And...

Nu har det gått ett tag efter sommarflytten. Har tagit några promenader och sett hur otroligt grönt det är i Sverige. Vad hände med våren känner jag spontant. Man har onekligen missat en hel del när man har varit borta, som man annars bara tar för givet eller inte uppskattar det alls. Det var morsdag i söndags, vilket betydde att det var tid för den dagen för andra gången under majmånad. Det bjöds på en väldigt god middag tillagad av mamma. Det blev även födelsedagspakets överlämning samt en nyplockad liljekonvalj och skogsstjärnebukett. Sedan bar det av mot storstaden igen, Carl fick försöka hålla mig vaken genom att se om jag kom ihåg vilka lag som var med i Age of Empire II samt Civilisation II, följt av allsvenskan och elitserien. Resultatet var inte så otroligt bra från min sida, men det höll mig vaken i alla fall.

 

Sedan har det varit tid att hittat en ny dagsrytm. Jag vaknar inte 6:40 längre, vilket jag mer eller mindre gjorde varje dag i USA, utan jag vaknar 4:20 istället. Känns lite onödigt tidigt om jag personligen får säga något. Under måndagen blev det att strosa omkring i staden, njuta av det fantastiska vädret, och stöta på Fredrik helt oväntat. Sedan bar det av mot Farsta och träffa mormor. Det var trevligt att se henne på riktigt för omväxlingsskull, dock klagar jag verkligen inte på skype eftersom jag inte vet hur jag skulle göra utan den. När jag hade spenderat en liten stund med henne blev det att färdas sig hem igen. Där satt man väntandes på den manliga delen av familjen, och sedan blev det att gå ner på staden för att dinera tillsammans. Komiskt nog blev det middag på det amerikanska matstället T.G.I. Friday. Med tanke på att man borde vara överlycklig att träffa alla personer igen, kan jag inte hjälpa att känna mig nästintill deprimerad. Om det är för att man vet att man inte borde bli van med den underbara i Sverige eftersom man snart lämnar det igen, eller för att man inte längre känner sig riktigt hemma eller van med det som är här, är en bra fråga. Jag önskar att man i alla fall kunde känna sig lite gladare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0