Elegant equation

Idag var det en ännu en ganska händelselös dag. Det hela började med att sega sig till arbetet och bli bemött av en sarkastisk David som poängterade att jag kom precis i tid idag, det vill säga att jag inte kom en minut försent som den dagen jag fick nästintill springa från Waterloo till den lilla butiken. Sen var det bara att stå och räkna ner de tre hundra minuterna jag hade att arbeta. Efter ett litet tag fanns det inte alltför mycket för mig att göra så jag fick för mig att invadera på Davids territorium, herravdelningen. Jag har numera tagit över nästan hela butiken, förutom ekonomin. Idag sa min kära chef att han var nöjd över min insats för just den stunden. Han är inte den bästa på att vara känslosam och ge komplimanger men jag tror det var hans sätt på att säga att han tycker att det är synd att jag snart åker. I sådana fall är vi två om den saken. det känns nu nästan bara sorgligt att jag kommer att flytta tillbaka till det fina skandinaviska landet Sverige Jag får väl tänka att det är glädjetårar som kommer ner för min kind lite då och då. 

Återigen en dag med ganska dåligt väder. Som tur var ville bussarna gå som vanligt idag, dock ville de bara sänka tempot markant. Väl på arbetet börjades det hela med en glädjande nyhet. Jag kommer få vara ledig denna helg, inte bara lördagen utan även den vackra söndagen. Jag kände sen att det är tragiskt att jag slutar snart, trots att man gärna sitter hemma och gör absolut ingenting, har det varit riktigt skönt att komma hem efter en dag på jobbet och en slant i portmonnän. Idag var det lugnt på jobbet vilket i sig var ganska tråkigt, dock fick jag en chans att träna på min bära-så-många-galgar-som-möjligt-i-en-hand-färdighet. Resultatet blev hela trettiofem galgar i en hand. Det låter kanske inte mycket överhuvudtaget, men jag måste säga att jag förvånade mig själv när jag fick plats med alla galgarna. Jag får försöka slå det någon gång i framtiden, vilket jag förmodligen kommer att göra hoppas jag. Detta är även ett resultat på att jag borde skaffa mig en hobby samt ett mer intressant liv utan att bära galgar i en hand. Sen var det återigen tillbaka till jobbets allvarliga del. Det kom in en kompis till David som var en fräsch uteliggare. Med fräsch menar jag att han verkade ha en bra hygien, vilket han visst hade. Han hade dessutom bra smak när han ville få något gratisplagg från David. Han verkar vara aningen kräsen när det gäller kläder, eftersom han bara ville ha dyra plagg. Han fick dock min smoothie som jag hade med mig, vilket är den tredje gången jag ger bort min matsäck till någon uteliggare. Jag har blivit sympatisk nu när jag bor här, ger en massa pengar och mat till uteliggare samt att hjälpa alla möjliga personer. Det hårda livet här i London har gjort mig givmild, eller mildare i alla fall. 

Idag kan jag gotta alla skadeglada och berätta att det var väldigt dåligt väder denna morgon. På toppen av det fick Metropolitan Police för sig att stänga av ena körriktningen på Waterloo bridge. Den körbanan var givetvis den som jag hade tänkt åka i. Istället för att bekvämt ta sig till jobbet inne i en varm buss, blev det tid för mig att nästintill springa i regnet för att ha någon chans att komma till jobbet i tid. En minut för sent anlände jag innanför The Lofts dörrkarm, jag måste då säga att jag förvånar mig själv allt mer och mer. Sen var det bara att ta itu med denna dag som började lite lätt med att putsa alla glashyllor och speglar. Måste säga att den som var ansvarig för allt detta innan kan inte alls ha dammat av någon hylla över huvudtaget. När jag kom dit var hyllorna överfyllda med skor och damm, nu är de inte överfyllda av något, finns bara samma gamla skor som står där och väntar på en ny ägarinna. Lite senare var det tid för måndagsrushen, då var det en dam som inte hade koll på något och tappade sin mössa stup i kvarten. När hon var på väg upp för trappen såg jag den ljusblå stickade kreationen nere på golvet så sprang jag givetvis efter henne för att återförena dem. Då fick jag den fina kommentaren att jag var en stjärna. Vilket var väldigt smickrande, dock kändes mer bekräftat när en till person lite senare pointerade precis samma sak. Man skulle tro att jag hade någon slags stjärnliknande kostym på mig som Anna senare trodde, men icke denna dag.

Annars var det ganska lugnt och aningen tråkigt idag. Kan likväl berott på vädrets kalla, piskande regn som kom i regelbundna skurar eller liknande.

 

Sen efter att jag fått briljera aningen över David när jag fixade fram rätt referensnummer till några kläder han hade missat att märka upp samt letat reda på en tröja på en minut, som han hade letat efter under hela förmiddagen, var det tid för mig att avrunda min tid på arbetet och ta en promenad hemåt. Dock innan jag tog mig an den gamla vanliga promenadrutten, gjorde jag en snabb visit inne på Forbidden Planet. Det är en otroligt spännande butik som man utan några problem skulle kunna spendera ett flertal timmar i samt en stor summa pengar, om man bara visste vad som var bra och vad som inte hör till den bättre serietidningsligan. De säljer en massa olika superhjälte böcker, filmer, tidningar, samlarföremål etc., vilket väckte fram min otroligt nördiga superhjältekärlek som ja har haft och uppenbarligen har kvar, inom mig.

Efter att ha fått hejda sig blev det tid för storshopping på både Sainsbury’s samt Tesco innan jag begav mig hem för att njuta av lite föda. När jag gick på vägen hem var den nära på att en bil håll på att köra in i en annan samt lite av mig. Situationen var att bilen hade tänkt bromsa in för trafikljuset ändrades om till rött, dock tänkte chauffören inte på att vägen var alldeles blöt vilket resulterade i vattenplaning. Tur att ingen samt inget kom till skada, men på något bisarrt sätt var det spännande att beskåda.

 

 

 

Tillsammans med Emil satt vi och diskuterade lite olika superhjältar samtidigt som vi så de två dagliga avsnitten av ”Vänner”. Sen kom de andra hem och innan den otroligt fina filmkvällen i form av Alfred Hitchcocks ”Psycho” tog jag tag i att städa klart den delen som jag medvetet glömde bort igår. Tillsammans satt vi alla fem och såg på den underbara klassikern, dock med väldigt olika reaktioner. Fanny satt helt förstörd och var vettskrämd, medan jag satt och skrattade stundvis åt vissa scener. Den är läskig och spännande men otroligt charmig och underbar för att vara så pass enkel. Det är därför man inte kan göra något annat än älska Alfred Hitchcocks filmer. Sen blev det att hålla sig vaken för att Fanny skulle kunna diska och sedan kunna ta sig till sovrummet utan att vara alltför livrädd. Sen nu är det även tid för mig att sova och ignorera det läskiga ljudet utanför vårt fönster av två katter som slåss för sina liv. 

Idag bar det av mot den sjunde arbetsdagen denna vecka. Jag har nästan blivit något utav en arbetsnarkoman, men dock helt ofrivilligt. Idag var det även tid för London Marathon samt för bussarna att vara extremt sega. Väl på bussen satt jag och pratade med mina föräldrar som berättade detaljerat över hur loppet gick. Det lilla jag såg av detta maraton var en liten springande man samt en stark rullstolsbunden maratonkandidat, från bussen i cirka fem sekunder på sin höjd. Sen kom jag till The Lofts dörr innan David hade kommit dit för att låsa upp den. Lagom övertaggad tjej Cecilia Nilsson kan man säga utan några större invändningar. Sen var det för mig att städa lite mer idag igen. Jag kan nästan lägga till städansvarig till mitt CV när jag kommer hem. Nu i slutet av min London vistelse våren 2009, är det viktigt att prestera allt på högsta möjliga nivån så att jag på något sätt kommer att få ett intyg över min arbetsprestation. Dock vet jag inte hur han har tänkt sig när han vill att jag ska visa mina arbetsegenskaper alla dagar nästa vecka också. Jag känner att min kropp samt min mentalitet kommer att klara av att arbeta mer än fjorton dagar i rad. Jag får väl visa mina förhandligs kunnigheter i morgon och se till att jag får någon dag för att njuta av mig själv och det varma vårvädret. Idag på arbetet var det ganska lugnt, det var ett gäng italienare som frågade mig en massa på italienska utan att ens veta om jag kunde det eller inte. Konstigt nog var de inte förvånade över att jag svarade helt och hållet på italienska och allt. Det är ingen självklarhet att alla kan ens modersmål när man åker till ett främmande land, men det trodde eller tyckte nog dem. Efter de självupptagna italienarna var taxikompisen där på besök. Återigen blev man väldigt glad över att se honom och när han lyser upp och säger: ”Hi gorgeous! How are you? You look even better than the last time, that’s incredible!”. Han är lite som en morbror, farbror eller bara en väldigt nära familjepolare vilket känns underbart skönt. Det gör att man känner sig mer hemma här. Dock om han skulle placeras i en välbekant till familjen, betyder det att David är min familj och jag vill gärna inte ha honom i min släkt.

