Elegant equation

Efter en mycket regnig helg har det hela i alla fall avslutats med en mycket solig dag. Söndagen spenderades på altanen tillsammans med badkläderna, huskamraterna och skolböckerna. Efter att ha legat där och segat i stort sätt hela eftermiddagen, bar det av mot en ny promenadrunda. De senaste dagarna har jag travat runt i hela Santa Barbara för att se hur lång tid det tar att transportera sig till de olika Trader Joe’s som finns i staden. Jag är en smula förälskad i TJ men jag lämnar verkligen inte Ralphs. Jag gillar i stort sätt alla matbutiker, men TJ är fylld av närproducerade produkter samt organiska vilket är mycket positivt. Efter att ha strosat omkring med Emelie och Holly bar det av mot Ralphs för att handla vatten och tvål. När allt transporterande var över bar det av mot en välbehövd dusch och sedan lite mer pluggande. Jag känner att jag borde plugga mer men vet inte riktigt vad jag behöver veta, vilket känns otroligt frustrerande. Nästa vecka kommer att vara fylld med inlämningsuppgifter och prov, vilket känns drygt speciellt när man inte vet vad man bör kunna till dem olika sakerna.

 

 

Helgen har dessutom bjudit på spelkväll samt en hel del filmer. Nu har vi bland annat sett inception, The King’s speech, Shutter Island, Monster-In-Law med flera. Fokus på rätt saker känner jag. Dock har det varit skönt med tanke på det dåliga vädret att kunna njuta av att vara inomhus ett tag. Annars har spöregnsvädret inte varit en positiv faktor på humöret. Man har fått lite mer hemlängtan, trots att man saknar något som man aldrig kommer att uppleva igen. Deprimerande saker inträffar vid deprimerande väder.

 

Idag är det dock måndag, starten på en ny vecka. Dock är vi lediga idag eftersom amerikanarna har tillägnat denna dag till alla deras forna presidenter. Personligen har jag försökt att komma på så många presidenter som möjligt som de har haft genom tiderna och pinsamt nog vet jag nog fler sådana än svenska regenter. Dock vet jag inte många inom någon av dessa genrer. Sedan efter det har det blivit en del studerande, segande, fönstershoppande samt vara moralisktstöd. Inte nog med det utan de ständiga problemen om framtiden har kommit tillbaka och nu sitter man här själv lite smått panikartad och helt galen. Jag vet inte vad jag ska göra med min framtid. Jag saknar Sverige och allt med det, men jag är tveksam på att jag har något där. Tankarna är kvar på mitt kära London men nu även Los Angeles. Jag saknar London, men frågan är om den kan erbjuda mig det jag vill ha. Jag känner mig liten med alla krav och planerande men framför allt presterande runt omkring mig. 

Idag inträffade något som jag inte riktigt hade förväntat mig. Utanför husets dörrar öste regnet ner. Jag kan säga att låten It never rains in southern California inte stämmer. Det kommer att vara skurväder den kommande veckan. När jag hade blivit dränkt och genomblöt var jag framme i skolan och beginning acting klassen. Då fick jag dagens komplimang, Josef en klasskamrat undrade var ifrån Storbritannien jag kommer ifrån. Det är inte första gången folk här tror att jag kommer ifrån det underbara landet. Sedan kom det fler komplimanger under klassen, det var av läraren Katie som idag gav mig först en komplimang för min klädsel och sedan fick jag och Zac beröm för vår scen. Vi var första paret upp och kritiken vi fick var i stort sätt bara positiv. Det kändes bra, vi var bra nog för att inte behöva göra om scenen med förändringar. Konstigt nog var det bara vi som fick så bra respons, dock var det fler som egentligen var minst lika bra.

 

Sedan var det bara att fortsätta att gå i skolan och torka. Sedan var det tid för lunch och segande hemma innan början av förhoppningsvis min framtid startade. Det bar av mot skolan för att gå på min första audition. Det var spännande och nervöst kan jag utan tvekan säga. I rummet där jag gick in satt nio personer varav två var skådespelare, där fick jag ett manus och sedan bara köra på. När jag hade kommit igenom en fjärdedel av manuset stannade de mig för att ge mig ett nytt scenario som jag skulle improvisera fram resterande del av akten. Överlag var allt väldigt roligt och så men tyvärr var det svårt att improvisera på engelska. Förhoppningsvis såg de något bra och intressant i mitt inte så bra framförande. Jag hoppas på det bästa, men har inte allt för höga förväntningar. Vi får se hur det går, jag är en erfarenhet rikare kan man säga.

