Mr. Freeze
Idag har det varit en dag med mycket oansträngande arbetande i form av inskannande av negativ. Trots att det inte kräver mycket arbete tar det otroligt mycket tid och fokus, man blir en slav under den tjutande signalen. När en hel del var avklarat insåg jag att det var tid för att motionera ute i det vackra septembervädret.
När man tänkte efter borde det ha räckt med gårdagens två mil, men idag utökade jag veckans totala sträcka med en mil och två ynka kilometrar. När jag gick där i solens starka sken visade det sig att ett av de få molnen som var utplacerade på himlen innehåll otroligt mycket regn med tanke på storleken av molnet.
Där gick man aningen dränkt men sakta men säkert blev torkad av värmen från solen. Dock med min konstanta låga kroppstemperatur och känslan av att vara nedkyld med jämna mellanrum, var solens värme nästintill obefintlig. Den gav en positiv inställning och gjorde mig varm inombords i alla fall. Inom husets säkra väggar försökte jag att återuppta normal värme i kroppen utan något fantastiskt resultat. Ännu en kväll sitter jag huttrandes i soffan inlindad i en filt och en stor fleecejacka. Utan den jackan skulle mitt liv vara kyligt och inte lika mysigt.
Kvällen må ha givit mig lite mer värme efter ett bad och många lager av diverse tygstycken, men min roll som en kallblodad person passar nog bättre till informationen jag sedan fick av min fader. Han uppdaterade mig om att Leksand hade slagit Mora i hockeyn med 7-1. Inte för att jag är en supporter av ishockey men jag blir glad om det går bra för Leksand vilket det ser ut att göra än så länge. Annars får man se hur det blir när säsongen har slutat, med andra ord när fotbollen börjar igen. Makabert men sant. Lycka till Leksand, ni kanske utvecklas i år, bara ni låter Djurgården vara så är jag nöjd.