 

Sen var det bara att fortsätta arbeta av dagens fyra timmar samt att läsa några av dagens nyheter och skvaller. Efter det var det tid för att promenera hem till gänget och vila upp sin städningsform framför tv:n. Sen blev det en gemensam middag framför ett spännande avsnitt av serien som ingen egentligen gillar men på något konstigt sätt många följer, nämligen One Tree Hill. Det är många otroligt dåliga serier som man måste få bort från huvudet när man flyttar hem till Sverige, allt på grund av den dåliga brittiska TV:n. Sen blev det tid för starten av min städvecka. Efter att ha rengjort köket samt badrummet insåg jag att det nästintill skulle vara omöjligt att skjutsa ut vardagsrummets folksamling för att kunna sanera även där. Istället blev det tid för TV:n filmutbud tillsammans med Sofia. Från kvällens tv-tablå var det filmen ”One Hour Photo” som intresserade oss. Efter det blir det sängen som väcker intresse för min del i alla fall. 

Idag var det tid för den mordiska lördagen. Efter en halvdan nattsömn var det tid för sju timmars pina på the loft. Innan vi öppnade butiken var det tid för dammsugning. Jag måste bara undra hur dem som har dammsugit innan mig, om det rent av är någon som har det, har tänkt. Jag insåg att listen längst ner vid golvet inte hade originalfärgen grå utan även den har lavendelnyansen. Dessutom gick fläckarna i omklädningsrummets heltäckningsmatta bort efter att ha nött med dammsugarens munstycke fram och tillbaka. David måste allt vara nöjd med mig, han har nog aldrig haft det så ordnat nere i källaren, inte på ett bra tag om man tänker på dammlagret som befann sig där. Sen var det tid för att jobba lite och kunderna kom och kunderna gick. Jag fortsatte att skriva ut storlekarna på plaggen samt ta hand om den manliga delen av våra kunder. Idag insåg jag att jag har en till person av Davids vänner som verkar vara småförtjust i mig. Dock inte lika galen och påstridig som belgaren, vilket är tur för då hade någon fått de flesta av mina aggressioner på sig. Sen när dagen började gå mot sitt slut kom en av Davids roliga kinespolare in. Det är han som står för alla herr Dolce & Gabbana kläder inne i vår lilla butik, vilket är en hel del. Det är han som är Mr Dolce & Gabbana, vilken är en person som är väldigt välkommen till oss. Han står uppskriven högt uppe på VIP-listan. Igår var den en annorlunda person som ville sälja sin Burton-kostym till oss, då David säger att mr Burton är inte välkommen hos oss men det är mr Prada, mr Louis Vuitton etc. Nu vet jag i alla fall vem som är mr Dolce & Gabbana. Sen var dagens sju timmar avklarade och det bar av mot hemmet mitt. Väl hemma och under middagen kom Anna hem med sin kära syster med sig. Nu har vi återigen ett litet tillskott till kollektivet för några dagar.

 

 

Efter att ha suttit och tagit det lugnt och fixat matlådan till morgondagen och ordnat det mesta var det god tid för mig, Anna och Sofia att åka iväg på äventyr. Vi tog bussen mot Camden för att gå ut på klubb. Efter att väl ha kommit dit visade det sig att vi inte fick komma in eftersom vi inte hade några festivalarmband. Det var någon festival som pågick där som vi uppenbarligen inte hade gått på, så efter att ha gått fram och tillbaka längst Camdens gator hamnade vi på en pub, The Camden Head. Där stod vi och snackade och drygade en del, vi stod även för dansen på det stället. Dock när musiken plötsligt ändrades till något mer rock/punkigt kände vi att en annan brud fick ta över dansdelen och det var god tid för oss att dra oss hemåt. Vi stannade på ett spar på vägen hem där det inhandlades Dorritos-chips samt en Häagen-Dazs med Baileys smak vilket blev vår räddning för kvällen. Annas fötters samt humörs räddning för kvällen var dock när jag tvingade henne att hoppa upp på min rygg så att jag kunde bära hem henne. Jag kör stenhårt på min superhjältinnefasad nu. Ingen kommer att undgå den när jag väl kommer hem till Sverige. Sen var det bara att komma hem äta lite glass sen lägga sig i sängen för att få några timmars sömn innan söndagens arbetsdag.

Idag var det återigen en mycket fin dag på schemat. Det känns aningen skrytigt att jag hela tiden säger att det är härliga dagar här i London, men konstigt nog är det faktiskt det. Dagen börjades dock med att hysteriskt leta efter mitt vita linne samt de tuggummipaketen jag hade kvar, jag hittade dock inte det ena eller det andra. Sen väl på väg till jobbet missade jag bussarna men efter ett tag var jag äntligen framme vid arbetet och det var tid för slitet. Dock var de två första timmarna på lönearbetet idag, mina två bästa hittills. För det första byttes musiken ut till Frank Sinatras ljuva stämma, det andra var att det inte var många kunder inne idag så jag fick stå ute i solen tillsammans med David och bara njuta av det härliga vädret. Sen till sist fick jag ta ansvar för hela butiken under nästan hela dessa två timmar. Efter att ha dansat runt på golvet nere i källaren samt haft ett riktigt leende på läpparna under hela tiden, blev det tid för känslosänkaren, musikbytet. Det blev återigen tillbaka till R n’ B rytmerna och att bli instängd i källaren. Jag gick tillbaka till gårdagens påfund att skriva dit storlekarna på en hel del plagg, då var det en dam som petade mig lite lätt på axeln och harklade sig. Jag hade gått och irriterat mig lite på henne eftersom hon hela tiden gick fram och tillbaka och kollade på alla plagg om och om igen, men sen ändrades min åsikt ganska snabbt. Hon ville bara säga att hon tyckte att jag gjorde mitt jobb så otroligt noggrant på ett väldigt graciöst och effektivt sätt. Plötsligt kände jag hur jag inte borde döma mina kunder efter hur de verkar vara utan efter hur de är när jag pratar med dem. Jag kommer här med bli en hypersocial person som nästan skrämma bort kunderna för att jag nästan blir deras nya bästa vän.

 

Sen var det tack och hej från jobbet och en promenad till Elephant and Castle som var näst på tur. När jag väl var ett kvarter ifrån busshållsplatsen blev min promenad omvandlad till ett sprintlopp. För en gångs skull sprang jag tillräckligt fort för att inte missa bussen, kändes otroligt skönt. Någon som förmodligen inte tyckte att det var skönt var personen på bussen som hade fått för sig att sitta lite halvt på golvet. På bussen kände jag mig aningen rasistisk lite så här i efterhand. Jag fick ett svårt val att sätta mig bredvid en mörkhyad, lite av en gängmedlemsaktig person, eller en konstigt ljushyad person som satt och läste en bok. På något konstigt sätt satte jag mig intill den lite smått illaluktande bokläsande karlen. Sen var jag återigen på Tesco för att handla lite basvaror, det var dock jag och hela Peckhams befolkning som hade samma tanke vid den tidpunkten. Jag har aldrig förstått hur man kan fylla en hel kundvagn med råge, men onekligen är det inte omöjligt. Där gick jag runt med en liten korg med fem saker och letade efter en kassa som inte hade en kö med tre personer som hade en varsin stor vagn fylld med varor som skulle kunna vara en måltid till en hel gospelkör eller något liknande.

 

Sen var det bara att åka hem lite smidigt och laga en middag samt ta det lugnt med Anna och Fanny. Nu blir det att förbereda sig inför morgondagens sjutimmars slitande. Det gäller bara nu att tagga till sig lite, den långa arbetsveckan har snart kommit till sin mitt punkt. 

Idag bestod min väckarklocka av någons borrmaskin som ständigt gjorde hål i väggen ovanför mitt huvud. När jag väl hade klarat av att tagit mig till arbetet var det mesta som vanligt. Dagen började med två väldigt irriterande kunder som tog fram ett plagg som de tyckte såg intressant ut, tog det till mig och frågade vad den munderingen kostade samt vilken storlek den hade. Denna information står snyggt och fint på en lapp vi har satt fast på alla kläder. Dock har jag sett att storleken oftast inte är ditskriven på etiketten men är synlig på plagget. Eftersom det konstigt nog inte var många kunder inne hos oss idag tog jag mig tillfället för att skriva dit den rätta siffran i de tomma storleksrutorna. Jag tänkte även för att göra det lätt för mig samt kunderna skriva ut storleksnumren inte bara i den brittiska skalan utan även i den europeiska samt amerikanska. Jag tror nog att den bokstaven jag har skrivit mest i hela mitt liv nästan är U, eftersom den finns inte bara med i UK och US utan även i EU. Jag har även insett att de flesta plaggen vi har är i storlekarna 38 och 40. Det var ganska lätt att fixa detta det enda negativa var att det tar tid. Jag hann med ungefär hälften av alla plagg idag, om ens det. Det som tog en sådan tid var att hitta storlekslapparna på vissa kläder samt att försöka bestämma vilket storleksfack andra plagg tillhörde. Jag har blivit bra på att gissa vilken storlek saker och ting har, samt veta vilken storlek man har i olika länder. Praktiskt och bra, dock hysteriskt onödigt om man inte kommer med i någon frågesport av något slag och ska knäcka den sista kluriga frågan. I sådana fall kommer jag att tjäna en rejäl kosing.

