The End
Nu har det varit mycket som har skett i livet. Det var Thanksgiving firande med mycket mat och mycket trevligt folk. När den högtiden var förbi, fanns den kvar ett bra tag i form av rester. Skolan gick mot slutet av terminen och det hela. Tillsammans med en massa skolarbeten och finals blev det att få en enorm höger tumme. Efter att ha fått antibiotika som kommer ifrån stenåldern så blev det tillslut att åka på ett äventyr mitt i natten till Cottage Hospital Emergency tillsammans med Bobo, med andra ord Robert. Klockan två blev vi inskrivna och i väntan på att få hjälp iscensatte vi hela Grey’s Anatomy med de som arbetade den natten. Sedan fick jag hjälp av Karev, eller mer känd som David, som tog blod och satte dropp på mig. Jag fick till och med ta blod från mig själv, kändes väldigt spännande. Sedan så blev det att få röngtas och få mat i form av en kalkonmacka, chips, jell-O och apelsin juice. Tillsammans med Bobo låg jag på en brits med dropp i högra armen, mat på vänstra sidan samt en fin hög av tidningarna ”Sunset” med trädgårdsspecial samt sjukhusets egen tidning.
Sedan kom läkare Jao in och bedövade tummen mycket bättre än vad skolsköterskan gjorde samt inväntade bedövningsmedlets förmåga att göra tummen bortdomnad innan han skar i den, vilket skolsköterskan inte gjorde. Efter ett djupt snitt på tre centimeter och lite grävande med en sax, fick jag ett dränage och ett stort fint bandage. Sedan var det bara att ligga kvar i en timme och 45 min innan droppet skulle vara kvar. Dock efter att ha snackat lite med Karev så dubblade han dosen och berättade vad som kunde hända och om de gjorde det var det viktigt att säga till. Ett symtom var att ansiktet skulle bli alldeles rött, vilket jag klarade mig ifrån dock kliade det som tusan i hårbotten. Vilket jag senare insåg att det förmodligen var ett symtom på att det var för hög dos per minut. Dock blev vi klara snabbare och tackade vår nya polare som hade gjort hela vistelsen mycket roligare och intressantare. Klockan var sedan fem och det var tid att sova.
Sedan blev det att gå tillbaka till akuten för att se att tummen mådde bra, vilket den har gjort samt att skåran har läkt ihop otroligt snabbt. Dock har handskriften fått lida en hel del samt proven. Något mer som har fått lida är plånboken eftersom man har varit tvungen att betala hysteriska summor för att gå till doktorn hela tiden. Jag har insett att jag har spenderat över 200 dollar på besök som inte har gett mig så mycket. Det har enbart tömt mig på blod stup i kvarten. Det har även spenderats en del pengar på julklappar samt en hel del tid har spenderats till studierna. Med alla finals avklarade, vissa blir tyvärr inte så bra jag hade hoppats på och tyvärr får jag nog inte A vilket känns som ett misslyckande. Dock har pappa sagt att jag får vara nöjd med det jag får med tanke på att jag inte mår bra fysiskt. Dock vid diplommiddagen med IBS fick jag reda på att Katie hade sagt till IBS samt den högst ansvariga personen för internationella studenterna att jag är en av de bästa studenterna på teater avdelningen och att jag har talang och kommer lyckas med vad jag än vill. Vilket känns otroligt roligt att en person som har arbetat inom film och teaterbranschen ett bra tag tycker att jag har en chans.
Sedan var skolan avklarad och det känns konstigt, skönt och panikartat. Man sa tack och hej till polarna och satte sig hemma och visste inte vad man skulle ta sig till. Det blev att hänga med Bobo ett tag och spela lite musik, när man inte behövde dra till sjukhuset för att återigen bli tömd på blod. Dock fick jag sitta i en lyxig skinnfåtölj och se på The Proposal denna gång. Sedan blev det fest i huset tillsammans med en massa okända personer som var väldigt trevliga, dock gick jag och lade mig när de andra festade vidare. Nästa dag blev det att sticka ifrån huset, efter att ha ätit den ultimata köttfärslimpan, för att fira med de kära personerna några kvarter bort. Där träffade jag en britt som trodde att även jag var ifrån Storbritannien. Jag tackar och tar emot känner jag. När timmarna hade gått förbi blev det att ta sig hem där huset har blivit vandaliserat.
Det blev jag som fick ta snacket med Kevin dagen efter, men som tur var förstod han att jag inte är ansvarig och han vet vilka som är det. Han var nöjd med att ha mig som hyresvärd i alla fall så jag klagar inte. Jag får vara nöjd nu känner jag. Efter att ha firat tredje advent med lunch på staden med Rikard, packat allt som ska packas ner samt samlat ihop folket i huset för att bjuda på glögg, lyssna på julmusik samt tända tre värmeljus och lyssna på regnet, må jag säga att det är himla trevligt här. Det blir skönt att komma hem, onekligen, men det blir annorlunda och konstigt minst sagt. Det känns surrealistiskt att man snart sätter sina fötter i Sverige igen, men så är det.