Mina hemskickade kort till de älskade på hemmafronten.

 

Idag är den en vacker dag på året, det är alla hjärtans dag vilket i stort sätt firas över hela jordklotet. Dock har denna dag inte varit mycket att fira i år igen. Jag ska inte vara en negativ människa men syftet med denna dag är att spendera den med sina närmaste, de man bryr sig mycket om. Som vanligt tänkte jag inte ägna någon speciell tanke bakom denna dags innebörd eftersom alla mina närmaste befinner sig i en annan kontinent, flera tusen mil bort från mig. Tyvärr var det lättare sagt än gjort eftersom jag först och främst vaknar och tror att jag är hemma i Sverige och att familjen är uppe och rotar, jag inser snabbt att fallet inte var så och att man fortfarande är kvar i sin stenhårda säng.

 

I skolan sedan skulle man presentera et föremål som har ett väldigt högt personligtvärde. När jag skulle presentera mitt var det inte många ord jag fick fram innan jag kämpade emot tårarna. Tyvärr blev min presentation fåordig men jag hade inte klarat av mer. Nu vet jag i alla fall vad jag borde tänka på när jag ska börja gråta.

 

Sedan efter de två lektionerna dagen bjöd på, bar det av hemåt för att bli social via skype samt öppna det vackra kortet skickat från Sverige. Båda två gläde mig otroligt mycket, eller de fick mig att brista ut i gråt av saknad. Sedan bar det av mot staden för att få lite motion och luft till hjärnan där man omringas av glada par. Själv gick man där fullt på klädd och frusen utan glädje eller värme i kroppen. Ingen sol, ingen familj, inga vänner som kunde värma mig. Jag saknar er mycket och dagar som tillägnas er blir det jobbigare att hålla sig positiv. Jag ska försöka att fira alla hjärtans dag genom att plugga lite och njuta av mina älsklingar Ben&Jerry.

Idag har det hänt mycket men fortfarande väldigt lite. Starten på dagen var glass och bokande av resan. Jag har även visat mina färdigheter inom att använda det internationella beteckningarna för alfabetet, ännu en färdighet som inte är alltför användbar men som jag behärskar. Sedan blev det lite pluggande och ätande av lunch innan matvraket inom mig tog över. På något sätt kände min kropp inte att det var nog med att äta kopiösa mängder av mackor, frukt, mat samt glass, utan kände för att skynda sig ner till staden för att träffa Malin och Emmy. De stod och hängde inne på applestore för att utnyttja deras support, vilket man har full rätt till att göra.

 

Sedan bar det av mot stället att vara på här i Santa Barbara, Yoghurtland. Där ska man vara om man vill njuta av glass gjord av underbara smaker och yoghurt. Jag skulle utan tvekan vilja öppna denna butik i Sverige. Man tar en kopp sedan häller man i hur mycket man vill ha och blandar precis hur man vill, väljer vilken tillbehör man vill ha sedan väger man det hela för att betala och sedan bara njuta. Efter att ha besökt denna butik ett flertal gånger samt hört talas om det underbara med den, har jag hållit mig borta ifrån den. Jag har lyckats att vara disciplinerad vilket är något jag strävar efter att vara. Dock blev det min premiär idag på detta ställe. Smakerna jag tog var acai och maqui, tillsammans med valnötter och mandlar på toppen av det hela. Underbart kan man minst sagt beskriva det hela.

 

 

Sedan när det var avklarat bar det av hemåt i värmen och njuta en del av det underbara vädret innan man sedan återgick till studierna samt matlagningen. Denna dag har jag tillägnat maten, vilket hela denna resa förmodligen går under. Det får bli ett slut på all övergödning känner jag. Dock blir det målet svårt att lyckas med, men det går under kategorin disciplin vilket är något jag ska jobba på. Vi hoppas på att jag klara av det.

