Elegant equation

Nu har ålderns höst inledds och snart startar årets höst med den. I slutet av sommarens sista månad har vädret bjudit på en del soltimmar trots allt. Med solen har blåsten dock hängt med som ett bihang, vilket i sin tur har bidragit till de dåliga resultaten i cyklingen. För tillfället känns tour de France lika ansträngande och omöjligt som att hoppa upp för Mount Everest jämfota, till och med Siljanrunt känns som en ansträngning med slutresultatet döden.

Tråkigt nog har cyklingens charm försvunnit en aning, men skyller det helt och hållet på kastvindarna samt utmattningen av för mycket av det goda under en kort tid. Tyvärr brukar inte tråkiga saker komma ensamma. För stunden känns det som om huvudet ska sprängas i samband med explosionen av resterande delar av kroppen. Jag har nu blivit utsatt för en bergochdalbana som jag inte visst existerade från första början samt att den inte verkar vara utrustad med några säkerhetsfunktioner. Jag hoppas och ber att denna tur tar slut snart och att allt ordnar upp sig någorlunda. Då kan jag äta normalt, motionera i måttliga mängder samt scanna in bilder i lugn och ro.

Istället verkar min kropp, och man får inte glömma min omgivning, välja att vara kvar på denna förfärliga bergochdalbanetur på en obestämd tid. Jag får scanna in bilder trots det och försöka filtrera bort det värsta. Det kunde varit värre. Charmen till det mesta kommer nog inom en snar framtid tillbaka. Annars blir tour de France olidligt.