 

Sen mitt i allt storleksgissande blev det tid för en paus. Den spenderades väl uppe med David som var glad över att ha fått ett stort paket på posten. Det var en kartong med en man i. En gubbe i lådan, fast mer kroppsdelar av plast i en stor box. Vi har fått en ny mannekängdocka till butiken. Jag fick en fin mask av mjukplast som satt på dockans ansikte för att skydda den. Passar utmärkt till min blivande superhjältinnekarriär. Bild på detta kommer så småningom. Sen var det återigen ner till storleksskrivandet. Nu träffade jag dock en mycket trevlig tjej som sökte efter jobb, hon hade precis kommit tillbaka till London efter att ha varit ute och studerat i några år. Först tänkte jag att hon kunde få ta över mitt arbete, men det visade sig att hon minsann var filmproducent. Jag hade då en känsla att få jobba nere i källaren på en secondhand butik kanske inte var det hon var ute efter. Där stod vi och snackade om filmbranschen samt att jag är mycket intresserad av skådespeleri. Hon tyckte att det var synd att jag skulle tillbaka till Sverige. Varför vet jag inte, men om hon skulle erbjuda mig något kanske jag skulle stanna, vad vet jag?

 

Tid för att gå hem en kvart senare än vanligt, samt att man passerar den gamla mannekängdockans ben nedstoppande i en kartong som står ute mitt på gatan, men det var annars rätt trevligt. Jag pratade med min moder i telefon samt promenerade snabbare än vanligt. Jag är glad över att det går fort att ta sig hem via promenering men jag vill inte att det ska gå för fort. Det är mitt dagliga träningspass som kortas ned med hela tio minuter. Sen väl hemma blev det kocken Cecilia i farten samt en snabbvisit inne på grannbutiken Londis. Jag är rädd för att man är lite utav en stamkund där nu. Först när jag kommer in skrattar alla tre indierna som jobbar där, sen frågar den yngre lite korta om jag ska ut ikväll? Jag förklarar att jag jobbar hela denna vecka så det blir ingen utgång för min del. Sen på något sätt trodde han att jag jobbade i en handaffär, vad det nu än är, när jag berättade om mitt jobb. Efter det fick jag en komplimang för min klädsel, vilket var rart. Dock är jag nu rädd för att gå in där igen. Jag vill inte vara den lite smått patetiska arbetsmyran som hänger inne på en liten kiosk, vägg i vägg med lägenheten. Det är en pinsam situation man har fastnat i då.

 

Efter middagen blev det mys tillsammans med flickorna samt ”Thursdays are funnyest” som visades på tv:n därtill en hel del spännande konversationer. Nu är det verkligen i god tid för sömn och förhoppningsvis skippar borrmaskinmannen att jobba i gryningen i morgon. 

Efter en spännande men ganska sömnlös natt, var det tid för mig att gå upp och duscha för att sedan sova bort hela förmiddagen. Efter att Anna i sällskap med Emil hade åkt till Tate för att bli aningen kulturella medan jag drog mig till bunkern till arbete. Denna dag var det ett otroligt vackert varmt väder, vilket David tyckte var schysst och bestämde sig för att ta en stol och sätta sig utanför butiken medan jag får ha koll på båda våningarna samtidigt. Det var inte det lättaste men jag är glad över att det var en lugn dag även denna dag. Idag var det nära på att min favorit klänning blev såld, inte bara en gång utan hela två gånger. Jag trånar verkligen efter den trots att jag förmodligen skulle se ut som en tjockperson nedtryckt i en fin klänning för pinnsmala personer. Pinsamt och jobbigt läge det skulle bli, dock har jag inte testat klänningen ännu men det får jag väl göra någon gång under nästa vecka, då jag förmodligen har en om inte hela två lediga dagar. Sen var det inte mycket som hände i klädbutiken. Lyssnade lite mer på den samma musik som har spelats alla dagar. Jag har pinsamt nog börjat lära mig några av låtarna samt det är de som repeteras om och om igen i mitt huvud när jag transporterar mig fram och tillbaka från olika ställen. Jag vill ha tillbaka mina gamla låtar på hjärnan och inte detta Rn'B trams. Jag är verkligen inte en tjej som lyssnar på sådana musikrytmer. 

Idag var det en uppiggande dag när man vaknar med ett sms på sin engelska telefon, från avsändaren Elizabeth, där det står att hon kommer idag och vill att vi ska städa undan lite. Det blev för mig att städa undan lite i mitt och Annas rum innan jag insåg att det även stod att hon var i lägenheten igår. Det må inte vara någon större grej men det var inget hon hade informerat oss om. Sen efter en liten uppfräschning av rummet blev det tillbaka till sömnens värld tills det ringde på dörren. Som tur var öppnade Emil dörren och jag fick tid för att klä på mig innan jag hälsade på Elizabeth och lillbulan. Efter lite snack med henne och Emil bar det av mot jobbet. Idag var det en ganska bra med David och ganska bra med allt förutom för mina fötter. Eftersom det var nästan sommar ute och jag fick för mig att promenera runt i mina vinterstövlar, var det nästan som härdsmälta för mina fötter. När jag gick runt nere i källaren var det väldigt lugnt idag. Jag sorterade lite kläder samt skrev storlekarna på de nya plaggen vi hade fått idag. Det jag tillförde till storlekslappen var att jag skrev dit den brittiska, amerikanska samt den europeiska storleken istället för bara den som redan är ditsatt från fabriken.

 

Efter det var det tid för mig att få användning av mina klädmakarkunskaper. Jag fick nämligen sprätta bort lappar på kläder som inte kom ifrån märken som är dyra nog. Det är bättre att det kommer ifrån inget ställe än French Connection eller liknande. Det känns moget av David eftersom många saker därifrån kostar över en femhundring i alla fall.

Sen var det tid för mig att hålla till på övervåningen och socialisera mig med bossen samt den manliga delen av kunderna. En person blev skrämd av mig eftersom han trodde att jag var en docka. David tyckte detta var otroligt roligt eftersom enligt honom är jag den snällaste och raraste personen han vet, som dessutom aldrig skulle göra någon illa. Han vet inte mycket om mig den karlen. Sen vad det tid för stängning och för mig att storhandla. Jag traskade över till Fannys arbete för att handla två på skor i den färgglada kulören svart. Ett par tygskor ifrån Fred Perry samt ett par läderskor i modellen fin herrsko från Office egna kollektion. Sen var det tid för mig att promenera hem för sista gången, förhoppningsvis, i mina vinterstövlar. Det var fortfarande en fin vacker dag när jag gjorde min dagliga promenad till Elephant & Castle. Sen väl på bussen pratade jag med min förvirrade fader som på något sätt lyckades prata i telefon uppochner. Sen var jag hemma och matlagningstiden var på en högnivå.

 

Dock var jag lite låg i blodsockret, vilket hör till en av vardagssakerna nuförtiden, vilket resulterade till att jag stekte Emil sexhundragramskyckling istället för min lilla tvåhundrafemtiogrammare. I panik sprang jag iväg till bussen som fick för sig att åka iväg utan att släppa på mig. Då i protest för att hela tiden bli ignorerad av busschaufförerna när jag springer, viftade jag frenetiskt med armarna samt sprang framför bussen. För första gången vann jag striden mot de nonchalanta personerna som kör på den lokala busslinjen, dock finns det en hel del schyssta bussförare här i staden med dock verkar jag glömma skriva om dem. Sen var jag in på Tesco köpte en ny kyckling till Emil och sen hem igen. En snabb och effektiv inköpstur, plus att jag nu har ett stort överflöd av kyckling. Det blir kyckling till lunch och middag alla dagar denna vecka. Det blir inte bara kyckling alla sju dagar utan jag ska även arbeta veckans alla dagar denna period om sju dagar. Det blir med rätt hög sannolikhet en tolvdagars arbetsvecka för min del nu. Samt att jag ska börja tidigare en dag för att städa ett vitrinskåp. Jag känner mig väldigt taggad inför nästa helg då jag förhoppningsvis är fri från allt slitande. Detta kanske är mitt straff givet av David, för att jag sa upp mig samt att jag har diabetes. Det är väl bara att suga upp det och göra mitt bästa tills jag stupar, vilket jag troligen kommer göra snart. Nu är det tid för att stupa rätt ner i sängen för att sova.

Idag var det tid för mig att pallra mig till jobbet. Denna dag fick jag dock avlämning vid bussen av Anna som tragiskt nog ska åka hem idag. Nu är det gästfritt i lägenheten vilket känns aningen konstigt. Det har varit kul med lite andra välkända personligheter i vårt lilla kollektiv i några dagar, men man ska väl sluta när det är som roligast förmodligen. Väl på arbetet idag blev jag först ignorerad av min kära chef, eftersom jag ringde i panik igår och sa att jag inte kunde anlända i The Lofts lokal på något sätt och vis. Efter att sen ha försökt att få lite kontakt med David samt göra mitt jobb så bra som möjligt, kläckte jag nyheten om att jag har tänkt åka hem snart. Då blev det återigen utfrysnings attityd mot mig, samt att ge mig nästintill omöjliga uppgifter. Jag skulle hitta en metallgalge, en sådan man får från kemtvättar runt om i världen, bland hundratals plastgalgar. Sen skulle jag hämta en skokartong han hade gett mig tidigare, som jag egentligen aldrig hade fått. Efter lite mer födointag blev det äntligen tid för mig att sopa banan. Jag gjorde allt rätt, bra och fint, erbjöd mig att hjälpa till att hitta en bra ersättare av mig etc. Efter ett tag blev jag återigen en av Davids polare men om jag kommer att få något intyg om att jag har arbetat där, är minst sagt tveksamt. Hur jag gör då är tveksamt, men jag får fixa det på något sätt, jag har ju trots allt jobbat där ett tag och utan tvekan fått erfarenhet för att arbeta i en klädbutik.

