Lost and found
Jag känner plötsligt att tiden är ett problem i många kategorier, men framför allt när det kommer till prioriteringar. Man vill hinna med så mycket på en sådan liten tid. Jag har insett för ett bra tag sedan att den kategorin som får lida mest i min inplanerade vardag är en mycket viktig sådan. De som inte har en tillräcklig stor plats i dygnets ettusenfyrahundrafyrtio minuter är mina kära vänner. De blir bortprioriterade men långt ifrån bortglömda. Trots att jag inte pratar med dem dagligen eller träffar dem ofta, är de i mina tankar dagligen. Saknandet är stort men uppenbarligen är det andra saker som är större, vilket inte är någon ursäkt utan en del av förklaringen till min brist av kontakthållandet.
På något sätt ska jag bli bättre på att skapa tid åt mina underbara personer i min tillvaro. Hur det ska gå till är inte bestämt ännu men jag lyckas nog med det på något sätt. Jag får övertyga dem att de betyder otroligt mycket för mig, genom en sak jag vet alltid fungerar, med hjälp av bakelsernas underverk. Det gäller bara för mig att bemästra kunskapen av att skapa goda kreationer av bakverk.