Nu har den tredje skolveckan avklarats. Det har blivit en del skådespelande och improvisation, då alla svenska tjejer plötsligt blev gravida så där oplanerat, sen en del memoriserande av Shakespeare sonetten. När det väl har ordnat sig och blivit avklarat, samt att man har ätit upp New York Super Fudge Chunk och påbörjat Chocolate Macadamia, är det äntligen helg. Dagen startade med att vara lite frånvarande i huvudet men snabbt tillbaka i leken när glassen och blåbären kom med i morgonens frukost. Samtidigt som jag följde nyheterna om Egypten på CNN bokades resan mot södern. Dock var det inte dagens resa tillsammans med de IKEA-älskande svenskarna men till Mexikos fina stränder. Nu är resan till Cancun över spring break bokad och betald. Det kommer att bli väldigt roligt och spännande. Jag är full med förväntan kan jag minst sagt säga, eftersom jag aldrig har varit i Mexiko samt bilderna på området ger intrycket av ett litet vackert paradis.

 

 

För övrigt här i huset har vi denna vecka förnyat oss en smula. Nya hårfärger för två i huset samt nya tatueringar för två andra. Jag beundrar dem alla för att våga förändra sitt yttre, själv sitter jag här samma gamla tråkiga jag men dock med drömmen om att ändra sig. Speciellt om jag vill bli som Natalie Portman lär jag nog jobba på en hel del för att lyckas. Dock har jag även fått nya mål som jag ska försöka avklara under min vistelse här i staterna. Huset har gett mig utmaningen att medverka i America’s Next Top Model, Top Shot med mera. Jag tror inte att jag har så stor chans att kunna uppfylla dessa mål, men dem kan fortsätta att drömma. Det finns en risk att jag har lovat för mycket.

 

Vad jag nu ser framemot är slutet av februari, då det är Oscarsgalan, vilket jag så gärna skulle vilja ta del av på något sätt. Dock får man se om man har tid med skolan och studierna samt om man har ekonomin. Pengar är något som lätt försvinner på föda, speciellt för mig som älskar mat. Om folk där hemma skulle se mina måltider här skulle de nog bli lite förvånade med tanke på att det jag äter är långt ifrån det underbara som jag tillagar där hemma. Jag saknar ett stort kök fyllt med en massa goda råvaror. Jag saknar mitt hem en aning, men jag har det bra här, trots att man lever som en fattig student med en hel del studier som ska göras under helgen. Det är väl det som behövs om man ska lyckas, förhoppningsvis.

Nu har det gått ännu en dag med denna sjukdom. Denna morgon som sagt, mådde jag inte kanon men det blev värre med dagen. Återigen ingen motion och en massa itryckande av föda blev det. Eftersom min hjärna är inställd på en massa goda måltider av olika slag, är magen inte med på samma noter. Det har blivit en hel del vitt rostat bröd, krämiga smaklösa soppor, havregrynsgröt och sist men verkligen inte minst mängder av blåbär. Min kropp saknar dock kryddstark mat och varierad sådan, men för tillfället blir det att vräka i sig sådant man vanliga fall inte äter så ofta. Gröt är verkligen något som jag brukar undvika, men har de två senaste middagarna insett är väldigt smaskigt.

 

Något mer som är smaskigt som min mage oturligt nog tillåter är glass. Min dagliga dos av Ben&Jerry’s har inte blivit nedskuren på grund av sjukdom i alla fall. Jag satsar stenhårt på att bli en stor ohälsosam ”amerikan” till slutet av året, jag är på god väg dit. Dock krockar de med tanken om att bli Natalie Portman, eftersom hon är en väldigt hälsosam, vacker, begåvad men framför allt smal person. Jag känner att jag får välja ett av dessa mål jag har, snarast möjligt. Dock skulle jag inte klaga om båda alternativen innehöll glass dagligen.

 

 

 

Dagen var tänkt att jag skulle plugga en hel del, men blev givetvis inte som planerat. Istället har jag skjutit upp på det hela och funderar för stunden att ta tag i det hela nu, eftersom jag tackade nej till erbjudandet att gå på biopremiären av The Roommate tillsammans med resterande personer i detta hus. Huvudkaraktären, den galna rumskamraten, spelas av Leighton Meester som även spelar karaktären Blair i serien Gossip Girl. Jag har ju fått liknelsen av den karaktären av mina kära vänner hemma, dock är jag rädd för att jag kommer att få jämförelsen av hennes galna karaktär i denna film med av hushållet. Vi får se när de kommer hem, eller de får se när de kommer hem.