På fredag har vi vår andra träff med kvinnohistoria kursen. Hela tiden har jag trott att vi ska skriva en uppsats, ett porträtt om en dåtida kvinna som man tycker verkar vara intressant, samt att hon gjort något vettigt.
Jag valde Sophie Sager, den första kvinnan som efter ett våldtäksförsök med misshandel anmäler mannen och vinner målet. Hon har senare jobbat som kvinnorättskämpe både här i Sverige, men främst i USA.
Hur som helst idag får jag reda på att det vi ska göra på fredag är att hålla ett 20 minuter långt föredrag om kvinnan av vårat val. Vatusan! För det första: IDAG FÅR JAG INFORMATIONEN?! För det andra: 20 MINUTER?! För det tredje: JAG INFÖR TJUGOTALET OKÄNDA MÄNNISKOR?!
Jag vill så inte gå dit.


Just nu lever jag på att bihåleinflammationen sitter i tills dess...

Fredagen var utan tvekan en mycket spännande arbetsdag för min del. Det var ganska lugnt kundmässigt vilket inte gjorde alltför mycket. Jag hjälpte en tjej ifrån Schweiz som berättade att när hon sa att hon härstammade ifrån det andra neutrala Europeiska landet, trodde många att hon var ifrån Sverige. Det är alltså inte bara svenskar som blir bortglömda och missuppfattade utan även Schweizarna.

Sen fick jag besök av två dygnsura svenska väninnor vid namnen Anna och Amanda. De ville få nyckeln hem till lägenheten och bli aningen torra innan kvällens kommande eskapader. Efter mitt fina smugglingsförsök av nyckeln från skåpet uppe vid kassan ner till dem, blev det den dagliga tiden för diskussion med David. Dagens samtalsämne var kända svenskar samt uppfinningar från mitt kära hemland. Under den otroligt roliga faktastunden, kom Londons mest ointressanta belgier. Återigen var han mycket dryg men jag blev räddad av kunderna som kom till oss precis innan stängning. Nu älskar jag dem, trots att de är dem man blev mest irriterad av förut. Sen när jag slutade arbetet blev det tid för att försökta skaka av mig hackspetten från Belgien som dessutom skulle fråga ut mig cirka femtiotusen frågor om varför jag inte kunde vara med honom och var så tvär av mig. Dessutom tyckte han plötsligt att han kände mig tillräckligt mycket att kunna tolka mig. Han tyckte att jag verkade nervös när jag i själva fallet var arg och irriterad för att han sa samma saker hela tiden och lyssnade inte på innehållet av det jag sa. Efter att ha bara lämnat honom kvar i den regnfria platsen begick jag mig hemåt för att träffa hela ligan. Det blev födointag och tjejsnack innan och undertiden vi åkte in till Covent Garden för att träffa Fanny och gå till en mysig liten pub. När vi väl kom till The Crown, var det nästan tid för att gå där ifrån. Dock fann vi två nya vänner i form av ett bartenderpar, samt att jag fick en polare som gärna ville bli ihop parad med Anna Larsson. Sedan blev det den första spurtturen för att hinna till bussen utan framgång, och jag blev utnämnd till superhjältinna tackvare min löparteknik.

 

 

Sen blev det en ny dag fullt med nya händelser. Vi åkte upp till Camden för att gå på marknad. Det blev lite som en utflykt med skolan när alla sex skulle komma iväg i en samlad trupp. Väl på marknaden tog det inte lång tid innan gruppen hade reducerats till hälften. Sen tillslut gick vi runt i par och strålades sedan samman vid Camden marknadens mest konstiga plats Cyberdog, namnet säger väl det mesta om stället. Efter många försök att ta sig där ifrån men visade sig att gruppen var mer experter på att stanna vart tredje meter. Sen blev det nästa försök för min del för att springa ikapp bussen, dock blev jag lika ignorerad denna gången. Väl efter att ha tagit nästa buss samt att inhandla lite ingredienser till kvällens brakmiddag blev det tid för att åka hem och laga mat. Under tiden jag och Amanda iordninggjorde god mat från det underbara landet Italien, nämligen lasagne, blev det tid för några italienska fraser när man ändå var i farten. Sen blev hela gänget samlat vid det lilla matbordet och njöt av maten samt en mycket chokladig och himmelsk efterrätt som Anna och Amanda bjöd på. Efter det spårade kvällen in på ett annat spår vilket blev leken ”Pest eller kolera” följt av klassikern ”jag har aldrig”. Efter några timmar blev det tid för oss att upptäcka bussen igen, samt London nattens iskalla vindar. När vi väl hade kommit till Brick Lane och hittat klubben vi hade satt våra tankar på, visade det sig att dem stängde. Efter ett litet tag hittade vi en liten bar-aktig klubb eller tvärtom, där det blev lite dans följt av en karl som ville bjuda oss på cigaretter med lite mer kick i. Efter att ha avböjt hans erbjudande fick Anna skiljas ifrån sina nyblivna spanska vänner och vi drog oss hemåt. Sen fick kvällen avrundas efter att ha sprungit lite efter bussar samt stått ute och frysigt.

 

 

Sen blev det denna dag, dagen då det var tänkt att man skulle bege sig till arbetet men det visar sig att man kollapsar och fick ringa till David för att säga att saker och ting inte alltid blir som man har planerat. Denna söndag blev istället spenderad först hemma och säga farväl till Amanda sen en liten picnic inne vid Marble Arch. Där i vårsolen satt jag Fanny och Anna och njöt av sushi, McFlurry samt konstiga personer som tar kort på oss när vi står vid vägkanten. Jag förstår inte grejen med att man åker runt på Oxford Street i sin storstadsbil och tar bilder på främmande folk som väntar på att få gå över gatan. Sen efter en nostalgiskstund med några inslag av framtidsplanering bar det av mot hemmet i Peckham. Jag tog en promenad själv och pratade med min pappa om planerna angående sommaren och husets rustning. Väl hemma blev det en mys stund vid tv:n tillsammans. Det är så det har sett ut för vår del här i London under de senaste dagarna. Mycket trevligt och mysigt har det varit. Morgondagen blir dagen då man kommer tillbaka till det normala. Det blir skönt det med på sitt sätt, men det har varit skönt med lite mer liv i den lilla lägenheten vi har ett hyreskontrakt på.   

Nyss så stavade jag adress, addräs!
Sen hittade jag inget sudd heller, så det står kvar.
Tänk vad lägligt med 12 års skolgång egentligen, hur hade det annars slutat med mig?

Och ja, jag är hemma och pluggar en lördagskväll, men har man bihåleinflammation och en uppsats att göra klar till nästa vecka,  så har man. (Tror dock inte att det kommer hålla så länge, min duktighets-fasad i all ära, men snart släppar jag det här och sätter på en film istället).

Efter en minst sagt lärorik natt, när man har guidat Anna genom hela Peckhams busshållsplatser samt göra allt för att undvika det man verkligen inte ville göra, blev det tillslut att gå ut mitt i natten för att visa Anna hennes nya hem för denna vecka. Några timmars sömn blev det efter de händelserika och aggressionsanfallsrika timmarna under natten, blev det tid för Cecilia att arbeta.

 

Idag på jobbet var det inte mycket som hände. Trots att vädret var uruselt kände kunderna att det regniga vädret var mer intressant än vår butik, vilket jag inte hade något större problem med. Jag spenderade de lugna stunderna i fåtöljen nere på damavdelningen. Efter ett tag kom det en dam som tyckte om att spendera pengar på en massa opassande kläder. Dock var det inget problem för pengar är Davids bästa vän. Nu har även David stenkoll på när jag äter och om jag inte gör det heller. Han märkte till och med att jag behövde få i mig lite föda. Mitt i min matpaus var det tid för mitt nyblivna hatobjekt, Davids belgiska designer polare. Som tur var blev jag räddad av både kundrushen samt David taxikompis som är mycket trevlig och schyst. Efter ett tag försvann han ifrån butiken och den skamliga personen byttes ut mot en mycket kär människa, vilket denna dag var Anna. Sen väntade jag ut tiden och Anna gick ut till Seven Dials för att sitta och läsa. När jag hade fem minuter kvar på fem timmars pass kom designern in och checkade hur jag hade det. Han frågade hur jag såg ut, vilket gjorde att mitt omdöme av honom blev ännu värre. Han må vara mer korkad än vad jag trodde från början. Sen ville han att jag skulle ringa honom efter jobbet, men då fick jag användning av min lögn om att jag skulle skype träffa min ”pojkvän”. Han förstod inte den vinken och sa att jag skulle ringa honom i morgon efter jobbet och räcker fram ett visit kort med sitt namn och nummer på. Jag tog kortet motvilligt och sa att jag har nog planer i morgon också. Mannen, eller Alevis, förstår inte alls vinken på något sätt. 

