Go Green

Idag har det varit en annorlunda dag utan tvekan. För en gångs skull har jag vunnit över den otur jag har haft den senaste tiden när det kommer till shopping. Äntligen fann jag ett par träningsskor i rätt modell och storlek, trots att det krävde en vända ner på staden och sedan till köpcentrat en mil bort. De är lite rosa och lite glittrande, men det kanske gör träningen aningen mer glamorös. Glamour är faktiskt något jag utan tvekan behöver när jag tränar om man inte gillar stilen av en sliten tränare från sjuttiotalet. Den stilen har nog sin charm den med skulle jag tro, det är nog förklaringen till varför personer tutar på mig ibland när jag är ute och går. Jag förstår dock inte hur de tänker, eftersom om det är någon jag känner borde de veta att jag är närsynt och ser inte vem som sitter i bilen om de inte stannar intill vägkanten och vevar ner rutan. Om det inte är någon bekant borde de kanske förstå att tutan skrämmer livet ur mig snarare än att bli imponerad eller ge dem uppmärksamhet.

 

 

Efter att ha funnit skorna var det tid att åka ut till Gävle Golfklubb för att äta en liten lunch. För första gången på länge kändes det skönt att inte behöva rota ihop något ätbart utan bara äta det som fanns. Efter en god måltid bestående av viltgryta och Wallenbergare, var det tid för mig att gå årets första golfrunda. De nio hålen vi tog oss igenom gick oväntat bra med tanke på de få slag man har gjort de senaste åren. Dock hade mitt spel gått bättre om huvudvärken skapad av all ondska i världen inte kände för att besöka mitt huvud under denna dag. Trots att det var jag som hade förbaskat ont i huvudet var det nog mer synd om pappa som fick stå ut med en otroligt otrevlig Cecilia. När spelet väl var slut begav vi oss mot diverse mataffärer och handlade billiga rotsaker.

Med mat i huset och en god hälleflundra till middagen avslutades dagen tillsammans med pappa och huvudvärken med Frank Sinatras toner tillsammans med ett välbehövt varmt bad. Dagen har trots allt varit lyckad, dock lite konstigt eftersom jag inte har tränat förutom golfrundan samt hurtandet ner på staden. Det är första gången på över tretton månader jag inte tränar i form av ett träningspass, absurt men sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0