Elegant equation

Idag är det valdag för europaparlamentet. För mig innebar det att för första gången så skulle min röst och åsikt äntligen skulle räknas. Dock låter det hur allvarligt som helst, dock är jag bara en liten ynka röst men den ska banne mig räknas. Så det bar av mot sin gamla grundskola för att lägga i sitt val i ett kuvert och sedan ner i vallådan. Kändes aningen lustigt att vara vuxen nog att bestämma över Sveriges framtid, men det är ett positivt lustigt i alla fall.

Efter att ha gjorts sin röst hörd, eller snarare räknad, var det tid för mig att tillsammans med Fredrik gå ner på staden. När vi väl hade fått sällskap av Lilli ner på staden, fick vi återgå till det viktiga med stadsbesöket. Nämligen att leta efter en födelsedagspresent till Elin som blir en tjugoåring idag. Nu börjar verkligen tjugoåringarna öka markant bland kompisskaran. Efter att ha gått runt och spånat på någon bra present, slog vi tillslut ihop våra kloka hjärnor och resultatet blev inget mindre än ett underbart fint tårtfat samt en prinsesstårta. Dock inte vilken tårta som helst utan ett bakverk gjort av mig och Fredrik.

Det blir nästan ett nyöppnat konditori här i den lilla staden med oss som ägare. Dock kommer de väldigt tidiga morgonarna ta död på vår verksamhet eftersom varken jag eller Fredrik är några morgonmänniskor.

Sedan var det bara att följa tennisfinalen på tv:n och nöja sig med svenskens förlust. Det blev i alla fall en andra plats vilket är mycket bättre än tredje plats och nedåt. När matchen väl var slut och middagen uppäten var det att transportera sig tillsammans med Fredrik och Calle till födelsedagsbarnet. Där njöt vi av tårtan och av Elins sällskap. Efter att ha suttit ute i solen blev det tv:n inne i värmen som lockade. När grabbarna hade åkt bjöds det på jordgubbar innan promenadturen mot Calle för att se på söndagsöppet med Filip och Fredrik. Väl hos Calle hade vi en mysig kväll framför oss med ett allmänt mys samt några av mina favoriter som umgänge. 

Idag var det i god tid för Sveriges nationaldag, eller svenska flaggans dag som man firade förr i tiden. Dock vet jag inte riktigt hur man ska fira denna dag. På något sätt vill man göra något storslaget av det och visa grannlandet i väster att vi minsann är bättre på det mesta. Det enda vi är tacksamma för är ungefär att vi får ledigt denna dag och en anledning att hissa flaggan.

Årets nationaldag börjades med att lite försiktigt sitta och njuta av svenska klassiker i stämsång från skansen, som visades på tv:n. Efter att ha glatt sig i smyg av dem vackra sångerna samt fastnat framför inredningsprogram som kom efteråt var det tid för en lunch.

Efter att ha ätit en god sparrissoppa tillsammans med pappa, var det tid för att ventilera sina känslor och spela en hel del gitarr. Det var ett tag sedan jag spelade och sjöng eftersom det varken har känds bra eller att jag har haft någon tillgång till några instrument. Efter att ha tagit igen lite kvalitetstid med gitarren bar det av mot Gävles golfbana, eftersom de skulle ha extrapriser tackvare dagen till ära. Dock var det till fots jag och pappa tog oss dit denna gången. Inga större fynd gjordes när vi väl kom fram, det vi inhandlade var två stycken ramlösa med smakerna mango samt jordgubbe och lime. Sedan bar det av hemåt igen, men en snabb visit inne på Sohlbergs mataffär.

Jag tyckte inte att det räckte med två timmars promenad denna dag utan när jag precis hade kommit hem var det god tid för en springtur. Mitt nya hälsosamma och motionsrika liv har numera börjat. Dock är det kanske inte den smartaste idén just för tillfället eftersom jag har drabbats av en förkylning. Jag får i alla fall känna att det var utan tvekan värt att få den, efter att ha stått ute i regnet i några antal timmar efter Bruce Springsteen konserten i torsdags.

Sedan tid för middag följt av att fastna lite framför televisionens program om nationaldagen innan jag åkte iväg till Elin för att vara med henne en del på hennes sista dag som tonåring. Efter att ha socialiserat sig med hennes familj och släkt samt med Anna Eklund och Angelica Smedberg kände jag att det var tid för mig att dra mig hemåt och trösta. Det kändes otroligt självklart att Sverige skulle förlora kvalmatchen mot Danmark på inget mindre än självaste svenska nationaldagen. Sådant händer allt, det var väl deras tur att få vinna mot Sverige efter trettonår bestående av enbart förluster och oavgjorda matcher. 

Idag har det varit en ineffektiv produktiv dag. Det hela började med att jag tillsammans med min pappa gick ner till colorama för att spana in tapetutbudet. När vi väl stod där och jag hittade några med ett snyggt mönster visade det sig att färgen jag är ute efter verkar minst sagt vara sällsynt. På något sätt är det jag är ute efter återigen inte synkroniserad med utbudet som finns i butikerna.

När vi väl hade letat igenom ett flertal olika kartor med tapeter från olika företag, samt att mitt hopp om min blivande sovrumstapet hade försvunnit, travade vi iväg till sakura sushi för att äta lite mat. Efter en otroligt stor portion av den japanska maten blev det tid att återigen röra sig, dock hemåt denna gång.

Väl hemma efter ett snabbt stopp på systembolaget och jordgubbsståndet samt fått sällskap av Fanny och Emil en bit på vägen, blev det tid för att fortsätta att riva väggar. För min del blev det dock inte mycket av den destruktiva delen utan mer att försöka plocka fram en bit av originaltapeten. Jag önskar att den underbara tapeten som de satte upp 1927 då huset byggdes, fanns tillgänglig. Då hade jag varit mycket mer än nöjd.

När jag tillslut hade fått nog av tapetskrapandet blev det en promenadtur till mataffären. Efter att ha handlat en matkasse med matprodukter i enbart färgen grön, tänkte jag att det var ett perfekt läge att ringa Calle. Idag har han nämligen fixat ett körkort till samlingen. Känns kul att han klarade det, dock har villastadens gator förmodligen aldrig varit så osäkra som de nu kommer att bli. Man får hålla sig inne när den vita gangsterbilen är i farten.

Väl efter att ha gratulerat honom, ätit en middag tillsamman med pappa blev det tid för mig och pappa att röra sig ner mot storstaden Stockholm. Jag känner att jag måste sysselsätta mig konstant nu efter London så att paniken över att inte längre vara kvar där inte slår mig. Det har varit en omställning att ha flyttat tillbaka, jag vet dock inte längre om den var så positiv som jag hade föreställt mig. Jag får väl göra det bästa av situationen, det ordnar sig allt. Om inte, blir det minsann spännande att se var jag gör åt det hela.