κόμμα
Lördagen man hade längtat efter en aning har äntligen inträffat. Det var tid för vänner från lågstadiet att blanda sig med de som precis har klassificerat sig in i kamratkategorin, för att tillsammans spendera aftonen hemma hos mig. Kvällens tema var ett grillparty i grekisk anda. Efter att ha spenderat morgonen med att leta efter bord och stolar, baka pitabröd, skrapa en knapp sjuttio potatisar och tillaga en tzatziki, anlände vännerna och väninnorna och kvällen var igång. Min broder tog sin roll som grillmästare medan jag agerade alltiallo, med andra ord värdinna. När folket hade i omgångar fått sin mat från grillen blev det tid för zorba dans.
Tillsammans dansade en tapper skara personer den traditionella grekiska dansen. Dock verkade inte vädergudarna gilla deras tappra dansförsök och det började regna lite smått. Detta stoppade inte den grekiska anda samt festhumöret. Vi beslutade oss istället för att äta vattenmelon tillsammans med honung inringlad vaniljglass. Tillsammans med efterrätten avslutade vi måltiden med några glas ouzo. Inte direkt i den ordningen grekerna skulle ta den men bättre sent än aldrig. Sedan blev det mer dans, mys, konstateranden att greker är håriga, kleta ner sig i honung, korsordslösande, gamla minnen återupplevda samt några nykomna, innan det var tid för sällskapet att bege sig ner mot stadens dova ljus.
Stadens tråkiga nattliv bjöd för omväxlingsskull på klubb volym. Där samlades vi med många välbekanta ansikten samt en hel del främmande sådana. Det blev en hel del dansande, även i form av zorba, den resterande tid som var kvar av kvällen. När klubben väl hade satt stop på vårt dansande blev det tid att bege sig hem i det regnande vädret. Trots att alltet avslutades med regn kändes kvällen väl lyckad, men frågan är väl den när gör den inte det tillsammans med dessa underbara människor toppat med mat.
Kommentarer
Trackback
