Carl den store
Idag har storebrodern min namnsdag, tillsammans med alla andra på jordens yta som har namnet Carl tillgivet. Dagen firades som vanligt inte på något sätt alls eftersom min bror är väldigt anti namnsdagar. Jag befann mig återigen i Stockholm för att njuta av snöovädret som slå ut igår men verkar inte vilja avta riktigt. Denna vecka har varit omtumlande. Jag känner enbart panik och förvirring. Hela min trygghet har eliminerats och plötsligt står jag där i min ensamhet utan varken säkerhet eller någon aning om framtiden. Jag får bygga upp allt från början i ljusets hastighet om inte snabbare. Dock vet jag inte hur något man har skapat under tjugo år ska göras i en förbättrad version under några dagar eller veckor. En sak kan jag säga, jag fungerar tyvärr inte på det sättet.
Mitt i denna tumult av känslor och beslut, har jag skapat mig en värld där jag inte behöver tänka på något annat än det jag vill. Jag har till exempel vilat halva dagen sedan spelat backpacker följt av träna på Sophiahemmets gym. Efter det har hela dagen passerat och det som återstår är middag samt en stund framför kvällens program av Mad Men. Denna bubbla jag numera finns i känns dock inte som en trygghet, snarare en bromskloss för framtiden, men jag är inte kapabel att hantera det som händer omkring mig. Jag borde inte bli inkluderad i allt, dock är det redan försent. Man får dock se det hela som en läxa, nu ska man bygga sin säkerhet på sig själv, endast.
Imorgon är det en ny dag. Då ska jag fortsätta tänka i samma banor som en jediriddare, samt strosa runt lite på staden innan det bär av mot nordligare breddgrader.
