Cecilia
Idag var det långt ifrån min dag trots att just denna dag, den 22 november, är Cecilias dag tillsammans med Sissela. Namnsdagen började med att försöka hålla värmen uppe med mitt täcke som bara bestod av lakanet eftersom själva duntäcket hade lyckats att ta sig ur lakanet och låg på sidan av sängen. När jag väl hade tagit mig upp och ätit en god frukost var det tid för mig att börja med gårdagens plågande, reklamanalysen ur en kulturell synvinkel. Då ringde min mormor och räddade mig ur den frustrerande situationen även kallad skrivande. Det var mycket trevligt att prata med henne ett tag innan jag fick återgå till studierna.
På något konstigt sätt kommer denna kulturkurs ta livet av mig. Jag förstår bara inte varför det som egentligen är simpelt och förståeligt är helt ofattbart. Uppgifterna känns nästintill omöjliga och mitt intresse för dem känns nedgrävt långt borta tillsammans med mina fungerande hjärnceller.
Sedan efter mer tid spenderandes framför datorskärmen med ångest var det tid för plågande i form av motion i en timme. Jag kan i alla fall vara glad över att jag har gått nästintill åtta mil denna vecka, dock inte lika glad när jag inser att det är så resten av de kommande veckorna i mitt liv kommer att spenderas. Låter positivt, plågande i motion och oförklarliga skoluppgifter.
När hurtandet var avklarat återgick jag till pluggandet med några smärre framsteg. Sedan var det god tid för middag och med dålig fantasi blev det någon form av omelett. Som ett stor ostälskare jag är, var det nog första gången jag kände att det fick vara nog med ost. Det var enbart på grund av olyckan mellan min tumme och osthyveln. Jag trodde inte att osthyvlar var så pass skarpa.
Sedan var det att summera ihop reklamanalysen och försöka att undvika alla panikskapande tankar och äta lite mer onyttigheter tillsammans med tv-tittande. Vilken namnsdag det har varit.
