Chanel, my life and love
Förste man upp, Cecilia Nilsson. Idag var det talet som gällde och inte att träna in det eller att modifiera det. Utan att det var om att framföra det.
När Marko valde en frivillig till den första personen som skulle förnedras. Jag kände en kallklump i magen när han skulle välja en stackars krake, när det kom till valet av den första personens förnedring. Magkänslan sade ganska klart och tydligt att jag skulle bli första man upp. Jag borde lita oftare på min magkänsla.
Där stod jag och sade det ena felet efter det andra. Förhoppningsvis märkte folkmassan inte det alltför tydligt, vilket jag tror att de gjorde.
Nu har jag stämpeln märkesnörd som har konstiga presentationer med en väldigt distinkt brittisk engelska. Fullt så förfärligt var det nog inte, trots att det är så det känns. Hade varit enklare om det hade varit jag i form av en annan karaktär som stod där och talade om något någon annan hade skrivit.
Efter att ha talat om Chanel och haute couture i knappt fyra minuter var det hela över. Sedan var det bara att lyssna på resterande framföranden presenterade av dem andra medlemmarna av klassen.
Sedan blev det mer pluggande på den mer oseriösa nivån. När den äntligen blev överstökad bar jag mig av mot hemmets trygga väggar för att sega lite framför tv-apparaturen samt med septembernumret av ELLE, innan det begav sig av mot promenadspåret.
bilden är tagen från google.se.
Där mitt i allt, träffade jag på min lågstadierektor samt min fransklärarinna tillsammans med sin dotter och min aning skräckinjagande svensklärarinna. Trots att fasan är kanske aningen mer respektingivande, kändes de få orden jag sa som om hon skulle ändra på upplägget. Om hon någonsin skulle få en smäll i huvudet och vilja läsa allt detta, är jag mer eller mindre körd. Till största del mer. Lyckligtvis läster hon inte denna blogg, liksom ett val hon har tillsammans med otroligt många andra.
Nu är det kvällstid och jag vet inte om jag har ork och vilja nog, att ta på mig mina glasögon för att sätta mig in i skolböckernas värld och plåga. Vi får se hur jag gör innan jag lägger mig till sängs.