 

När jag väl hade slutat var det en person som slog till mig på armen och frågar lite mystiskt om han kunde köpa mig en drink. Jag nekade det fina förslaget och träffade upp Anna. När jag berättade om de olika spännande händelserna för Anna kom mannen, som ville köpa mig en alkoholinnehållande dryck, tillbaka. Då fick jag den fina förfrågan om jag ville bli hans flickvän, men återigen fick han samma svar av mig. Bara för de som undrar var denna person lite klotformad, antingen full eller lite utvecklingsstörd, och inte så värst fräsch. Jag är något av en magnet för konstiga och fula människor vilket inte känns som en bra sak, men man kan inte alltid få det som man vill. Sen gick Anna och jag till Tesco följt av att gå hem för att njuta av en hemmakväll vid tv:n. Sen kom resten av kollektivets feminina del hem och vi satt alla tillsammans och myste samt njöt av ”Thursdays are funnyest” på E4. 

Idag när jag kollade på My Super Sweet Sixteen så var självaste Pharrell Williams överraskningsartisten, ojojoj säger jag bara.
Tänk om han hade kommit till mig och överraskat när jag var 15-16, milda makter ja, min mest bestående romans.
 

Idag var det en underbart solig vårdag efter ett katastrofalt regnväder igår natt. I detta fall kan man lugnt säga att efter regn kommer solsken. Väl på jobbet idag var jag på oväntat bra humör och det blev allt bättre när jag fick besök från nationaliteten Belgien. Som tur var det inte samma belgier som gårdagen utan två väldigt gulliga belgier av båda genusen. De var här på semester och var väldigt rara och när de gick kändes det nästan aningen sorgligt. Det var som man förlorade två vänner. Jag får väl på något sätt försöka att få tag på dem igen genom att pussla ihop all fakta jag fick veta om deras liv under den halvtimmen. Min uppfattning och åsikt om belgare ändrades onekligen snabbt från den ena dagen till den andra. Jag får inte heller glömma bort allas kära Hercule Poirot som kommer ifrån det lilla landet Belgien. Det skulle utan trekan vara honom jag skulle anlita för att spåra upp detta par. Bara om det lilla problemet att han är en påhittad karaktär inte riktigt var där. Sen efter att ha sagt hej då till Abigale och Thur var det tid för mig att posera. 

Idag var det inte precis som jag hade hoppas, inte vädermässigt i alla fall. Det var som en grå hinna som låg och skyddade himlens fina klarblåa färg. Annars var det en ganska bra dag och man kan väl inte precis få allt man vill varje dag dessutom. På jobbet var David först sur eller arg på mig, varför vet man aldrig men efter min exemplariska jobbinsats blev han på bättre humör. Jag brukar oftast räkna ner timmarna när jag står nere och sorterar alla plagg efter färgerna samt städar efter alla galna kunder ivrighet, men idag gick tiden hyfsat snabbt. Trots att det inte hände något spännande. Jag hade en pratstund med David om personligheter samt sport. Det ena samtalsämnet hade jag aningen mer kunskap om, dock var det inte samma som han var mest intresserad av. Efter att ha stått nere i den dunkla källaren i fem timmar var det tid för att få lönen samt att ta en promenad hemåt. När jag gick ifrån butiken idag var Davids kära designer kompis även där. Det visade sig att han kände även för att lämna butiken samma tid som jag.

Igår ringde Fredrik och sa åt mig att det var dags för fotografering, tillsammans med Calle och Hed åkte vi ut till Oppala, vi plockade upp Jacob och åkte till Bjursas hus. Vi skulle jobba lite, hann även träffa hans familj, prata med mannen i fråga på skype, eller ja grabbarna pratade och jag lyssnade. Björn kunde inte förstå att vi var hemma hos honom, och vad gjorde vi där? Ja vad gjorde vi egentligen där...det innefattar iaf en audi, kepsar, familjen och en kamera.

Väl på väg hem ringde Frida, och sen svängde jag och kusinerna förbi hennes hus för att säga hejdå innan hon nu skulle hemåt igen. Tog henne på bar gärning i duschen, men så är det med överraskningar!

På kvällen fikade jag med ett himla gäng. Vi var som flest tolv personer, och de var jag samt följande; Maja, Anna, La'Tashama, Hanna, Amanda, Lisa, Hatten, Sara, Marielle, Waxin och Robin! Inte helt fel nej, sen blev det promenad hem med fina Hanna och det verkar ha satt sina spår då jag nu har ont i hals och kropp. Det tråkigaste med det är att jag ikväll missar en kväll hos La'Tashama med Lisa, Maja och Ullis. Jaja man måste väl också ha lite tråkigt för att veta när det är roligt och bra här i livet.

Idag var det en arg och aningen stressad Cecilia Nilsson som stod och väntade drygt en tjugo minuter på bussen. Det var med det glada humöret min dag började. Efter att ha kommit iväg på alla bussar och desperat ringt till min boss för att förklara situationen, kom jag hela tre minuter försent. Ingenting tyckte David och många håller nog med, men för mig är det i alla fall fem minuter för sent. Om det är något jag ogillar att göra så är det att anlända senare än planerat till saker och speciellt till lektioner eller, nu i en mer vuxen fas i livet nämligen arbetet. Eftersom det är annandag påsk idag, eller bank easter som de säger här, var det inte många kunder inne i butiken om man inte inkluderar turisterna. Det här med att rödmarkera en dag betyder inte att man ska få vara ledig om man jobbar i den centrala delen av London. 

Lördagskvällen började hos Fabian och Chi med blandade människor, det var trevligt där och det fortsatte så när vi sen drog oss vidare mot klubb volym! Varmt var det, men bra musik spelades och sen dök ju Hatten upp också!

Jag fick dessväre en smäll i solarplexus av random armbåge, något av den värsta smärta jag upplevt! Jag vek mig i princip dubbel, tappade andan och kände för att kräkas samtidigt som tårarna bara rann. Jag kan tacka Robin för det räddande omhändertagandet!
Det gick tack och lov över efter tio minuter-en kvart och resten av kvällen mådde jag hyfsat. Efter volym tog vi bussen upp till Majas hem, för nu har hon kommit tillbaka från typ alperna (vart exakt vet jag inte)
Hos Maja var det lite av SP3K återträff, alltså himla trevligt, sen att det var fler folk där gjorde inte saken värre. Vissa valde att tokdansa till aqua, andra för att äta chips och bara snacka, några lekte tält och så var det nostalgi vid skivspelaren med olika LP-skivor och filmsnack! När solen valde att gå upp bestämde vi oss väl för att gå hem. Sen stod såklart jag och Frideli och snackade i en halvtimme medans solen gick upp och det var mysigt! Hon skulle till GBG idag, men på grund av omständigheter har det blivit imorgon eftermiddag, så jag hinner träffa henne en gång till. Sen dröjer det bara två veckor tills nästa gång, men ändå!
 
 

Idag var det äntligen min efterlängtade lediga dag, söndagen den tolfte april. Nu var det tid för att sova ut riktigt efter nattens spännande händelser och lyssnande på Frank Sinatras underbara stämma. Efter att ha duschat och fixat till sig aningen visade det sig att både Fanny och Emil hade flytt fältet. Emil jobbar idag igen och Fanny skulle på en fotografering. Aningen mer händelserikt i jämförelse med min dag som bestod av att sitta hemma och äta soppa och försöka att njuta av av televisionens amerikanska program. Efter att ha sett repriserna på repriserna tog jag mig i kragen och pallrade mig iväg mot centrum. Jag hade tänkt spana efter några lämpliga par skor nu till våren och sommaren, samt fynda någon mer film eller någon skiva. Dock när jag väl kom till Oxford Street visade det sig att i stort sätt alla butiksbiträden hade fått för sig att stänga butikerna för dagen för att njuta lite av påsken. Dock var denna dag inte så mycket att njuta av vädermässigt. När jag väl gick hela gatan fram och tillbaka visade det sig att två butiker vågade vägra påsken och glädja sig av turisternas pengar, det var Monsoon och Accessorize. Efter att ha kikat lite på smycken och olika accessoarer fortsatte jag min promenad tur och fick panik över att jag snart fyller tjugo år. Med snart menar jag att det är hela fyra månader kvar. Paniken låg dock inte i att jag åldras denna gång utan snarare i vad man ska hitta på för firade av de så kallade glädjande dagen. Efter att ha tänkt lite på det var min slutsats på det hela att det tåls verkligen att fundera ännu mera angående firandet. 

Idag bar det av till arbetet för sista dagen denna vecka. Dock började jag två timmar tidigare idag eftersom det är en lördag då alla är lediga och intresserade av att spendera en del pengar. På jobbet var det segt och de första två timmarna tillbringade jag åt att putsa några glashyllor samt några skor. Tänkte bara informera alla som har malproblem i sitt hem, så kan ni bara ringa mig. För efter lunchen var det dags för maldödarpatrullen att göra en insats. Förutom att jag har sett till att det ligger tre stora påsar med lavendel nere i källaren, så anföll jag de malar jag såg. De är nästan som myggor fast när man väl har mosat en blir det bara damm, de bara försvinner och lämnar ett vitt litet moln kvar. Efter att ha jagat malar blev övergången att jaga plagg åt kunderna. 

Det blev bara jag och Frida hos Fredrik, men inge fel med det. Torsdagen började med en dubbelkörlektion för mig med Håkan. Efter det åkte jag, Frida och Fredrik till IKEA för lite mat.


