Elegant equation

Idag har storebrodern min namnsdag, tillsammans med alla andra på jordens yta som har namnet Carl tillgivet. Dagen firades som vanligt inte på något sätt alls eftersom min bror är väldigt anti namnsdagar. Jag befann mig återigen i Stockholm för att njuta av snöovädret som slå ut igår men verkar inte vilja avta riktigt. Denna vecka har varit omtumlande. Jag känner enbart panik och förvirring. Hela min trygghet har eliminerats och plötsligt står jag där i min ensamhet utan varken säkerhet eller någon aning om framtiden. Jag får bygga upp allt från början i ljusets hastighet om inte snabbare. Dock vet jag inte hur något man har skapat under tjugo år ska göras i en förbättrad version under några dagar eller veckor. En sak kan jag säga, jag fungerar tyvärr inte på det sättet.

 

Mitt i denna tumult av känslor och beslut, har jag skapat mig en värld där jag inte behöver tänka på något annat än det jag vill. Jag har till exempel vilat halva dagen sedan spelat backpacker följt av träna på Sophiahemmets gym. Efter det har hela dagen passerat och det som återstår är middag samt en stund framför kvällens program av Mad Men. Denna bubbla jag numera finns i känns dock inte som en trygghet, snarare en bromskloss för framtiden, men jag är inte kapabel att hantera det som händer omkring mig. Jag borde inte bli inkluderad i allt, dock är det redan försent. Man får dock se det hela som en läxa, nu ska man bygga sin säkerhet på sig själv, endast.

 

 

Imorgon är det en ny dag. Då ska jag fortsätta tänka i samma banor som en jediriddare, samt strosa runt lite på staden innan det bär av mot nordligare breddgrader.

Idag är det min moders födelsedag. Det har firats i form av matlagning av högre klass, skidåkning i snabbaste laget samt en del pulande. Broder min har till och med åkt hem denna helg för att förgylla allas närvaro. Det är trevligt att ha honom hemma lite då och då. I måttliga perioder, korta och intensiva.

 

Det som har hänt i livet sedan sist är en hel del. Den underbara engelska kursen är numera avklarad efter en hemtenta av den värre sorten. Resultatet på det hela får jag dock vänta på ett tag innan ett kuvert, adresserat av mig själv, befinner sig i hushållets brevlåda. Jag hoppas och önskar att det blir ett godkänt slutbetyg och gärna att man klarade det med marginal från de underkända betygen. Först och främst hoppas jag att jag blir godkänd och det andra är mer utav en bonus.

 

Efter slitandet i form av tentamen skrivande och tolkande, bar det av mot storstaden Stockholm. Anledningen till den turen var min frustration över hur man kan skapa ett tilläggspaket till ett dataspel som fungerar både på PC och Mac, men grundspelet finns enbart till PC. Frågan är hur man ska kunna använda spelet på Mac? Lösningen blev att installera det på en av de halvt döda datorerna som befinner sig i lägenheten i Stockholm. När jag befann mig där blev jag omhändertagen av min bror. Han fick även försöka svara på frågor om hur mycket det kostar det? samt vet du vad det står här? där svaren var otydliga eller obefintliga. Efter att ha blivit matad av min bror och skrattade åt ordet humax, var det tid för mig att klarna till i huvudet och återvända till verkligheten.

Nästa dag befann jag mig hos doktorn i ottan. Dock har ottans tid framflyttats till tjugo över åtta på morgonen. Efter att ha glömt bort alla bekymmer och besvär fick jag mitt tredje högkostnadskort och begav mig hem till sängens underbara rike. Efter det begav man sig ner till centrum för att kolla läget och springa fram och tillbaka för att få motion. Utan någon framgång i affärerna, men köpte mat tillsammans med pappa och promenerade hemåt med en omväg. Avstickaren belönades med gott surdegsbröd ifrån Stinas bageri. Sedan bar det av mot lägenheten för att packa bilen med diverse saker samt Carl för att bege sig mot huset i norr.

 

Det är väl en resumé av vad som har hänt egentligen, inget glatt och inget direkt positivt. Det har bara varit en tid som är avklarad, vilket är tur.

