Home, Swedish Home
Nu har man anlänt tillbaka till verkligheten, tillbaka till det nordliga landet Sverige. Det känns bra på många nivåer, välbekant omgivning, traditioner och en kultur man kan utantill, ett hus som är ens hem och inte bara en byggnad man är bosatt i, mat som är otroligt god och underbar men framför allt de personerna som man har haft omkring sig under alla dessa år finns nu bara runt hörnet eller ett telefonsamtal bort.
Resan hem gick bra. Den långa resan från Los Angeles till Zürich satt jag vid fönstret tillsammans med en 45-årig schweizisk amerikan som hette Michael. Han bodde konstigt nog i Santa Barbara han med och var mycket snäll och intressant. Vi satt och pratade om studier, kulturer, diabetes, relationer, idrotter, sevärdheter, språk, för och nackdelar med ens hemland samt USA, olika flygbolag samt deras mat etc. under de första fem timmarna på planet. Inte nog med att jag fick en snäll medpassagerare utan flygvärden som serverade oss var en himla söt schweizertysk. Har en tendens att gilla söta flygvärdar, kommer ihåg en som hette Liam när jag flög med British Airways. Efter att ha i stort sätt skakat hand med flygvärden ett flertal gånger samt pratat sönder rösten med tanke på att inte ha druckit något samtidigt blivit utsatt för den dragiga luftkonditioneringen. Det blev tid för att sova sedan i två timmar, innan man tvingade sig att hålla sig vaken med hjälp av en film, Gulliver’s travels. Sedan var man nästan framme i Schweiz och med hjälp av Michael fick jag hjälp hur jag skulle ta mig till nästa terminal och hitta rätt. Efter mycket transporterande blev det mot Stockholm och upphämtad av broder.
Väl hemma var jag trött men glad över att mitt bagage var med trots att jag var tvungen att checka in två väskor med max 23 kilo styck, men inte en som vägde 28 kg. Tillbaka i huset man har spenderat majoriteten av sina dagar i, blev man glad över att det fanns ost samt svenskt smör dock mindre glad när man bor i ett mörker samt att en av mina saknade kuddar är försvunnen. Den rackaren som ligger bakom stölden ligger fortfarande risigt till kan jag säga. Efter en dag i Sverige har jag nu kommit någorlunda tillbaka i tidsrytmen, inte fullt ut man är en aning luddig men med tanke på att det brukar ta ett dygn per tidszon man byter, är 36 timmar inte så farligt med tanke på att jag har 9 dygn tillgodo.