På kvällen hade Becci sedan sitt 20 års kalas och med mig dit tog jag Anna!
Först var vi en stund hos henne när hon hade msnjour. Väl där hos Becci var det lite av ett högstadiereunion, fast inte helt i min smak. Men det blev bättre när vi började snacka med två trevliga killar, Christian och Tondar. Det slutade med att vi spelade yatzy i ett extrarum eftersom de andra bestämt skulle lyssna på growl/metal/rock, dålig musik hur som helst.








Fredagen var lång, och jag sydde, städade, bakade, värsta könsrollen jag fördelat mig i. Sen gick jag en promenad och det var varmt som tusan! Vid tolv på natten åkte jag och Frida ner för att träffa människor som är hemma över helgen. Det var trevligt och sådär.

Idag har jag jobbat och påsk som det är så hade alla killar på jobbet hattar på sig, stiliga som få var dom i plommonstop, cylinder, fedora och så hade vi en leopardmönstrad cowboyhatt! Jag, Gittan och Anetta var påskkärringar dagen till ära, och folk blev glada av oss=inte helt fel!

Visst är dom fina!? För att förklara min utstyrsel så bestod den av en randig tröja, turkos kjol, med en längre blommig kjol under och blommig sjalett, i ett helt annat blommönster för att det verkligen skulle missmatcha!

Idag är det långfredagen vilket alltid har varit en ganska viktig dag för mig. Dock inte i något religiöst syfte utan att det har varit en dag fint markerat med rött i kalendrarna. Dock var denna långfredag aningen annorlunda eftersom trots den röda markeringen i almanackan, var jag inte ledig denna dag. Det var upp och hoppa och dra sig iväg till jobbet. Väderleksrapporten för denna dag har varit långt ifrån strålande. Det började med att vara gråmulet med ett stänk av duggregn, dock var det ganska strålande för mig eftersom jag fick ett oväntat samtal från min mormor. 

Idag har det varit en ganska glädjande dag. Det började med att det var ett väldigt blåsigt väder, som inte kände för att låta ett endaste hårstrå på huvudet att ligga still. Sen när jag väl hade åkt till arbetet efter en prattur med pappa. Det blev lite småplanering angående vad som ska hända detta års sommarveckor. På jobbet var det kul, jag sorterade lite kläder samt socialiserade mig med en massa turister. Jag fick en hel del sålt idag, vilket alltid känns bra. Under de stunder som kunderna kände mer för att gå ute och njuta av det vackra vårvädret, stod jag och fick reda på en del intressanta saker om den engelska kulturen. David berättade att om man har varit i ett förhållande under en lång tid och känner att det har varit alldeles för lång tid och tar beslutet att göra slut, då är man skyldig flickvännen något pampigt. Inte något pampigt som en fin klänning, en möbel eller något i den stilen. Det är pampigt som att ge bort ett hus, en lägenhet eller kanske en bil. Jag känner att man borde satsa på ett brittiskt förhållande för att sen få en bostad i centrala London. Det enda jag kommer att behöva är att betala är gas, vatten och elräkningarna. Där försvann förmodligen all feministisk anda som jag har haft, eller så håller jag mig till min gamla framtidsplan där jag ska blir självständig. Känns som det sista är aningen mer pålitligt.

 

Sen hoppade det ut en man ur ett av provrummen som frågade om vi behövde en svensktalande tolk, när han hörde att David frågade om ett par var ifrån Sverige. Det paret var även dem ifrån Tyskland som alla andra personer han tror kommer ifrån Sverige. Mannen i provrummet var också ifrån Sverige och hade ingen aning om att jag var svensk eftersom jag hade någon svenskbrytning på min engelska. Dock hade han den värsta engelska uttal som en svensk kan ha, trots att han hade bott här i London i tolv år. Han var, förutom engelskan, väldigt osvensk av sig och hoppade omkring och skrattade frenetiskt och var lite allmänt galen och glad av sig. Sen efter att ha sagt glad påsk till honom och fortsatt att tagit hand om en designer som har jobbat med bland annat Dolce & Gabbana. Han erbjöd mig halvt ett jobb hos honom när vi stod där och diskuterade design på kläder och skor. Känns aningen intressant men jag vet inte om jag varken har vad som krävs, men framför allt om jag har viljan nog att slåss bland alla andra blivande designers. Det är kul att skapa plagg, men jag vet inte om det är det jag vill göra för att betala till mat och hyra för den resterande delen av mitt liv.

 

Så efter att ha grubblat över mitt framtida liv undertiden då jag hade slutat jobbet och gått igenom Soho och nått HMV:s film och musik rea. Där blev det att spendera dagens lön samt delar av morgondagens blivande lön på sju filmer. Efter att ha köpt Hannibal Rising, Batman Begins och efterföljaren The Dark Knight, Blues brothers, The Haunted Airman, American History X och tillsist men verkligen inte minst värd att se, Alfred Hitchcocks Pshyco. Sen bar det av mot Tesco och att spendera ytterligare lite av morgondagens lön.

Väl hemma var det inte en lugn stund, inte för att det ofta är det i hushållet Enbacken Lindroth Nilsson Nordin Svensson, men tur är det. Anna som nu är frisk och mat ätande ska åka till Sverige nu över påsken och mysa med familj och vänner. Själv blir det påskfirande med ägg till frukost, dock har jag det till varje frukost, men sen fira med mitt så kallade påskägg, Lindts mörka lindorkulor. Det närmaste påskägg jag kommer detta år. Nu är det bara att njuta av det fem centimetrarna till madrass jag sover på och invänta en förhoppningsvis lika bra dag på jobbet som det var idag.

 

 

Idag har jag haft en liten seg och irriterande dag, vilket nästan känns oförskämt att nämna efter att ha läst min söta bloggkompanjors inlägg. För att inte låta allt för negativ tänkte jag även berätta de få roliga sakerna som hände idag.

Jag är så dålig på att skriva om saker som hänt när de nyss hänt, men nu i efterskott ska ni allt få höra!

I torsdags förra veckan så fikade jag på stan med några av de finaste gävle har att erbjuda, efter fikat sen kollade vi in nyöppnade myrorna (not all that).

I fredags så var det folk hos mig, alla av kvinnlig kön och det var inte fy skam. Sen åkte vi ner på stan och på lördagen åkte vi till samma ställe igen, men med lite fika innan istället. Men fredagen;




Under lördagen hann jag även jobba och pappa sågade ner vår kära en, äntligen är det ruttna skrället borta! Katterna och jag fick sola oss lite under tiden.
 

Söndagen vigdes åt födelsedagsfirande av min morbror Pär, sen beställde, som jag tidigiare nämnt, Jossi och jag biljetter till London!

På måndagen så var jag på stan med Fjanton lite, sen åkte jag, Calle och Fredrik för att säga hejdå till Frideli, men hon chockar oss med att hon ska stanna till på söndagen! Ja toppen, och fika fick vi hos henne också.

Igår sydde jag en kjol, lyssna på en av mina favorit ljudböcker och så hade vi lite Leksingar på besök som hade med sig tuttul=gott! Det faktumet att jag åt tre delicatobollar är också värt att uppmärksamma.


Idag har jag jobbat och lill-lördag som det är så ska snart jag med Frida till Fredrik och om vi har tur dyker Calle och Anna också upp!

Det som har hänt de senaste dagarna är kanske inte mycket av värde att veta utan det ligger nog mer åt intresseklubbensjournalisters största anteckningsblock. Det som hände mig i måndags var att jag först insåg hur korkat bussystemet egentligen är. De kör tre av samma bussnummer i följd efter varandra, det är som om de leker följa John eller åker vilse annars. Det behövs inte någon välutbildad person för att förstå att bussar inte behöver andra bussar som sympati. När jag väl hade kommit in mot stadens strålande ljus och hamnat i alla turisters sega promenadtakt fann jag mig inne på Selfidges & co. Jag kunde utan problem gått omkring där i evigheter och njutit av det mesta men istället blev det för mig att lunka mig vidare närmare Oxford Circus. Där tog jag mitt ett återbesök på H&M:s bad- och underklädesavdelning och insåg verkligen hur mycket jag ogillar att klä mig i badkläder. Det smidigaste skulle var om man kunde ha en våtdräkt som släppte igenom UV-strålarna. Det finns inte någon anledning varför man ska behöva vara kritvit, med en nyans av lila, bara för att man inte gillar att visa så mycket hud. Mer tyg åt folket, eller åt min kropp i alla fall.

Efter många om och men köptes det lite plagg som skulle förenas med min underklädeslåda. Efter att ha gjort ett fynd för dagen tänkte jag att man kunde slå till på stort och köra på ett till. Det var då jag köpte kjolen som jag länge har trånat efter vilket inte är det minsta konstigt. Den är väldigt vacker och kommer att bli väl användbar till sommarens äventyr och fester. När jag stod där inne i affären såg jag även fler saker och plagg jag gärna skulle vilja lägga till i min garderob. Hur det blir med den saken får vi se och hur mycket jag känner att mitt konto ska få lida. Jag kommer i sådana fall bli fru Ted Baker. Jag skulle dock inte ha något emot det. Jag är helt såld när det kommer till Ted Bakers kollektioner. Sen blev det en lugn kväll hemma i huset och det var tid för matlagning och mys med gänget. Tillslut var det bara att lägga sig trots att man långt ifrån kände sig manad till det eftersom man visste vad som väntade sig nästa dag, arbeta.