Den nionde i första år tvåtusennio, 09-01-09, det är ett datum som kommer att vara ihågkommet länge. Förhoppningsvis kommer det att finnas inpräntat på det lilla kortet i min portmonnä för resten av mitt liv. Det är nämligen det datumet jag tog mitt körkort på. Det känns för tillfället bra att halva prövotiden är avklarad och jag har klarat mig utan några problem hittills. Jag hoppas att det fortsätter i samma stil det kommande åren, i alla fall så länge jag är kapabel till att köra.

 

Dock har jag inte firat denna dag på något sätt alls. Jag började med att plugga lite samt stapla omkring i huset. Jag har en kropp som en gammal skröplig dam, för tillfället. Orsaken till det hela är gårdagens badmintonmatch, där pappa visade vart skåpet ska stå och jag visade mig löparteknik. Dock är flera delar av min kropp ömma och ur funktion. Sedan blev det en lång eftermiddagsvila följt av motionspasset kroppen gärna ville vara utan.

 

Trots att jag har hållit mig borta från hushållets bilar denna dag, firade jag det hela med att se på kortet där jag ser ut som en kriminaltekniker samt njöt av bastuns värme i det iskalla Sverige.

 

Hittills har året startat bra. Vädret har bjudit på en en hel del snö och vinterkänsla. Med nära trettio minus grader känns det som om permafrosten inte är alltför långt borta, vilket sommarens värme verkligen gör. Dock lyser fokuseringen och koncentrationen med sin frånvaro vilket gör att man gärna gör allt annat än pluggar. Det har till exempel resulterat i längdskidåkning ett flertal gånger.

 

Det som mitt intresse verkligen har dragit sig åt under de första sex dagarna av detta år, har varit STAR WARS. Jag har alltid gillat de fina episoderna om familjen Skywalker och alla härliga karaktärer och spännande situationer. Jag har verkligen påmints varför de tillhör mina favoritfilmer. De är verkligen helt underbara på alla sätt och vis. De gamla kära episoderna tillsammans med de tre första fast senaste filmerna.

 

Nu var det slut på det roliga och det blir nog inga fler tårar till familjeproblemen, när Joda, Obi-Wan samt den enda ewoken dör, till och med när Darth Vader går bort i sin sons armar. Jag får köpa DVD-boxarna så att man slipper damma av den gamla VHS:n för att kunna njuta av det nästa gång.

Det nya året har kommit och med det även det nya årtiondet. För att summera det nyligen avklarade året och decenniet, kan jag kort och gott säga att det hände en hel del förändringar tillsammans med mycket glädje och en liten del sorg. För att få det mera detaljerat får man nästan sätta sig ner i en veckas tid för att enbart tänka igenom alla höjdpunkter och milstolpar, hela tonåren spenderades under tvåtusentalets första tio år vilket innebär en förändring och förtrollning av det större slaget för de flesta skulle jag tro.

 

Innan balunsen startade hemma hos oss, blev jag glatt överraskad när jag slog på tv:n och där visades en av mina kära gamla favoriter i film format, nämligen The Sound of Music. Efter att ha sett och sjungit med i min kära trogna vän jag hade med mig i slutet av nittiotalet, var det tid att förbereda maten och klädseln innan gästerna anlände.

Med mig, in i det nya året, hade jag några kära gamla blandat med några nyfunna vänner i form av Calle, Fredrik, Frida, Elin, Rodde, Simone, Noomi, Ester, Manuela, Daniel, Emanuel, Björn, Jacob, Anders samt min broder. Vi spenderade de sista timmarna av tvåtusennio hemma hos oss med en hel del mat och information om det senaste samt tillbakablickar på vissa galna situationer i ens förflutna. Sedan spelades det kära gamla singstar-spelen hela natten lång. Vid tolvslaget stod vi tillsammans ute i den snöglobsaktiga atmosfären och välkomnade det nya året med pompa och storm och skålade med champagne och cider.

 

Sedan efter ett par timmar kom mamma och pappa hem och visade sig vara sociala tillsammans med oss ungdomar innan de tänkte på refrängen. Efter en liten stund insåg vi alla att det även är en dag nästa dag och folket tackade för sig och lämnade firandet av det nykläckta året. Jag hoppas med hela mitt hjärta och sinne att detta år och decennium kommer att bli utomordentligt och enastående med en hel del framgång och lycka. Vi får hålla tummarna att det kommer att bli så, dock får vi vänta tio år innan jag har facit i hand och kan säga hur det galet eller bra 10-talet var.