The eternal youth
Efter denna helg känns min kropp fysiskt och psykiskt mörbultad. Innan helgen nalkades började kampen mot mig själv och att hålla blodsockret på en någorlunda normal nivå. Återigen kämpar jag att hålla mig över tre millimol per liter vilket inte känns acceptabelt. Efter det blev det motionsrundan i Lill-Jansskogen samt turistrundan längs med Strandvägen och Drottninggatan en fredag lunchtid. Fredagen var ljus och positiv på många sätt i alla fall trots de olika turistfällorna.
Sedan bar det norrut och helgen hade nu startat. Efter höstrusket start fick jag ett värmande samtal från mina söta väninnor nere i Göteborg i sällskap med två kära tyska vänner. Jag önskade att jag var där med dem, men tyvärr kan man inte befinna sig på flera ställen samtidigt. Lördagen startades med blodsockernivå 1.8 och med det följdes en huvudvärk utan dess like med. Turen i det hela var att pappa körde oss båda ner till den sista bondens marknad och sedan vidare mot Siljansnäs. Det var härligt att försvinna iväg till släkten i Dalarna och bli bemött av ett kök fyllt med tre olika generationer och en hel del mat. Lunchen avnjöts tillsammans med minnen och bli uppdaterad om bygden. Mitt under den yngre generationens kurragömma, den äldre generationens utbyte av historier, blev det en död Cecilia vilande inne på tv-soffan.
När jag väl hade vaknat till liv blev det att bege sig ut i regnrusket och promenera runt björken och se oss omkring lite. Gick förbi farmor och farfar och de andra själarna som vilar på Siljansnäs kyrkogård innan man gick upp på björken för att se midsommarstången. När man väl hade virrat runt ett bra tag var det bara att svida om till torra kläder och checka in Annie och Alberts gamla gård och de lilla som vi har kvar där. Sedan bar det av mot Almo för att träffa ännu en till kusin och hennes livfulla familj. Det var väldigt trevligt att besöka alla personer som man delar vissa delar av blodet med samt alla platser. Där är det sig likt på gott och ont, men i mitt fall är det gott. Hur det än är i världen och vad som än händer i livet kan man alltid åka dit och njuta av det man alltid har känt när man vistas där. Jag gillar att vara där, det är som om man är liten igen.
Inte nog för att Dalarna värmde upp ens själ, men väl hemma behövde kroppen värmas upp i bastun. Trots regn och ruskväder, samt min hjärnas meltdown har helgen varit bra och idag är det en bra dag. Idag flyttar en väldigt saknad vän hem ifrån västkusten, tråkigt för Göteborg men underbart för det nordliga landet.
