Photosession
Hur frustrerande det än kan vara ibland när man tycker att man följer de riktlinjer som ska resultera i att man får ett friskt och hälsosamt liv. Idag verkade det som om jag blev underkänd trots att jag har haft nästan alla rätt. Den strålande sista septemberdagen detta år startades upp med att transportera sig till sjukhuset och ögonbottenfotograferingen. Efter en halvtimme med pupillutvidgande medel i ögonen var det tid för ett dussin plågsamma fotoblixtar. Den trevliga läkaren sa att detta var början till ett modellyrke, dock vet jag inte om marknaden med ögonbottenmodeller är så eftertraktade.
Sedan blev det att agera en häftig person som har solbrillor inte bara ute i den strålande solen utan även inomhus.
Efter att ha virrat sig hem utan att ha chansen att kunna reglera ljusinsläppet igenom ögat, blev det att ladda om innan man fick chansen att träffa tre kära vänner. Det blev en stund tillsammans med det gamla I-teamet innan det bar av mot motionsspåret. Jag passade i alla fall på att förbättra statistiken angående mitt initiativ till att hålla kontakten bättre med mina vänner. Inte nog med att jag träffade de underbara tre utan jag slog på stort och tog ett långt härligt samtal med den glada göteborgskan som numera är tillbaka i Götet för studier. Det var härligt att prata med henne med idag och det lär inte ta lika lång tid innan nästa gång.
Sedan efter måltid och samtal var det tid att promenera tills jag storknar. Det är där jag befinner mig just nu, ingen ork i hela kroppen men blodsockret är äntligen tillbaka till normalt. Frågan är bara hur länge det håller sig så, det återstår väl att se hur inledningen på morgondagen blir.
