Mad Men-iac
Idag har jag återigen förflyttat mig tillbaka i tiden och återupplevt livet som Cecilia åtta år. Först har pappa varit duktig och lagt över gamla negativ till datorn och förevigat bilder från ens yngre dagar genom dagens teknologis alla apparater. Efter att se de bilderna på hur man var när man var yngre gör en glad inombords trots att hela känslan är ganska bitterljuv. Lika mycket man saknar och upprymds åt det blir man samtidigt ledsen över att det aldrig kommer att vara som det var då. Den tiden är förbi vare sig man vill eller inte.
Sedan handlades det mat, lagades det mat, cyklades det en hel del samt sidan som den arga kocken träddes fram innan man återigen blev barn igen.
Ännu en gång har jag de moderna teknologiska uppfinningarna att tacka. Nu fastnade jag framför ebay och dess utbud av diverse glädjande saker. Bland annat en hel del vackra samlar Barbies från nya kollektioner och de gamla från min tid som storsamlare. Efter att ha sugit på karamellen ett tag om den fagra dockan Joan Holloway från tv-serien Mad Men, slog jag till på stort. Galen i Mad Men som jag är har jag köpt mig en tidig födelsedagspresent till mig själv, vilket jag känner mig nöjd över. Inga kommentarer om vad man egentligen borde önska sig eller falska förhoppningar över vad man kommer att få. Jag är säker på vad jag kommer att få, om inte försäljaren väljer att ge mig en chock när jag hämtar paketet, vilket är en liten sannolikhet att det blir så.
Nu är det tid att vara liten igen och njuta av ny poppade popcorn direkt från Carls popcornmaskin. På gott och ont finns det anordningar för att återuppliva alla möjliga känslor.
