Blood, sweat and tears
Här står jag återigen med sorg i hjärtat, liksom många föregående år på denna dag. Varför denna sorg alltid verkar komma denna tid på året är för att den befinner sig före födelsedagen. Varför denna åldersnoja alltid verkar uppkomma denna dag har jag tyvärr inget svar på. Det är som om jag inte känner att året som precis har passerat har uppnått mina förväntningar.
Det senaste året har utan tvekan inte varit som jag hade förutsatt det. Dock vet jag inte om det är något positivt eller negativt. Det har skett många små underbara saker under året men tillsammans med några stora tragedier. Förhoppningsvis gör det negativ mig starkare inför framtiden och det positiva återupprepar sig i liknande former i flera år framför mig.
Imorgon infaller den stora dagen, vare sig jag vill eller inte. Årets största önskan är densamma som föregående sådana, att fira den som vanligt på samma sätt som det alltid har varit. Dock tror jag inte på någon skattjakt i år eller något annat som påminner om mina förflutna födelsedagsfiranden. Man brukar önska sig det man aldrig kan få och så är det även i mitt fall. Jag får leva i minnena eftersom det aldrig kommer att bli likadant igen.
De ljuva åren är över, nu väntar den ansvarsfyllda vuxentiden för hela slanten. Allvaret har startat och verkar stanna förevigt det gäller bara att agera nu och sluta drömma. Trots att befinna sig i drömmarnas värld är klart mer lockande.
