Tentamen
Idag var det den dagen som jag har länge har fruktat, åtminstone de senaste veckorna vilket jag anser vara lång tid nog. Den senaste veckan har jag testat hur det är att vara sambo med ett föremål. Inte vilket objekt som helst utan ett sådant du måste komma överens med, nämligen min engelska grammatikbok.
I början var vårt förhållande jobbigt och segt, men efter att ha läst alla rader om och om igen har jag nu ett klart bättre och förstående förhållande till den.
Vissa saker är fortfarande ett mysterium, andra är knepiga men fungerar och tillsist finns det de delarna som är underbara och fullt förståliga.
Dock, efter att ha somnat tillsammans med den, varit nära på att slänga den i väggen och skrattat åt vissa formuleringar, var det idag tid för att bevisa sin kunskap om detta ämne i ett rum fullsatt men andra studenter som satt i samma situation. Vad resultatet kommer att bli är en bra fråga, jag hoppas bara på att det blir godkänt. Jag får hoppas och tro att jag formulerade mig klart och korrekt nog för att få ett betyg i engelsk struktur. Annars kommer jag att bli knäckt och ofrivilligt försöka leva tillsammans med boken igen.
Sedan efter tentamens gång, var det utfodringstid för min och mammas del innan jag drog mig iväg till vibrationsträningen. På något sätt var det skönt att få träna bort all stress, det är vad jag försökte intala mig i alla fall. Efter ett pass där var det premiär för att besöka Gävle centrum i träningskläder.
Tur är det i alla fall att jag inte såg helt lurkig och förfärlig ut, vilket kanske inte hade gjort någon skillnad. Ärligt talat, tragiskt och fräckt nog, verkar befolkningen i Gävle inte bry sig så värst mycket om hur de klär sig när de besöker allmänna platser. Min uppfattning kan vara helt fel och väldigt ytlig men det är min tolkning av hur folket här är.
Jag handlade snabbt mitt älskade shampoo och balsam, samt en duschkräm sen bar det av snabbare än blixten mot hemmets säkra väggar.
Efter att ha pustat ut aningen efter motionspasset samt cykelturen, och inväntat mörkret utanför fönstret var det god tid för den dagliga promenaden. När jag gick samma promenads runda som jag i stort sätt har gått varje dag i tre månader nu, verkar mörkret ändrat på stigarnas längd och kurvor. Jag var nära på att gå ut i buskarna vid ett flertal tillfällen.
Det värsta som inträffade under dagens stavgångsplåga, var när jag gick på den delen som inte är upplyst utan stjäl ljus från motorvägen för att synas. Jag går där som vanligt och rycker till eftersom jag upptäcker en stor, bred, kuslig varelse framför mig. Några sekunder senare inser jag att det inte var någon fara utan raka motsatsen. Den stackaren kommer förmodligen att få full mundering på sig runt jultiden, inte känd som Jultomten utan julgranen. För att sammanfatta det hela blev jag livrädd för en gran.
När dagens träningspass nummer två var över, överlappades det hela med dagens födointag nummer två tillsammans med mamma: middagen. Efter middagen blev det tid för måttbandet och vågen på denna tre månadsdagen av motion, tråkig men hälsosamkost och bra dagsrytmer. Resultatet var dock inte vad jag hade förväntat mig. Vågen visade samma siffra, vilket kan betyda att fettet har förvandlats till muskler som förvisso väger mer, men sen när jag tog fram måttbandet var det inga trevliga svar för min del. Jag vet inte hur jag ska göra för att få mig smalare men träning och motion har inte hjälp så värst mycket hittills.
Jag får sluta att klaga och fundera mera i morgon. Då blir det inte glada toner alls, vilket det nu ska bli tillsammans med Anna Larsson och tv-tittande och en eventuell vända på staden. Denna kväll blir lyckad!
