Rena Rama...
Denna dag har inte bjudit på mycket spännande, men har påmint mig om väsentliga saker och agerande i vissa tillfällen. Efter att ha skannat in en hel del bilder och njutit av all nostalgi man får från vissa bilder och inväntat bättre väder var det tid för Cecilia att motionera i form av promenad.
En påminnelse till sig själv när det kommer till att motionera utomhus i slutet av sommaren på väg mot hösten och när vädret har varit ostadigt hela morgonen, är att bara för att solen skiner för stunden betyder det inte att solens strålar kommer att fortsätta befinna sig framme. När jag hade avklarat en dryg sjättedel av turen började det regna. Inom en snar tid eskalerade antalet droppar markant och jag fick ångra mitt klädval lika snabbt. Eftersom solen sken när jag lämnade huset samt att det fortfarande är sommar hade jag klätt mig i ett par shorts och en t-shirt. Efter några minuters promenad i regnet var inte en molekyl torr på det jag hade på kroppen. Jag tänkte att det kunde vara värre, det kunde vara åskväder. En påminnelse till mig själv igen är att inte tänka att det kunde varit värre, för på något sätt verkar den värre situationen inträffa. När jag gick där och var längst bort på rundan blev ljudet av det smattrande regnet ackompanjerat med åskans muller. Tillslut var en stelfrusen och aningen vättskrämd Cecilia väl innanför hemmets säkra väggar.
Sedan fortsattes inskannande av minnen i form av negativ samt tv4:s gamla godingar. Jag insåg idag att de visar den gamla favoriten Rena rama Rolf och inte nog med det utan de nya avsnitten av det fantastiska programmet Fångarna på Fortet. Jag kommer ihåg hur man en gång i tiden satt klistrad framför tv-rutan när dessa program visades. Troligen blir den inte så igen, men en stor sannolikhet är det att man följer dem lite smått.
