Nybyggarna
Nu efter en natt i huset på San Pascual har verkligheten slagit till. Plötsligt har man insett att det som innan kändes som en längre semester, är ens vardag framöver. Den fantastiska omgivningen, alla vänliga personer man träffar och en härlig atmosfär. Inte för att vara den som är negativ, men för tillfället känns detta ungdomsparadis mer som en dröm man vill vakna upp ur. Vetskapen att man kommer att kunna träffa alla sina kära vänner och familjemedlemmar, laga goda middagar i ett kök alldeles själv, röra sig fritt utan att behöva oroa sig över några skumma personer, kunna gå promenader när det är mörkt ute och bara få vara ifred ibland, kommer att dröja till i slutet av maj känns jobbigt.
Det ordnar sig säkerligen, detta är en typisk fas man går igenom i början av något annorlunda. Tur var det att man i alla fall har gjort samma procedur en gång tidigare, när man drog till det älskade London, vilket jag känner har förberett mig bra på denna sak. Dock är jag inte förberedd på skolan till hundra procent. De har verkligen lyckats att skrämma upp mig totalt inför vad som komma skall. Förväntningarna på internationella studenter är höga, de brukar vara dem som får A i alla kurser, vilket gör mig nervös. Det hade varit bättre om det var tvärt om, så att man hade kunnat visa att man var duktig istället för att visa att man är som alla andra eller ännu värre att man är sämre än dem. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men det är ju så samhället är uppbyggt så vad ska jag göra åt det problemet?
Dagen har i alla fall varit en aningen lärorik och givande. Lite inskolning först på dagen och inhandlande av studielitteratur sedan bar det av mot staden efter lunch. Först ansökte vi för ett amerikanskt ID-kort eller ett californiskt rättare sagt. Tydligen kan man ha ID-kort från alla stater eftersom de är olika. Samtidigt visade det sig att vara enkelt och billigt att ta ett körkort här. Man fyllde bara i ett formulär fick det teoretiska provet direkt i hand och fick ställa sig i ena hörnet av rummet för att fylla i det sen var det i stort sätt klart. Jag kommer ihåg teoritestet hemma i Sverige, det var en hel del vilket det inte verkar vara här. Dessutom verkar bilarna man har uppkörningen i vara automatiska vilket gör allt ännu lättare. Efter att ha varit på DMV och ordnat kortet bar det av mot att kolla bank och mobil. Dock velar jag vidare på den fronten men har förhoppningsvis kommit fram till ett beslut i morgon. Nu så är det bara att ladda inför en ny dag och bara komma igång med studierna så lär längtan efter ens normala liv försvinna. För det livet är slut och kommer tragiskt nog aldrig mer tillbaka.