 

 

 

Samma känsla hade jag denna morgon när jag vaknade upp, satt på bussen och gick det snabbaste jag kunde utan att det skulle klassificera sig som språng. När jag väl var på jobbet var David för en gångs skull på bra morgonhumör. Vi snackade lite, jag fick först göra lite slit jobb men sen när jag hade gjort det som han tyckte att jag skulle göra tog jag egna initiativ. Jag gjorde något som nog inte har gjorts där på ett bra tag, storlekssorterade alla jeans. Det gjorde dock inte en sådan stor skillnad efter fyra franska småtjejer kom in och vände upp och ner på hela stället. Efter att ha plockat upp efter fransyskorna och gjort det prydligt nere i källaren var det lite lugnt och stilla. Det är nästan som att man är i en western film, ena stunden är det revolvrar som skjuter hejvilt och sen står man plötsligt där i en duell, du mot kunden. Sist men absolut inte minst är när man sitter där i baren och snackar med bartendern och utanför saloonen blåser det runt stora dammoln lite då och då. Ganska precis så ser mina dagar ut. Idag tog jag upp detta med att vi har malar i källaren. Detta visste David om och sa att han försökte att fixa detta genom att använda luftrensande spray. Det var då jag insåg att jag borde dela med mig den gamla kunskapen om lavendelns förmåga att hålla malar borta. Frågan jag snabbt fick tillbaka var om det skulle var lavendeldoft på sprayen. Ibland undrar jag hur korkade folk egentligen är, jag tror dess utom att jag fick svaret vid det tillfället.

Sen efter allt lavendelförklarande blev det fotbollssnack och lite skämtande hit och dit. Inte för att det är lätt att dra ironiska skämt och så på ett annat språk, men det fungerade oväntat bra. Dagen slutade sen med att nästan tekniskt sätt kasta ut två amerikanskor som inte förstod innebörden av ”Vi har stängt.”. Sen bar det at till HMV för att kolla in deras film och musik rea, dock blev det alldeles för mycket för mig så jag tog beslutet att jag går dit i morgon när jag har tänkt ut vad det är som jag egentligen vill äga. Sen var jag väl på bussen hem efter att ha låtsas vara en murbruket mellan en massa tegelstenar i tunnelbanan. När jag står där på bussen inser jag att den plötsligt inte alls åkte samma tur som vanligt, på grund av vägarbete, så där stod jag som en förvirrad person bland en massa vetande folk. Tillslut insåg jag vart jag befann mig och kom fram till att det var här jag skulle hoppa av. Då insåg en mörkhyad lite kraftig dam med ett hår som liknade en tupé, att slänga sig ner på golvet skulle vara en bra idé. Ganska läskigt var det men som tur var hjälpte jag och en ung man henne att komma upp och sätta sig ner. Hon mådde bra och jag lika så efter att handlat hem en massa fisk och annan mat. Innan det blev tid för att se Batman the dark knight bokade jag och Anna hembiljetterna. Sorgligt nog bär det redan av mot Sverige den femtonde maj, men man får se denna tid som en provresa inför framtidens eskapader. Det blir nog London igen ska vi nog se.

 

Nu sitter jag här och inväntar min tid för att transportera mig själv till arbetet. Känner ingen större motivation i dag heller, men för hoppningsvis kommer det att ändras efter det första steget innan för The Lofts dörrkarm. Jag märker hur det kommer att bli och ni får förmodligen en statusrapport om hur denna dag har varit senare ikväll. Den som lever får se.

Idag var det tänkt att bli shoppingdagen med ett stort pundtecken, blev det dock inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag vaknar upp och är lite smått borta i skallen och guidas till köket och ett glas mjölk via telefon. Efter att ha piggnat till aningen och insett att klockan redan var fyra på eftermiddagen kände jag att mina planer för shopping fick skjutas fram ett dygn, och istället ta det lugnt hemma. Jag pratade en del med min familj och pratade en hel del om egentligen ingenting. Sen kom Fanny hem från sin fyndfyllda shoppingdag. En väldigt fin bikini samt ett par underbara skor som hon hade trånat efter ett bra tag samt ett antal strumpbyxor. Efter en fin modevisning hemma i huset var det tid för mig att duscha. Det räcker knappast att bara vara snygg här i huset, man måste till och med vara fräsch. Detta är ett smakprov av hur det egentligen är i hushållet Enbacken Lindroth Nilsson Nordin Svensson. 

•Min mormor och morfar är just nu påväg till Estland på sparesa, dom åker kryssning dit under natten. Till historien hör att dom åker på en kryssning med 1500 ungdomar som är på deras studentkryssning, mysigt.

•Min kusin står högvakt vid Drottningholm, idag hälsade han på kungen, drottningen och deras lassie.

•Ikväll bokade jag och Jossi resa till London, vi åker i maj!

Igår var det Fannys knackning på mig dörr som var min väckarklocka. Jag trodde att det var den dagliga checken att se om jag var vid medvetande och vid liv, dock var fallet inte så. Anledningen varför hon knackade på var för att vår kära hyresvärd Elizabeth hade ringt och berättat att hon ska visa lägenheten på visning för några potentiella köpare och ville att vi skulle snygga till stället innan de skulle komma, vilket var om två timmar. Det var bara att sätta igång med att städa undan skräpet som låg utspritt över lägenheten samt att ta bort alla personliga saker. Sen efter en tjugo minuter var det tid för Fanny och Emil att trava iväg till jobbet, vilket gjorde att jag stod där alldeles själv med städprojektet på mitt ansvar. Den tid som jag hade tänkt vila eftersom att jag hade sovit väldigt underligt under natten, blev istället tid för att plocka bort allt möjligt krimskrams, dammsuga samt diska och piffa till kök och badrummet. Sen efter att ha ett samtal med mina föräldrar insåg jag att det faktiskt inte är mitt ansvar att det ser perfekt ut, det är faktisk inte jag som säljer lägenheten. Sen bar det av till jobbet för min del också. Dagens uppgifter var inte de roligaste och jag fick dessutom skäll för saker som jag inte hade gjort. Jag kände att vara anställd och vara längst ner i maktsystemet inte är någon höjdare. Jag får inte göra som jag vill, eller göra saker på sätt som det skulle bli bättre samt ingen som säger till att jag gör fel när det är någon annans slarv. Sen var dagen ganska lugn, förutom när det kom ner en mystisk lite halvt förvirrad man, som frågar på en tyskbrytning om vi har några suspensoar belts. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta vid det tillfället men sa vänligt till honom att jag inte trodde det men han kunde fråga min chef där uppe. Då tyckte han att det var läge att förklara att det är ett bälte man kan sätta sin suspensoar på. David tyckte också att det var konstigt och vi båda ville skicka honom till Soho. Det var väl gårdagens spännande nyheter. Idag var det samma vända igen med städningen, som tur var fanns det inte lika mycket att plocka bort idag och jag släppte tanken på att jag inte skulle vilja ha folk över på visning hos mig om det såg ut såhär. Anna har inte mått något vidare idag tyvärr. Hon har symtomen för att vara magsjuk men ändå inte. Vi vet inte riktigt var vi ska göra, men om hon inte blir bättre på några dagar skickar vi henne direkt till sjukhuset så att en doktor får undersöka henne. Det händer då allt mycket här om det inte är fel på rören så ligger någon och mår dåligt och ingen vet varför. Det som händer här har ingen förklaring samt att man inte har en förälder som drar den logiska förklaring bakom saker och ting samt alltid vet vad man ska göra. Nu är ju även vi vuxna och borde klara oss, vilket vi på något konstigt sätt gör. Sen efter att jag har tagit en liten tur till Elephant and Castle för att växla lite pengar, förgyllt två uteliggares dag samt suttit bredvid en närgången person, som inte ägde parfymeriets mest goddoftande doft, på bussen, kom jag hem och putsade mina stövlar och väntade med Anna på Lizzy och hennes sällskap. När hon väl kom hade hon med sin lilla söta unge, Bula eller hur hon stavar det. Lillbulan är det smeknamnet jag har gett henne. Väldigt söt unge var det men väldigt skrämmande när man insåg att hon var som jag fast tjugo år yngre. Jag är väldigt gammal i jämförelse med henne det är hela nitton år och fem månader äldre i åldersskillnad. Paniken kom lite smått inkrypande på mig men som tur var ringde Fanny och skrämde bort paniken. Hon undrade om jag var nere på staden och ville träffas för att gå tillsammans. Det blev att tacka för mig och dra mig ner till storstadens centrum. Väl på vägen mot Fanny hoppade jag av vid Piccadilly för att köpa en slips som min pappa gärna ville ha. Jag hade dessutom en rabattkupong på denna skjort- och slipsbutik som jag fick från mina föräldrar som hade fått den från hotellet de bodde på när de var här på en liten visit. Sen blev det att skutta iväg mot Fanny och gå in i en massa klädbutiker och hittade en massa fina saker. Vi var inne i en underklädsbutik där personalen var trevliga och vinkade hej då när jag gick, dock dissade de Fanny lite smått. Deras tabbe eftersom Fanny var den de skulle ha satsat på. Efter att ha hittat en cheep monday butik och orienterat sig fram till Carnaby Street visade Fanny mig en underbar liten butik i Kingly Court. De hade en sjömansklänning som var väldigt söt, lite väl lång och lite väl dyr, annars väldigt gullig. Efter att ha strosat omkring där och hittat butik efter butik som skulle passa mina små söta väninnor Lilli och Jossi alldeles utmärkt, drog vi oss till en affär som passar mig som handen i handsken, Ted Baker. Det var äntligen tid för att prova den underbara kjolen som jag nu har trånat efter i cirka en månad. Den var lika vacker på men de hade dock inte min storlek, vilket bara är bra. Det betyder att jag har en anledning att gå tillbaka dit för att hitta den i rätt storlek. Det blir shopping för min del i morgon allt. Sen blev det sista rycket innan alla affärer hade fått för sig att stänga, den sista tiden spenderades nere på H&M. Jag fann en mycket söt bikini men är inte säker på om den är passande, men jag får lägga till den på morgondagens lista på saker jag ska kolla efter. Sen var det plötsligt mörkt ute och Fanny och jag tog en löpning till bussen som trots vår snabba insats kände för att åka ifrån oss. Väl hemma blev det middag och mys med Anna som börjar känna sig bättre. Vi hoppas alla på att hon blir frisk så fort som möjligt då blir det mycket roligare. Då blir det väl bara att vänta på nästa problem som dyker upp. Det händer säkerligen snart.

