Eey, What's Up?
Jag kan minst sagt säga att det har hänt en hel del sen sist. Nyligen har halloween varit här och spökat och de mest galna och absurda sakerna inträffade. Innan det har det varit pjästräningar och floder av gråt i samband med diabetesproblem samt sjukhusvistelser. Vården här är annorlunda kan man säga, men tur nog har jag en försäkring som jag har fått av skolan. Den lär täcka besöken hos diverse olika sköterskor, läkare, samt labbet. Diabetesvården här är bland de bästa i staterna vilket känns lovande, dock mindre bra när man kanske får vänta över en och en halv månad tills jag får en läkartid. När de skulle ta blodprover var det inte de åtta små rören som de tar hemma i Sverige utan åtta enorma sådana. Inte nog med att man blev mer eller mindre tömd på blod utan det kändes lite som man befann sig i fyrtiotalet. Det var inte så många moderniteter där och stolen man satt i kändes hade nog platsat bra på ett mentalsjukhus.
När prover har tagits och blivit yr samt att man har fått en ”ny” blodprovsmätare samt alla man ska skriva ner allt man gör, äter, blodsockernivå samt insulinmängd, var det tid att strunta i det en helg och underhålla sig med kostymer och trams. Tiden för det ökända Halloween var inne. Det blev firande i huset och efter några glas fyra dollar billigt, med andra ord äckligt, mousserande vin var flygvärdinnan Cecilia aningen yrare än innan. Under kvällen blev det plötsligt otroligt mycket utklädda människor som befann sig på tomten och firade tillsammans med oss i huset. Personligen fick jag för mig en dålig idé att stoppa ett potentiellt slagsmål, vilket resulterade i att man själv fick slaget mot vänstra kinden. Tackvare det inte så goda vinet, kände jag inte så mycket smärta då, vilket gjorde det lättare för mig att prompt skicka ut de stökiga amerikanska grabbarna. Påminnelse till sig själv är att fulla människor som är nära på att bråka uppskattar inte personer iklädda flygvärdinnedräkter och säger ”In case of emergency, the exit is over there.” och pekar klart och tydligt mot grinden. Påminnelse till alla andra är att jag ger mig inte så lätt samt att jag kan utan tvekan bli ganska domderande och aggressiv. Efter att sedan minglat omkring med människor tyckte polisen att det var läge att hänga med oss ett bra tag när de försökte skicka hem alla. Trots slagsmål och de oinbjudna poliserna måste jag säga att det var en väldigt lyckad kväll.
Sedan blev det lördag och tid för baseball-spelaren Cecilia att visa hur man försvarar Yankees utan att ha en susning om spelet. Efter att ha trängt in sig tolv personer i en van var vi framme i Halloween paradiset Isla Vista. Det var galet på alla sätt och vis och folk var hysteriska. Omgivna av en hel del spännande karaktärer blev det en mycket intressant och underhållande afton. Sedan var det tid för att vänta in måndagen och tiden för att knacka dörr och få godis. Det var den tappra ligan Rebecca, Emelie, Hanna samt jag som gick omkring och trick or treatade tillsammans med alla fem åriga mexikanska ungar. Trots att vi höjde medelåldern markant bland alla som var ute och bad om godis, så fick vi en hel del konstiga sötsaker samt några pennor.
Det var slutet på oktober månad, samt att starten på november blev alldeles utmärkt. Familjen Zetterqvist kom hit på en snabb visit och bjöd på god middag nere på FisHouse nere vid piren. Det var underbart att få träffa dessa härliga personer igen samt att få några väl behövda saker hemifrån av dem. Efter en trevlig kväll var det tid att gå tillbaka till studierna samt att se hur den vänstra kinden byter färg från dag till dag. Mer spännande än så vet jag inte om det är, men när jag tänker efter kanske det är tur det. Tillbaka till studierna med nöje nu när det har gått bra i alla fall. Tur att man gillar sina lärare samt att de gillar en tillbaka. En vinnande kombination på många sätt och vis.
