Elegant equation

Detta har utan tvekan varit en galen vecka. Under måndag och tisdag hade vi dress rehearsal för pjäsen, vilket gick bra. Sedan var det onsdag och premiären för det hela. Det gick bra, vi fick bra kritik och folk gillade den så mycket att de ville komma tillbaka nästa dag. När jag gick ut för att prata med mina kompisar såg jag en bekant person i bakgrunden, ute i mörkret. Efter att ha sagt att det är omöjligt till mig själv ett flertal gånger inser jag att min första tanke var sann, det var min pappa som stod där. Jag hade inte ord för stunden och knappt nu heller för den delen, utan total förvåning och glädje. Så efter pjäsen drog vi hem till mig och jag fick Vikabröd samt greveost, sedan packade jag en liten kasse och följde med till Canary där pappa bodde över natten. Nere i baren blev det att äta ostron och dricka champagne för att fira det hela. Efter att ha pratat och gråtit en hel del blev det att njuta av deras morgonrockar samt den sköna sängen och kuddarna. Sedan var det morgon efter några timmars sömn samt en hel del tårar var det tid för att bli en bad girl och skolka från min morgonlektion. Istället blev det att spendera lite pengar på Victoria’s Secret samt fixa lite solglasögon åt pappa och strosa omkring en liten stund på staden innan det blev att lämna av mig hemma och för honom att åka vidare. En kort visit, men mycket glädjande.

 

Sedan var det tid för torsdagens pjäs, vilket gick bra med vissa undantag. Min motspelare i min första scen glömde bort hela alltet och sedan säger hon ”Nu glömde vi inget va?”. Sedan blev fallet från klippan sämre och pajade lite mer av min rygg, men valsen blev bra. När det väl hade gått en timme och fyrtio minuter, var hela pjäsen över. Då bar det av mot staden och Silvergreens där Emmy, Malin och Tove bjöd på läsk och pommes frites. Sedan bar det av mot Chloes party men det tog inte lång tid innan jag vände på klacken och gick hem för att lägga mig.

 

Fredagen blev upp och hoppa för att åka till Ralphs för att investera i en hel del mat till lördagens påskmiddag. Efter att ha virrat runt där ett bra tag blev det hem och stressa i sig lunch innan man skulle till skolan för att lyssna på hur man ska göra när man ska registrera sig för nästa terminskurser. När det var klart bar det av mot staden för att kolla kläder, blev inget på klädfronten men istället hängde jag med Tove, Holly, Rebecca, Gustav, Jacob under ett tag samt bli sminkad helt gratis inne på MACY’S benefit. Dock skyller jag på att jag inte fann något eftersom jag i stort sätt hade den värsta känningen jag har haft som jag har fått under vaket tillstånd. Jag gick hem, invandrandes i väggar samt tittande med ett öga eftersom jag såg allt i kors annars. Väl hemma gör jag middag, äter den samt äter även den delen av middagen som hamnade på golvet. Äter en Daim samt en pint av den goda glassen, innan jag kommer tillbaka till medvetandet tackvare Holly och Rebecca. Kvällen spenderas sedan tillsammans med Rebecca. Sedan bar det av mot sängen och njutande av sömn.

Nu går tiden bara på och man känner att man inte har tid för något. Det man gör om dagarna är att man pluggar dialoger och monologer, läser pjäser, spenderar pengar på mat, äter en hel del fel saker, oroar sig att man har allt under kontroll, inser att man inte har allt under kontroll, går på pjästräningar och sen är det lite dötid där emellan, med betoning lite. Idag har jag i stort sätt gjort allt jag nämnde förutom handla mat. Jag har läst klart The Glass Menagerie skriven av Tennessee Williams, vilken var ganska hyfsad. Började dagen med att städa hela köket eftersom det är min och Emelies städvecka, samt att jag skulle iväg på pjästräning från elva till tre så jag gjorde min del av det klockan sju på morgonen. Sedan lite segande framför televisionen under tiden man samtidigt åt frukost och sedan ordnade lunch att ta med sig. Sedan började träningen till skolpjäsen, nu är det i full gång, vilket inte är så konstigt eftersom föreställningarna är på onsdag och torsdag den kommande veckan. Sedan när påsken kommer, tar den även med sig lite mindre att tänka på. Dock blir det en massa skrivarbeten vilket inte är min starka sida. Förmodligen kommer det bli lika mycket då som det är nu, trots att det inte känns så för stunden.

