Who do you gonna call? Qui vous font allant appeler?
Idag bar det av till arbetet för sista dagen denna vecka. Dock började jag två timmar tidigare idag eftersom det är en lördag då alla är lediga och intresserade av att spendera en del pengar. På jobbet var det segt och de första två timmarna tillbringade jag åt att putsa några glashyllor samt några skor. Tänkte bara informera alla som har malproblem i sitt hem, så kan ni bara ringa mig. För efter lunchen var det dags för maldödarpatrullen att göra en insats. Förutom att jag har sett till att det ligger tre stora påsar med lavendel nere i källaren, så anföll jag de malar jag såg. De är nästan som myggor fast när man väl har mosat en blir det bara damm, de bara försvinner och lämnar ett vitt litet moln kvar. Efter att ha jagat malar blev övergången att jaga plagg åt kunderna.
Eftersom de inte var några kunder av det kvinnliga könet i farten under ett tag sällskapade jag med David på övervåningen. Då kom det fram en fransk ungman och frågade om jag talade franska, på franska. Jag svarade lite tveksamt att jag pratade lite franska. Där stod jag och hjälpte en fransk familj med en franska som knappt existerar. Dock var de mycket glada och nöjd och vinkade glatt när dem gick.
Idag var det totalt över två hundra kunder nere i den lilla källaren. Den stunden det var som flest personer nere på damavdelningen, som är på sin höjd fyrtio kvadratmeter, var arton personer då var jag dock inkluderad. Det var svårt att få plats kan man lugnt säga eftersom väggarna är fyllda med hundratals plagg.
Egentligen innan den stora panikslagna rushen var det två unga danska tjejer som var där nere. De var orsaken till paniken i den hektiska tiden. De började med att de ockuperade det enda omklädningsrummet vi har där nere, utan att ens befinna sig i det. Den ena var inne och provade några plagg sen gick hon ut och lämnade sakerna kvar i hytten. Sen tänkte jag snyggt och fint hänga tillbaka sakerna på rätt ställe lite snyggt och prydligt. Då kom den andra bruden in och sa att hon skulle testa kläderna också. Efter att ha skrapat ihop cirka en fjorton plagg gick de båda in i hytten och stod där inne ett bra tag. När de väl var klara och utanför hade det bildats en liten kö till provrummet bestående av en massa fransyskor. Då när jag kollar in i provrummet ligger alla plaggen i en majkase-aktig hög på golvet samt att de flesta plaggen var ut och in vända. Att arbeta inom service är inte alltid lätt, speciellt inte när man har fixat i ordning högen och fått fram de olika plaggen, ser jag hur dem sitter och drar fram alla skor som ligger snyggt och fint sorterade i olika lådor. Där tog det stopp för min vänliga sida och jag sa till dem bestämt men inte oförskämt hur läget såg ut. De lyssnade, tittade på varandra och svarade med ett mumlande ljud och fortsatte. Sen efter att ha gått upp för att betala för det enda plagget de hittade, fick jag städa undan alla skor de hade lämnat på golvet. Jag ogillar danskar aningen mer än vad jag trodde.
Detta är min chef David som är smygfotograferad av en mycket skicklig detektiv samt fotograf.
Sen var det bara att varva ner och hjälpa ännu fler fransoser på deras modersmål, vilket dem uppskattade. Det var dock en fransman i femtioårsåldern som pratade på engelska med mig. En mycket rolig och underhållande person som kallade mig för "la maître", vilket jag förhoppningsvis ska ta som en komplimang. Det är inte varje dag man är mästaren i butiken, eller någon annanstans heller för den delen. Sen efter att ha stått i butiken i sju timmar var det tid för att promenera hem till Fanny. Jag som hade en aningen dålig inställning på det mesta ändrades oväntat snabbt när Fanny berättade vad hon hade haft för sig denna dag. Eftersom hon hade letat efter Baileys påskägg, men var inte ute i god tid, hade hon köpt baileys praliner istället. Det komiska med det hela var att hon var tvungen att visa legitimation i kassan när hon skulle betala. Jag glömde bort att man kan lätt bli full av tolv chokladbitar med baileys smak. Sen var det bara att äta ta det lugnt följt av en kollektiv spendering av dötid vi datorerna.
Kommentarer
Trackback
