Physical meltdown
Vissa dagar är som denna dag. De bjuder på vackert augustiväder och tid för njutning, men kroppen vägrar att njuta av den och istället bjuda på en utmattning från starten till slutet av dagen. Morgonen började med frukost undertiden pappa fick sin frisyr tillfixad. Återigen ett lyckat resultat av frisören Johan, som skapar en aning avund för mina slitna hårstrån.
Sedan travade timmarna förbi och en karl som ska gräva lite på gården med dem. Det blev lunch och strax efter den ett samtal till min mormor. När jag hade informerat henne om vardagen här hemma och umgåtts med hjälp av telefonen var det tid för min kropp att vila. Min vänstra fot har nu protesterat i några dagar med ett sår på hälen och efter gårdagens köksolycka, i form av en stor gutjärnspanna nedfallande mot mina små tår, och resterande delar av kroppen verkar ha intagit samma känsla i sympati.
Mina tårs favoritföremål för tillfället.
Trots smärtor blev det en cykeltur tillsammans med fader. Denna dag bar det av mot Skutskär och förmodligen den sista gången ut mot Furuvik denna säsong. Jag har insett att den vägen, som består av fint underlag samt sträckan markerad, är uttråkande och vindig i alla möjliga riktningar. Det är då jag ger upp och blir mer irriterad än nödvändigt.
Väl hemma i en vindstilla miljö var det chili con carne på menyn innan det bar av mot mataffären. Konstigt nog efter vila, utfodring och en dag helt utan stress är min kropp fortfarande inställd på att vara utmattad utan någon vidare anledning. Efter att hållit kroppen vaken tillräckligt länge, tänkte jag belöna den genom sömn och hoppas att mitt fysiska jag samarbetar bättre med det psykiska i morgon.