The Best of the Worst
Nu har det varit en hel del skola och plugg, samt en hel del festande på helgerna. Trevligt men otroligt dålig på att lägga tid på att dokumentera allt som händer. Diabetesen och kroppen lever ett liv som tar död på mig. Hur jag än gör så får jag skit för det. Varför? Den som det visste och kunde ordna upp det ger jag en stor puss och kram utan tvekan.
I skolan har jag och Tove fått arbeta med en 37 årig karl för att göra en scen till acting for the camera. Han gillar att flirta hejvilt samt koppla allt till något sexuellt. Han kallar Tove för ”kiddo” och mig för ”honey”, önskar nog lite att jag var Tove känner jag. Han är bra när det väl kommer till kritan, men när man ska ses för att träffas dyker han aldrig upp för att han inser att han har roligare saker för sig. Vi är båda ganska trötta på honom men på måndag är det hela avklarat så. Trots att han är dryg bakom kameran, har både Tove och jag fått väldigt bra omdöme av vår lärare Matt. De bästa monologerna vilket är tackvare oss och inte Jesse.
Denna måndag blev jag glatt överraskad när det ringde på dörren men ingen var där. På dörrmattan stod ett paket adresserat till mig. Studierna lades genast åt sidan så att man kunde öppna det. Trots att jag var fullt medveten om vad det var så fick jag ett glädjerus i kroppen när jag öppnade det. En otroligt fin hatt från Ted Baker finns numera i mina ägor. Har insett att jag har väldigt mycket ifrån det underbara brittiska klädmärket, en kjol, två klänningar, en väska, en kavaj, en kofta, en långklänning, en byxdress, ett par shorts. Dock skulle jag utan tvekan kunna utöka garderoben med deras hjälp känner jag. Får se om man beställer hem något mer från Ted. Annars har jag funnit mycket spännande både på asos och Dahlia. Vem vet vad nästa packet till mig kommer att innehålla.
