte. Om inte vet jag tusan vad jag gör åt saken. Då blir jag inte bara tjock utan helt misslyckad.

Efter några dagar av det varma soliga Kaliforniska vädret har man nu blivit en smula brunare samt skapat flera nyanser av hud. Dagen till ära är den sista dagen som tjugoettåring, vilket känns ganska lugnt. Det har blivit att promenera, ätit, undvikit solen en aning samt handlat lite mat till kommande dagar. Det blir minst sagt en annorlunda dag imorgon. Inget firande i Sverige, ingen familj, ingen svensk hemmagjord jordgubbstårta och njutande av det härliga augustivädret och solen. Istället blir det att fira den tillsammans med huskamraterna samt en mycket kär nära vän, David. Han kommer hit till Santa Barbara ikväll vilket minst sagt kommer att bli roligt. Känns aningen ofattbart och surrealistiskt men det är så det är.

Efter att ha lämnat det kära hemlandet tog man sig över atlanten tillsammans med mamma, på olika platser i flygplanet vilket resulterade i att jag fick underhålla eller underhållas av en advokat från New York. Efter att ha snackat från New York till Los Angeles var det tid att hämta upp bilen och knappa in det bra placerade hotellet på Sunset blvd. Väl framme var det bara att hålla sig vaken, gå och äta samt strosa lite på Hollywood Blvd innan man somnade snabbt.

Nästa dag var det att göra LA, äta frukost innan man drog sig vidare mot Chinese Theatre, Kodak Theatre och vidare mot Santa Monica piren för att strosa runt och äta på Bubba Gump. Det bar av mot Hollywood-skylten och sedan mot en filmpremiär med en massa kändisar man aldrig har sett eller hört talas om.

Dagen var avklarad och vi åt frukost på ett värstingställe innan bilfärden mot Las Vegas bar av. Efter att ha lärt sig att tanka här samt ätit på ett 50-tals ställe var vi framme i Nevada värmen. Vegas var inte alls som jag hade förväntat mig men jag var glatt överraskad. Efter att ha promenerat i värmen blev det att äta en fantastisk middag uppe i Eiffeltornet. Den kommande dagen blev det att shoppa samt strosa upp och ner längs the Strip samt att se den kända Las Vegas-skylten.

Nästa dag blev det att åka iväg mot Arizona och Grand Canyon. Efter en lång resa var vi framme och såg det hela innan vi gick längsmed kanten och drack av källvattnet innan en solnedgång visade sig ner över det hela. Avslutade med en riktigt amerikansk middag med revbensspjäll som nästan är värda att åka tillbaka för. Nästa morgon bar det av mot en timmes lång helikoptertur över Grand Canyon, vilket blev jungfru färden i en helikopter för både min och min mammas del. Sedan bar det av mot Seligman och route 66 innan vi kom till Laughlin. Där blev det en 120 minuters lång promenad från Nevada till Arizona och tillbaka varav 50 minuter tillbringades i stekande sol och 50 grader. Efter att ha duschat insåg jag att jag klassificerade in som Miss Arizona eller Nevada eller dylikt.

Nästa dag bar det av mot en monsterresa till Santa Barbara med ett stopp vid en bajamaja jag tackade nej till samt en härlig sväng till IKEA i Burbank där man laddade upp med diverse nödvändiga saker samt fyra knäckebröds förpackningar. Sedan var vi framme vid slutdestinationen. Det blev att packa upp lite innan det blev att visa runt det man hann innan det blev middag och strosa tillbaka mot huset för att prata med folket man kommer att spendera mycket tid med det kommande halvåret, innan det bar av mot hotellet.

Nästa dag blev en bilfri dag och vi gick runt och såg skolan och stranden samt staden innan man kom tillbaka till huset för att packa upp lite mer och se vad som behövs. Mot staden igen och inskaffande av ett Starbucks-kort. Där har jag skaffat mig en ny polare som gillar min tröja samt accent. Sedan bar det av mot att piffa till sig lite innan den sista middagen på semestern med mamma inträffade. Vi åt en fantastisk middag på Seagrass innan det blev att virra sig hem igen.

En frukost på Silvergreens och sedan bunkra på sig all mat som man behöver den kommande tiden. När det väl var avklarat blev det att lämna in bilen och dra sig ner för att äta lunch på California Pizza Kitchen och njuta av den sista tiden innan mamma skulle ta sig mot LAX ca tolv timmar innan flyget skulle gå, på grund av dåliga tider från flygbussen samt tåget. Sedan var man själv igen och tillbaka till verkligheten.

Det känns konstigt att lämna Sverige men jag inser att det enda som håller mig kvar där är de underbara människorna samt traditionerna man har där. Det känns tragiskt att inse att det kanske inte blir Sverige inom den kommande tiden, det blir inte det den kommande terminen i alla fall. Vad som händer sen är det ingen som vet.