Make it work

Idag har dagen bjudit på ovanligt lite inskannande av bilder. Anledningen bakom det är att det fanns endast två konvolut kvar vilket gick snabbt att få avklarade. Dock vet jag var resterande bilder finns men för idag ignorerades den högen. Istället bar det först av mot sjukhusets facilitet och träffa min kära Margot. Det var inte mycket som gjordes klarare angående mina konstiga värden. Mina låga blodsockervärden har resulterat i ett HbA1c på 4,2 vilket är lägre än vissa icke diabetiker. Enligt Margot är det liksom allt annat helt normalt. Jag förstår inte hur den livsstilen jag befinner mig i är helt normal, men även om jag ändrar den är det helt okej. Hur ska man göra egentligen, det är den oändliga och obesvarade frågan. Efter att fått mer frågetecken än löst upp några blev det tid för mig att bege mig hem och mot nya äventyr.

 

Det var tid för mig att träna på att köra bil tillsammans med släpvagn. Jag har endast kört med flak en gång förut vilket var korta sträckor på väg hem på motorvägen samt bland Villastadens kvarter. Nu bar det av mot bilprövningen. Där knappade jag in registreringsnumret och väntade mer nervositeten som mitt sällskap i en cirka femtio minuter innan det kom en man och vinkade utanför fönsterrutan. Då var det tid att göra återchecken för att bevisa att den första gångens fel var åtgärdade. Dock var de inte riktigt fixade till hundra procent men trött, nervös men framför allt hungrig som jag var använde jag lite list och mycket fnitter för att få släpvagnen godkänd. Jag körde på att jag hade kanske inte kopplat in den helt rätt samt att vi ska ordna till den, följt med ett stort leende och glimten i ögat. Kändes aningen fel men det fungerade bra.

 

Efter det var avklarat blev det matlagning och skannande av bilder, tillbaka till den vanliga vardagen. Samtalade med en liten söt varelse nere i Göteborg som kände sig aningen ledsen och ensam. Turen är den att hon kommer upp hit redan imorgon, vilket känns trevligt på flera sätt. Det blir nu bara att planera in en stund med henne, vilket jag ser fram emot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0