Blue Man Group
I tisdags fick jag två glädjande samtal från två personer som hjälper mig i kampanjen mot den egocentriska Cecilia eller min idé att ägna mer tid åt vännerna mina. Det första var ett glädjande samtal från min kära nuvarande göteborgska. Efter många missade samtal från båda håll blev det äntligen ett då båda hade tid för varandra. Det var härligt att höra hennes röst igen och likaså hennes planer för framtiden. Vilket gjorde min promenadtur klart roligare än vad de brukar vara. Annars så är det bara samma vanliga personer som man träffar på vid vissa ställen eller påhejande fullgubbar och tutande bilister. Jag har skapat mig en liten grupp av olika individer som stödjer mitt motionerande. Förmodligen är det på grund av min utstyrsel jag fångar deras uppmärksamhet, om inte blir jag fundersam.
Senare på tisdagen fick jag ännu ett samtal från toppen av mina bekanta. Det var den dansante väninnan som glädjer Uppsalas befolkning förstunden. Glädjande var även det för mig att få prata med henne och höra att hon kommer hem i början av oktober, vilket inte är långt borta överhuvudtaget. Jag saknar henne med.
Sedan har dagarna bara gått på och nu är det torsdag. Idag har det inte blivit mycket avklarat. Ett blodsocker som har varit pressat hela dagen och har knappt uppnått ett normalt värde. Det är inte varje dag man vaknar upp och kastar sin väska innehållande ett urval av kläder i olika nyanser av lila, samt äter smör direkt ur packetet. Smöret är jag inte riktigt säker om det har inträffat eller inte, men det är den känslan jag har av de bilderna jag har i huvudet ifrån morgonen. Att ha 1.9 i blodsocker är inte att rekommendera är slutsatsen till denna morgon. Läskigt är det dock att jag var någorlunda normal och uppfattades bara trött och seg. Jag önskar att känslan av att ligga lågt var lika tydlig som den var när man var liten, inte bara att man är trött och seg. Då var det härligt och världen uppfattades annorlunda och nästan som ur ett kalejdoskop, men så roligt ska jag visst inte ha det längre. Sedan har dagen varit fylld av mat, smör, salt och vinäger, vilket kommer att visas sig i form av fetma eller tidig död. Det är syndigt gott och borde inte konsumeras mer av mig. Dock mat kommer jag att fortsätta med men kanske i dagens amerikaniserade portion. Tur att jag har min fanclub i träningen i alla fall, annars vet jag inte hur det skulle se ut, eller snarare insidan av mig.
