Må du finna frid lilla du, trots att du saknar ett öga.
Idag var det ännu en dag med endast en föreläsning. Dock fick jag gå runt hemma och packa lite saker, ringa några samtal med misslyckade resultat, laga lite mat, hälsa på handverkarna, se lite på tv, innan självaste föreläsningen drog igång klockan kvart över ett.
Idag var det den första lektionen i skriftlig kommunikation. Jag märkte ganska snabbt in på lektionen att jag inte hade tillräckligt med socker i blodet eftersom mina anteckningar blev väldigt obegripliga. Jag startade varje mening vackert med tre eller fyra ord, sedan gick jag över till något nytt och gjorde samma sak där. Känns inte som om dagens noteringar kommer att vara så värst mycket till nytta.
Sedan när det var cirka fyrtiominuter kvar på lektionen fick vi rast, då jag tänkte att det var tid för mig att gå och köpa något i caféet. Dock tänkte ungefär halva campus det samma vilket ledde till att jag skippade det och gick tillbaka till klassrummet, där vi skulle sätta oss i smågrupper och diskutera vilket ämne man ska skriva om.
Eftersom vi ska både ha ett informativt tal och uppsats, tänkte jag inte göra det krångligare för mig än vanligt.
Jag valde samma ämne till båda uppgifterna, nämligen haute couture samt modehuset Chanel.
När jag satt och diskuterade diverse ämnen man kunde skriva om, kom Marko och frågade oss om våra val för att agera bollplank. Där satt jag med blodsockernivån 1,7 och ansträngde mig till tusen att kunna formulera mig på engelska. Jag tror inte att Marko har en bra bild av mig för tillfället.
Jag lär nog informera honom om min last, min diabetes.
När klockan sedan hade blivit tre var det tid för en mycket pratglad, barnaktig, galen samt aningen sentimental Cecilia att ta sig hemåt. När jag stod utanför Silvanum för att säga tack och adjö till Josef och Anton, såg jag något otroligt hemskt men naturligt.
En stackars död kanin som tre kråkor satt och pickade på. Oturligt nog låg denna döda krake utanför min kära vän Lillis, som länge har talat ut om sig kärlek till kaniner, hus.
När jag hade schasat bort fåglarna samt pojkarna var det tv-fåtöljen tillsammans med en stor skål yoghurt som väntade, innan det bar av ut i skogen.
Idag hade jag otroligt mycket energi trots det låga blodsockret. Jag vet inte vad det berodde på, stress inför skolan, stress inför den knappa tiden innan tågavgången eller någon slags konstig effekt efter yoghurten, men jag gick min vanliga runda som i vanliga fall tar cirka femtiosju minuter på enbart femtiofyra.
Väl hemma var det bara att duscha och äta innan jag åkte mot Stockholm. När jag kom till Uppsala var frestelsen stor att hoppa av för att besöka Stinas tjugoårsfest, men istället satt kvar på tåget till Stockholm centralen. Där hämtade pappa upp mig och tillsammans åkte vi till Esplanad för att handla lite mat innan vi åkte mot lägenheten för att mysa framför tv:n med en stor kopp te.
