And in the End
Nu har vi haft den sista skolveckan med lektioner, dock sitter man nu här i panik inför den kommande veckan. Det är nu alla betyg sätts på ens finals. Dessa slutliga uppgifter som man ska framföra och skriva ligger jag en aning efter med känner jag. Dock är inte min hjärna i funktion vilket jag egentligen inte borde bli förvånad över. Det känns konstigt att man är i Sverige snart igen, utan tvekan kommer det att bli fantastisk att få träffa alla personer och att befinna sig i sitt hem istället för att vara i det tillfälliga stället man bo i nu. Konstigt nog känns det ledsamt att åka tillbaka till det bekanta så snart.
På tal om det vanliga och bekanta, var det Eurovision Song Contest igår. Här hemma i huset satt vi och hejade för fullt för Sverige. Vi låg etta ett bra tag, vilket inte var så oväntat med tanke på att de flesta bidragen var urusla, men tyvärr hamnade vi slutligen på en tredje plats. Klart bättre än de senaste åren i alla fall, inte för att jag har sett dem men det är svårt att undvika att höra resultatet från spektaklet. Vi glädjs över att vi inte behöver kvala nästa år i alla fall. Dock känns det mindre roligt att det vinnande laget inte ens ligger i Europa, men vinner tävlingen som är för Europa. Det är komiskt utan tvekan.
Nu är det tid för att försöka att få något av alla finals avklarade. Kommer nog att klara av det men förmodligen blir resultatet på det hela katastrofalt med tanke på att jag förmodligen har missuppfattat det hela. Håller tummarna på att jag inte har det, annars att jag får hyfsat bra resultat för att ha gjort ett bra arbete på fel sak. Det återstår att se känner jag just nu. Betygen ger mig panik för stunden, men på onsdag är allt för denna termin avklarat. Nedräkningen är snart avklarad.
