Virrande utan dess like
Idag bar det av mot Verdandis biljettförsäljning i klart god tid denna dag. Väl nere på skolan efter att ha tvångsmatat sig själv eftersom mitt blodsocker gillade att ligga lågt under ett bra tag, träffade jag Anna tillsammans med Fanny och Emil. Efter att ha sagt adjö till dem gick jag vidare för att inkassera en biljett. Jag fick sitta på stol nummer sjutton vilket jag bara bugar och tackar för. Inte bara för att det är en bra plats i teatern utan det är mitt så kallade turnummer. Dock kände verdandisten som just då stod för försäljningen, Love, att det skulle vara roligt att ge mig tio stycken enkronor ihop fästade med tape i växel. Efter att försökt att byta ut den klumpen med enkronor till en fin guldig tia, samt sett några välbekanta gamla kära lärare, gav jag upp kampen om tiokronan.
Istället bar det av mot Hemlingbys villaområde. Det var en skön promenad samt att virra sig omkring bland de halvt ostrukturerade kvarteren, om man ber om min åsikt i alla fall. Sen när jag väl hade hittat fram till Jossis lilla söta hus samt sett hennes yngsta tillskott till syskonskaran, Liam. Det var ett litet knyte allt. Sen satt vi i hennes rum och kollade en del på bilder från hennes senaste resor i metropolerna Paris och London. Efter ett tag blev det tid för min kära väninna att äta mat och det var även tid för mig att avvika sig från trevligheterna och promenera hem till huset. När jag väl var hemma insåg jag att jag hade glömt det som var syftet med att besöka Jossi, nämligen hämta upp några saker hon var snäll att transportera hem åt mig från London.
Sedan när jag satt där hemma och väntade på att en energirush skulle inträffa medan jag satt framför tv-apparaturen och kollade på det ena dåliga programmet efter det andra. Sedan kom mamma hem från arbetet och det blev tid för en middag följt av mer dödtid framför tv:n. Plötsligt ringer det på dörren och ingen mindre än Lilli stod där utanför med leverans från Jossi. Väldigt rart av henne att ta med sakerna jag glömskt nog lämnade kvar hos Jossi. Efter en liten pratstund var det tid för henne att åka hem till sig och tid för mig att spendera mer överflödig tid framför tv:n samt datorn. Jag pratade med Daniel på msn och stojade en hel del innan det visade sig att klockan var mer än planerat. Då var det tid att sova både för hans, min och förmodligen alla andras del.
