New Times, Same Person
Nu är det tid att börja med detta igen. Damma av tangentbordet och aktivera hjärncellerna igen. Det kommer förmodligen vara mer stavfel än vad det brukar vara, med tanke på att jag verkar inte komma helt överens med det svenska språket för stunden. Denna termin har bjudit på en hel del hittills, dock kommer jag inte ihåg allt eller ha ork eller tid att dela med mig av det. Har varit till San Francisco med Tobias och Robert för att känna mig totalt värdelös. Resan var fantastiskt trevlig och allt men det anledningen till varför man drog dit, gick inte som jag hade hoppats. Dock är man en erfarenhet rikare och ett självförtroende fattigare. Kanske inte den bästa kombinationen någonsin men det var resultatet av resan dit i alla fall.
Sedan efter att ha varit lite hemlös i Santa Barbara, samt sovit hemma hos bekanta och invaderat grabbarna i lilla huset på San Pascual, har jag funnit ett litet ställe där jag kan vara själv hur mycket jag vill. Perfekt storlek på den lilla studion jag numera är bosatt i. En massa fönster, en liten spis, ett badrum samt att det är placerat mitt inne i smeten. Allt förutom telefoni, internet och tv är inkluderat i det hela med. Dock finns det alltid negativa delar med det hela. Toaletten har lite fuffens för sig, köket har ingen ugn samt att luftkonditioneringen inte fungerar alls, vilket har resulterat i kyla utan dess like. Nu förstår jag hur min broder har haft det. Dock att vakna upp kl 6 på morgonen för att ta sig till morgonlektionen, och det är 14 grader ”varmt” inne i lägenheten har kanske inte varit det mest ultimata kan jag erkänna. Det är varmare nu när det blev varmare ute.
Sedan har skolan sett till att man har haft fullt upp. Teatern är fantastiskt rolig, speciellt nu när man slipper de temporära containrarnas och man är inne i den alldeles nyrenoverade teatern. Känns speciellt kan jag säga. Trots att man varken har Matt eller Katie längre så är Michael en riktigt bra lärare. Det är roligt att få agera, även om det är lite lekstuga i klassen ibland. Vissa personer förstår inte att det är seriöst och flummar omkring. Vi som tar detta kanske lite för allvarligt, och tar varje tillfälle och chans till att få agera och vara med i någon pjäs, blir lite lack på dem. Personligen är jag här för att utvecklas till en bättre skådespelare. Det är detta jag vill trots allt så. Jag är ledsen pappa men jag blir varken en biolog eller farmaceut, om det inte är en karaktär det vill säga.
Inte nog med all drama i skolan, men det är drama överallt känns det som. Personer både på hemmafronten och här i den amerikanska hålan löper amok ibland. Jag hänger inte riktigt med i alla lägen, och hamnar i aningen kniviga situationer. Eller så är jag för seg och blir påkörd av en gammal mexikansk man vid ett övergångsställe. Kände att det var lite Closer varning där. Dock är jag tyvärr inte lika fantastisk som Natalie Portman, och han var långt ifrån lika attraktiv som Jude Law. Efter att ha flugit en bit och legat på backen en stund fick jag erbjudandet att få skjuts hem av honom. Dock kände jag att en person som kör mot rött och dessutom kör på en person mitt på ljusa dagen är kanske inte den ultimata personen att åka med.
Förutom att ha spenderat en hel del tid i skolan, och med plugg, så har jag varit tillsammans med många vänner här. Det nya folket på San Pascual samt de gamla godingarna, plus de amerikanska personerna. Mitt gamla hus står fortfarande för en hel del festande och så, men inte alls till samma nivå som förra terminen. Den är svår att slå. Till sist har jag även spenderat en hel del pengar på saker jag aldrig har gjort förut. Har varit och klippt mig första gången i staterna. Himla nöjd med resultatet, himla tom plånbok dock. Sedan har jag tänkt att jag ska vårda mig med krämer och en massa special schampo och balsam plus andra saker som ska vara extra bra. Ska man vara fin får man lida pin, har jag hört en hel del om. Jag kan redigera det uttrycket och säga: Ska man göra ett tappert försök till att vara fin, får plånboken lida pin. Men förövrigt är det bra skulle jag allt tro.
Denna termin har jag dessutom börjat med något jag slutade med för flera år sedan, sjunga. På gott och ont kan jag säga. Det kunde låta bättre samt att min röst skulle behöva lära sig det ena och det andra, men onyktra vänner uppskattar det i alla fall så vad gör man inte. Det glädjer säkerligen några så jag ska inte klaga. En där hemma vet jag blir lite nöjd i alla fall. Mina stämband är dock inte så glada över detta val, men det blir väl att lära sig att sjunga korrekt. Kommer förmodligen inte att inträffa men man kan försöka.
Efter mycket släng hit och dit så har det blivit lov. Trots att man är sjuk och lite smärta i kroppen efter flygturen ner i backen, så har man fått finbesök ifrån det långa landet lagom. Hemlandet som finns i hjärtat på en oplacerbar plats, trots att mitt hemland härborta plötsligt är Storbritannien. Ska nog börja samla nationaliteter tror jag.
