Give me a break
Nu har det gått några dagar till sen senast. Det är egentligen inte så mycket som händer. Min komma-igång-med-balett-diet-och-träning ligger på hyllan med tanke på den konstiga sjukdomen man har drabbats av. Jag skulle vilja klassificera den som magsjuka, men eftersom min mage vägrar att spy vet jag inte om denna sjukdom är magsjuka. Jag är dock mycket tacksam över att jag inte har behövs ligga över toasitsen eller en hink och tömma hela magens innehåll, och jag hoppas att jag slipper det. Dock skulle det vara skönt att kunna veta vad felet var så att man kunde behandla det hela.
På grund av mitt mer sjuka tillstånd än det vanliga, har skolan varit en plåga. Man har vinglat sig dit suttit helt frånvarande på lektionerna för att sedan kunna gå hem och vila. Vilket gör att denna helg kommer att innebära en hel del studier. Aningen omotiverat från min sida, eftersom min kropp bara skulle vilja sova och ta det lugnt.
Väldigt saknad för tillfället.
När jag väl tänkte att jag kunde sova ut och inte behöva stiga upp klockan sju, vilket jag konstigt nog gör varje morgon här, visade det sig att min kropp är inställd på tidiga morgonar och beslöt sig för att tvinga upp mig klockan fem i sju. Jag skyller, eller tackar beroende på hur man tänker, min nya tidsrutin på dessa otroligt hårda sängar. Jag har insett att sofforna i huset är mjukare är vad min säng är. Det är nästan så att trästolarna är mjukare än min madrass. Det negativa med det hela är att jag vaknar oftast en gång i timmen varje natt tills klockan är sju då jag inser att det inte är någon idé att lura sig längre och beslutar mig för att gå upp. Det positiva är att jag kan ta det lugnt på morgonen innan skolan börjar klockan halv tio. Vi fr dock se hur länge till jag kommer att vara morgonpigg, innan mina vanliga sovrutiner kommer tillbaka. Då kommer det blir klart jobbigare att gå till skolan på morgonen kan jag säga utan tvekan.
