Värmande kyla
Ofattbart och underligt, är två ord som beskriver de senaste dagarna utomordentligt. När jag tänker tillbaka på fredagens eskapader i huvudstaden Stockholm. Efter flera veckors försök bar det äntligen av mot alpingaraget. Jag och pappa kollade runt lite och fick hjälp med allt möjligt. Efter två timmar kom vi där ifrån med ett par välsittande pjäxor som förhoppningsvis bekväma men ändå hårda, två par ryggskydd och ett par stavar rikare. När vi äntligen hade det avklarat var det tid för att hitta ett lunchställe. Vi fann en parkeringsplats och några små restauranger vid Rådmansgatan. På något underligt sätt satte vi oss på Bronco’s bar, utan att vända på klackarna innanför dörren. Det påminde om en sunkig bar i Londonförorten. Teoretiskt sätt skulle man kunna kalla det för en gömd pärla. Dock skulle jag tipsa alla att gräva ner den pärlan längre ner och vänta på en ny mussla åt den eller vänta tills den bara försvinner. Om man inte gillar otinad, redan färdig stekt kyckling tillsammans med en kaotisk komponerad sallad med dressingar, notera att det är i plural.
Sedan var det helg efter att varit aningen illamående på grund av Bronco’s pommes frites. Nu när det är en hel del OS på tv, speciellt i vårt hushåll, har det spekuleras om vilken os-gren man passar bäst för. Trots många mil i längdskidspåret samt flera år i slalombackarna, blev mitt beslut modern femkamp. Vilket innebär löpning, hästhoppning, simning, pistolskjutning samt fäktning. Sverige har presterad otroligt bra i denna gren enda sen os i Stockholm 1912. Spelen var aningen annorlunda då, grenarna var färre och antalet medverkande länder med. Personligen gillar jag grenarna dragkamp och hjortskjutning, samt att Sverige fick näst bästa placering av den totala medaljutdelningen.
Sommarspelen i Stockholm
När jag satt och valde ut vilken gren som verkade lockande, fick jag en hysterisk skrattattack när jag såg Sveriges väl designade skiddresser från vinter OS i Calgary. Jag förstår inte riktigt hur man bytte ut den snygga från Sarajevo till den minst sagt pajasinspirerade dräkt som ersatte den, underligt kan man säga. Dock blev jag aningen stolt när jag gick in på Goldwins hemsida och hela det svenska alpinlaget visas på bild. Jag erkänner att jag verkligen gillar Godwins kläder och gillar Sverige.
Gunde Svan presenterar stolt: till vänster stiligt i Sarajevo och cirkusvarningen i Calgary till höger.
Sedan hände det ofattbara i söndags. Min nuvarande bästa vän, hushållets crosstrainer, har fått något problem med kontakten mellan motorn och displayen. Hela apparaturen måste in på omprogrammering. Till dess blir det att promenera till Hemligby-backen och tillbaka i en kyla som ligger mellan minus fjorton till minus nitton grader. Jag saknar crosstrainern kan jag utan tvekan säga. Jag får tänka positivt, jag är i skidbackarna snart och njuter av den italienska maten och bergen.
