You are quite alright!
Idag, tisdag, var det tid för föreläsning som vanligt. Det var även tid för nerverna att spela ett spratt eftersom att framföra det tredje talet stod på schemat. När jag väl blev knuffad upp från den säkra stolen på bänkraden längstbak, fick jag stå inför klassen och halvt improvisera. Jag känner att mitt första tal var det bästa sen har det dalat neråt. Jag hoppas att det räcker till ett bra betyg i vilket fall.
Sedan när alla som var förberedda för att framföra sin presentation hade gjort det, var det rast. Jag försökte komma i fatt Anton och Josef på vägen till cafeterian, istället kommer Marko ikapp mig och säger: ”You’re quite tall, right?” en helskrämd Cecilia försöker att hålla en liten konversation innan jag kutar fram till dem andra två. Efter att ha berättat händelsen uppfattade dem meningen annorlunda: ”You’re quite alright!” vilket skulle vara mer komiskt men även väldigt skrämmande.
Sen efter att ha snackat lite om nästa uppgift, att försöka sälja ett föremål, tjänst eller dylikt, var det slut för idag och man begav sig hemåt.
Idag var det dagen då Lilli och Jossi skulle åka tillbaka till Göteborg, så jag bestämde mig för att vinka av dem på tågstationen.
Sedan var det tid för motion och försök till pluggande, inget gick väl vidare bra. Sen kom en sjuk pappa hem på kvällen och gemensamt studerande.