Nu har det gått några dagar till sen senast. Det är egentligen inte så mycket som händer. Min komma-igång-med-balett-diet-och-träning ligger på hyllan med tanke på den konstiga sjukdomen man har drabbats av. Jag skulle vilja klassificera den som magsjuka, men eftersom min mage vägrar att spy vet jag inte om denna sjukdom är magsjuka. Jag är dock mycket tacksam över att jag inte har behövs ligga över toasitsen eller en hink och tömma hela magens innehåll, och jag hoppas att jag slipper det. Dock skulle det vara skönt att kunna veta vad felet var så att man kunde behandla det hela.

 

På grund av mitt mer sjuka tillstånd än det vanliga, har skolan varit en plåga. Man har vinglat sig dit suttit helt frånvarande på lektionerna för att sedan kunna gå hem och vila. Vilket gör att denna helg kommer att innebära en hel del studier. Aningen omotiverat från min sida, eftersom min kropp bara skulle vilja sova och ta det lugnt.

 

 

Väldigt saknad för tillfället.

När jag väl tänkte att jag kunde sova ut och inte behöva stiga upp klockan sju, vilket jag konstigt nog gör varje morgon här, visade det sig att min kropp är inställd på tidiga morgonar och beslöt sig för att tvinga upp mig klockan fem i sju. Jag skyller, eller tackar beroende på hur man tänker, min nya tidsrutin på dessa otroligt hårda sängar. Jag har insett att sofforna i huset är mjukare är vad min säng är. Det är nästan så att trästolarna är mjukare än min madrass. Det negativa med det hela är att jag vaknar oftast en gång i timmen varje natt tills klockan är sju då jag inser att det inte är någon idé att lura sig längre och beslutar mig för att gå upp. Det positiva är att jag kan ta det lugnt på morgonen innan skolan börjar klockan halv tio. Vi fr dock se hur länge till jag kommer att vara morgonpigg, innan mina vanliga sovrutiner kommer tillbaka. Då kommer det blir klart jobbigare att gå till skolan på morgonen kan jag säga utan tvekan.

Efter mycket ångest i skolan och med början av det nya livet som förhoppningsvis startar här, har jag äntligen insett att man måste unna sig lite inte bara följa alla förväntningar och ens egna höga mål. I helgen blev det att transportera sig i en limosin till Isla Vista tillsammans med flickorna i huset. Där blev det en lugn men mycket annorlunda festkväll. Det var minst sagt annorlunda på många sätt och vis, dock lite av en besvikelse med tanke på hur mycket man har hört om ungdomarnas festparadis.

 

Skolan är nu i full gång, det är läxor var dag och lektioner måndag till torsdag varje vecka. Det hysteriska är att om fyra månader är jag redan klar med denna termins kurser. Utan tvekan känner jag hur pressen och prestationsångesten kryper sig sakta inpå tillsammans med våndan över alla kostnader hela tiden. Skulle inte vara fel om man kunde få skaffa sig ett extrajobb här, vilket inte är tillåtet enligt visumet.

 

 

Dock struntade jag i ekonomiplanerandet idag och begav mig till Fiesta Five för att se en helt fantastisk film som jag länge har velat se. Inte nog med att det var fantastiska skådespelare, scenografi och historia utan att det tog upp den fasen i livet man nu befinner sig i. En film som nu är bland mina favoriter, Black Swan. Den skildrade verkligen hur prestationsångest kan gå emot än och förvandlas till vansinnighet. Natalie Portman, som länge har varit min förebild, har istället blivit min dröm. Hennes sätt att förmedla huvudkaraktären Ninas sidor var helt fenomenala, hon är verkligen värd Golden Globe priset hon fick för denna roll samt att hon borde utan tvekan vinna Oscars. Jag önskar lite smått att jag var Natalie Portman, henne vill jag bli när jag blir stor. Fantastisk skådespelare, smart och bedårande vacker, hon är definitionen av perfektion enligt mig. Dock är det ordvalet kanske fel med tanke på budskapet i filmen. Alla som inte har sett den, se den igen, det kommer jag att göra. Något jag med kommer att göra är att försöka gå ner 15 kilo och bli väldigt bra på balett. Då är jag två steg närmare min dröm som förövrigt är omöjlig. Speciellt när jag började min diet med ett stort antal skedar Ben&Jerry’s New York Super Fudge Chunk.