9/11

Idag var det tio år sedan tragedin skedde här i staterna. Det har varit annorlunda här utan tvekan, nere på stranden var det ett fält uppsatt med sma amerikanska flaggor för att hedra alla offer som dog i samband med attentaterna. Stämningen bland människorna har varit en smula dämpad i jämförelse med hur det brukar vara, samt att mer eller mindre vart enda kanal på tv har något program om händelserna som skedde. Tragiskt känns det att avsluta en sådan helg på.

 

I fredags grillade vi och såg att gatan var fylld med polisbilar samt att det var ett pådrag på tvärgatan. Vi gick över för att se vad som hände och vi fick reda på att huset där Harper bor är ett hus man ska passa sig för. Majoriteten av familjen sitter eller har suttit i fängelset, dock om man vill ha droger är det stället man ska till. Väl tillbaka i huset hade hela området blivit mörklagt och vi var utan el. paniken skapades eftersom folk var på väg till oss för att festa lite. Med lite dans uppe på soffan och allsång till diverse olika låtar kom en hel del personer, majoriteten svenskar, och var trevliga och glada. Efter många timmar i gott sällskap var det tid att stänga ner festen och lägga sig runt fyra tiden.

 

Upp lördagmorgon vid halv åtta för att städa bort gårdagens kvarlämmor. Efter att ha piggnat till blev det att promenera innan lunch. Plötsligt hamnade man i ett gäng av en massa personer med likadana tröjor. Det visade sig att de gick för att hitta ett botemedel för diabetes. Personligen blev det bara jobbigt att gå där och jag kände om de ska gå för att hitta ett botemedel får de fortsätta att gå ett bra tag. Sedan blev det hem och ladda om samt tvätta rent. Med rena lakan bar det av mot oceano för att sedan dra sig vidare mot Isla Vista. Vi fann en bra fest med mycket underligt folk. Jag fick många konstiga personer på mig bland annat en tjej som var nästan i kategorin pygmé. Sedan att ha gått runt hela IV bar det av hemåt för att tillslut hamna i säng igen.

 

Tillslut efter totalt 13,5 timmat sömn på tre nätter sitter man här mer eller mindre förstörd. Om det beror på extremt mycket motion och lite återhämtning, dampartad sjukdom, eller alla känslor som kommer fram när man inser hur förfärlig människan kan vara. Vad vi är kapabla till att skapa är ofattbart, inte bara negativt tur nog.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0