 

 

Pjäsen i sig kommer nog att gå väldigt bra, trots att jag inte riktigt har kommit in i någon av mina karaktärer. Förhoppningsvis kommer det inte att märkas alltför mycket av publiken, samt lärarna. Inte att glömma personerna som ser på den lokala tv-kanalen, eftersom pjäsen på något konstigt sätt kommer att visas där med. Hoppas att det hela går bra nu. Vi får bryta många ben inför premiären och sedan avslutet. Jag hoppas även att diabetesen går bra och framför allt alla skolsaker vi har kvar innan terminen är över. Det kommer att kännas lite konstigt i slutet av maj, när man dessutom åker till Sverige. Jag saknar folket och huset där hemma, men på sätt och vis kommer det att vara tråkigt att åka härifrån under sommaren. Jag får trösta mig med att ta en tur till det älskade saknade London. Det är det jag nu ser framemot.

Nu har det gått några dagar i skolan. Det har varit en hel del tränande med pjäsen och det kommer att bli mer utan tvekan. Jag känner mig väldigt skeptisk inför vissa saker, till exempel att falla ner från en ”klippa”. När vi har övat scenen har fallen inte alltid varit fullt så lyckade. Personligen, tillsammans med Katie, skulle man ändra slutet på scenen och skippa fallet, men personen bakom historien är väldigt förtjust i det. Efter första gången fick höften mest stryk, men idag blev det visst så att ryggen samt ryggraden tillsammans med huvudet fick ta fallet. Smärta kan jag sammanfatta det hela, samt yrsel. Min kropp gillar nog inte mig för tillfället, inte efter det samt att blodsockret mitt är högt utan anledning. Så här går man runt arg och irriterad, stressad, smärta i hela ryggpartiet samt höften, en känsla av illamående och uppsvälld. Jag gillar mig själv för stunden.

 

De senaste dagarna har jag återigen fått frågan av en massa amerikaner samt en kanadensare om var jag kommer ifrån. De alla blir lika besvikna när jag säger Sverige. När de säger att de trodde att jag kom ifrån London, blir jag besviken att jag inte är det. Jag önskar att jag vore så nu vet jag vad jag har för framtidsplan, skaffa brittiskt medborgarskap. Förhoppningsvis är det inte alltför svårt, får i värsta fall gifta mig med en engelskman. Dock är jag engelsk enligt min voice and diction klass, där vi för stunden lär oss engelska med en brittisk accent. Enligt vår lärare är jag typ engelsk men inte 100 %. Inte för att vara den som är den men jag trodde att jag var hundra procent svensk med tanke på mitt släktträd och ursprung.

 

I helgen var Emmy och Emelie i LA och besökte IKEA. När det kom hem hade de varit väldigt rara och köpt med sig något jag utan tvekan har saknat, Leksands knäckebröd. Inte lika gott som Vikabröd men det är bättre än Wasa som annars går att köpa på mataffären. Nu känner man sig en aning nöjd. Sedan var det måndag och tid för Emmy att bli tjugo, samt för Cecilia att göra ett dåligt provresultat. Tisdagen däremot har varit lite mer glädjande eftersom jag har fått ett paket från min mamma. Jag blir lika glad varje gång, samt får lika mycket skuldkänslor när det kommer. Min mamma vet verkligen vad jag inte behöver men blir glad över att få. Jag har ett godisförråd här nu som kommer att räcka ett bra tag. Det är verkligen glädjande att få saker hemifrån, det får en att sakna personerna och föremål som finns där. Dock är jag snart där igen, eftersom det konstigt nog är sommarlov om en och en halv månad. Vilket är absurt, ännu värre är det när man inser att det är hysteriskt mycket plugg som ska göras till dess. Jag får ta tag i det nu och visa att vi svenskar kan, för än så länge är jag bara svensk. En stolt sådan.