Oh, what a night
I fredags hade jag turen att få träffa min käresta Josefine som numera är bosatt med den gulliga väninnan Linnéa i Göteborg. Innan jag fick det celebra besöket, slet jag som ett djur i värmen för att få kvällen och natten värd att lägga på minnet. Det hela började med att tillaga macarones med en smak av vanilj. Dock blev det något fel med första satsen och fick agera stressad konditor senare under dagen. När de franska små biskvierna var klara och inslagna blev det tid att förbereda middagen.
Vid åtta tiden anländer den fagra lilla vännen och tillsammans med familjen Nilsson drack vi champagne för att fira Jossis födelsedag i efterskott. Sedan var det inte bara tid för grillat och njutning av kvällens varma och vackra väder, utan även en lärostund om viner och växter. Sedan drog tiden iväg och vi avnjöt rabarbersoppan inomhus innan vi begav oss ut mot lekstugans enkla vrå. Där tände några ljus och talades om diverse saker innan sömnens rike väntade oss.
Nästa dag bjöd på spännande äventyr. Först vaknar man upp med solen i ansiktet, bländande lik som en förhörslampa, följt av att man inte riktigt har en aning om var man befinner sig. Efter en trevlig frukoststund fann pappa nattens skörd i trädgården. Det var dock ingen väntad eller glädjande sådan utan bakom hallonbuskarna låg en krake till vildkanin helt utslagen. Det blev begravning ägde rum i skogen, där min pappa fick agera präst, gravgrävare och sörjande. Själv spenderade jag kvalitetstid med symaskinen.
När kvällen närmade sig blev det att cykla mot Fridas fantastiska boning och umgås med flickorna. Där satt vi och snackade och njöt av varandras umgänge innan vi begav oss ner mot kvällens dansställe, Klubb Volym. Förvånande var det inte packat med folk nere i den väl uppvärmde lokalen, vilket var tur i detta fall. Natten var varm och människorna var fuktigaoch nästintill blöta på grund av den tropiska hettan. Efter mycket dansande bar det av mot en efterfest i Villastaden. När jag stod och sade hej då till Simon Ridell kom tre killar på cyklar och ställde sig nära och blockerade min väg att kunna förflytta mig. Efter att tänkt tankarna om att bli rånad, nedslagen eller dylikt, nekat en kram samt att för första gången tappat talförmågan resulterades det hela i att Simon fick en komplimang för att vara snygg när vi drog lögnen om att han var min pojkvän. Mystiskt, läskigt men kanske en aning lärorikt.
Sedan var det söndag igen. Dagen med ett stort blåsande av vuvuzelas då avslutningen av fotbolls-VM skulle ske. Finalmatchen mellan Nederländerna och Spanienägde rum nere i Johannesburg, men visades hemma hos Frida i sällskapet Anna, Jossi, Elin tillsammans meden stör mängd mat. En hel del skrattbildande samtalsämnen blev upptagna och fröken Heinz fick mer eller mindre en stor rollfigur i det hela. Innan matchen blev avgjord blev jag tvungen att lämna det vackra sällskapet och bege mig hem. Där sågs det avgörande målet i slutet av tilläggstiden, och Spanien korades vinnare. För att fira det hela blev det att packa kläder och andra nödvändigheter till tisdagens kommande äventyr.