Panikslagen vaknade jag upp denna morgon och trodde att jag hade missat att jag skulle till jobbet. Jag hade dock hela tjugofem minuter på mig att klä på mig samt att fixa i ordning allt som skulle med till min dag på jobbet. Resan dit gick bra och starten på dagen gick bra den med. Jag fick göra den roliga uppdraget att rätta till alla byxor och kjolar på galgarna, samt att se till att allt hänger snyggt och prydligt så att affären ser anständig och fin ut. Trots att detta är något som är det mest simplaste man kan göra, visar det sig vara mer krävande och svårt än att sortera alla skorna vilket var gårdagens slit. Eftersom det finns otroligt många kläder och inte så mycket plats, blir det svårt att göra det lättåtkomligt för alla plagg som ska pressas in i alla klädsektioner. Det skönaste skulle vara om någon person kom dit och fick för sig att köpa, låt oss säga, cirka tio par byxor, fem par jeans samt sju kjolar. Då skulle det vara lätt att kunna kolla på alla andra plagg som hänger där nere. Det var dock en lite annorlunda person som var nere och kollade på en massa kläder som nästan gjorde min önskan sann. Först visste jag inte om hon pratade i handsfree eller med mig, men det visade sig att hon hade en spännande konversation med sig själv. Det är dock praktiskt att få råd och omdömen om vissa klädesplagg vilket hon förmodligen också tyckte. Hon köpte butikens fyra mest konstiga plagg vilket är bra på sätt och vis. Jag slipper se den konstiga tröjan samt en inte minst sagt konstig kjol som det var svårt att säga var som var fram och vad som var bak. Sen hade jag ett trevligt spanskt par nere i källaren och letade lite fynd. Dock hittade tjejen inget i hennes smak och storlek men han fyndade dock stort. Dock var hans fynd mig. Som tur var detta innan jag hade satt fast en prislapp som egentligen tillhörde en beige tröja från Burberry, i mitt finger. När de skulle gå tyckte han att det var trevligt att träffa mig och tog mig på axeln. Så svensk som jag är visste inte vad jag skulle göra, speciellt inte när man får någon slags kroppskontakt av sina kunder, så jag körde på den mest användbara taktiken av dem alla. Att stå stilla och skratta lite dock att man är helt förskräckt. Turen var för en gångs skull på min sida och han kunde inte köpa mig för hela 58 pund. Sen var det ganska lugnt på loftet idag. Jag fick min boss Davids mobilnummer idag i fall att jag "blir galen". Med det menar han om jag ligger lågt eller högt i blodsocker. Jag är även Dr. Jekyll och Mr Hyde enligt honom, dock har han inte sett min Mr Hyde sida än. Det är när jag ligger högt och blir arg och vansinnig. Detta är något som min snälla chef har svårt att se mig vara. Enligt honom är jag alldeles för snäll och oskyldig för att bli arg och sparka på saker. Han skulle bara veta vad man egentligen ville göra med alla galgar när man skulle hänga upp dem snyggt och prydligt. Sen var det slut för idag men inte tack för veckan, eftersom jag ska tillbaka dit i morgon och slita lite mera. Det blev sen för mig att trava mig till Elephant and Castle återigen för att ta bussen hem därifrån. Under promenaden när jag inte gick över påkörda kråkor och luktade på blommorna från häggen, pratade jag med min fader som berättade att han ska till Leeds den elfte maj för att kolla in den brittiska praktiken som är en del av samma företag som pappas. Det betyder att han förmodligen fast ännu mer förhoppningsvis kommer att vara i London någon dag. Trots att det blir precis innan jag kommer att åka tillbaka till Sverige för sommaren och kanske längre än det, kommer det att bli trevligt. Jag har nästan fastställt mitt resedatum till den femtonde maj, men hur det blir får vi se. Det är skrämmande lite tid kvar vilket gör att jag nästan inte vill åka hem. Jag vill inte att denna tid ska vara över redan. Dock får vi se hur det blir till hösten och nästa år. Den karamellen får jag nog suga på ett bra tag innan jag kommer fram till något, men nu är det inte tid för det utan dags för sömn för att kunna orka med morgondagen.

Jag var på St. Erikshjälpen igår och det gick lite långsamt. Jag och Louise satt mest på vinden och värmde oss i solen vid de stora fönstren som vi upptäckt där uppe. Tänk hur det kommer bli när hon åker till London, inte roligt!
Hoppas bara de andra kommer vara där då, tillskillnad från igår då alla bara var "borta".
Sen var det första april, och då fyller Victor år, vi var där ett tag och åt tårta, sen var det första gången jag var hos honom. Han har bott där i typ två år, och ska nu flytta, men bättre sent än aldrig.
Vid nio skulle jag träffa Frida, men tror ni hon dök upp i tid, nej... Så jag cyklade den korta biten från där jag stod till hennes lilla hus. Hon hade glömt bort tiden lite, men det var ju lugnt. Vi cyklade tillsammans till Fred, där bjöds det på popcorn, experiment med smör och choklad, en variant till gino med hallon, vitchoklad och glass, sång, högstadieplugg och en trött mamma Lena. Han hade t.om. tänt ljus när vi kom, vilken kille! Lovisa måste ha varit på honom...
Vi såg på tv men bestämde oss för att snacka och lyssna på musik istället. Vi snackade oss i princip igenom natten. Vid halv fem var det lägligt att cykla hemåt tyckte vi.

mad paint och ps skills!

På måndagen körde jag lite bil och gjorde klar hemtentan, sen ringde jag lite samtal. En av mina mest seriösa dagar på länge, ja man måste ha såna i bland också! På kvällen var jag hos Fred med Calle Close och Waxin, Frida mådde inge vidare så hon uteblev.

Men på tisdagen så träffade jag Anna! Det var längesen sist och vi var också seriösa (om än för ett tag...)

Kollade på fårbäbisarna, som säkert har ett namn, men det vet jag inget om just nu.


Vi bakade muffins och, håll i er, pluggade körkortsteori! Ni ser hur hon funderar här, och muffinsarna syns de med!

Sen gjorde vi det ett tag, som sen övergick till visa saker på datorn och prata. Sen skulle hon på möte och jag skulle bara hem. Men sen visade det sig att Frida var ensam hemma, i princip Mimmi var också där) Vi skulle se film, men inte orkade jag, Lilli och Frida det så vi satt på hennes rum medans Fredrik, Robin och Waxin kollade på en och en halv film istället. Dom hann dessutom ta  väldigt många kort, jag har sisådär tvåhundra bilder på Waxin och omnejd (tack vare Fredrik), men ni får ett urval.

Lite trött efter all fotografering

Robin kan trolla med sin tumme.

Vi kom upp för att hämta lite choklad också. Jag verkar prata i en låtsastelefon.

Sen hann jag äta en kaka också.

Simon gillar att vara med på kort.

Inte Fredrik.

I söndags åt vi lunch på stan eftersom vi alla ville hinna träffa lilla C innan hon sticker tillbaka till London. Men Cece hade bestämde sig för att stanna en kväll till i stan innan hon for till stockholm och sen vidare!
Vi skulle ses hos henne på kvällen och i början var vi alla trötta efter de få timmar sömn vi hann få natten innan, och jag som suttit med en hemtenta större delen av eftermiddagen/kvällen struntate helt att inlämningsdatumets slut närmade sig med några timmar och var istället med vår fina tjej som gjort scones!

Hon i färd att visa sina skills

Fred mixa lite Cecilia musik, helt i tema med kvällen.

Gänget när dom kollar in en viss handbolls profil...

Sen stack kusinerna hem och vi som var kvar spåra ut i tjejsnacket, som vanligt.

Idag hade London storbesök av ingen mindre än paret Obama, dock var jag inte i närheten av självaste Barack eller Michelle utan jag stod snyggt och prydligt nere i The Loft:s källare och jobbade. Idag var det en bergochdalbana utav den högsta graden för mitt blodsocker vilket inte har varit det roligaste men det har fungerat helt okej. Trots att ha det aningen problematiskt med att få ett stabilt blodsocker, var dagens största uppdrag att sortera alla skor.