This is your lucky day
Idag hade jag och Anna lägenheten för oss själva efter att Fanny och Emil åkte med tåget till Paris tidigt på morgonen. För Annas och min del var det att ta det lugnt på morgonen samt att bara sitta och deppa aningen tillsammans. Efter att slutat deppa samt efter lunchen drog vi oss in till staden för att kolla lite i butikerna. Vi var inne på TOPSHOP dock såg jag inte Storbritanniens tv-stylist Gok, vilket jag gjorde i går när jag var nere där. Jag fann dock inget som passade men det gjorde allt Anna. När Anna hade lite beslutsångest över vilka av alla plaggen hon skulle köpa, medan jag drog mig iväg för att säga farväl till Nicoletta. Jag hade tänkt att det skulle ta maximum en halv timme, vilket visade sig ganska snabbt att det tog en och en halv timme innan jag kom där ifrån. Hon är allt rar hon vilket jag nu har sagt ett flertal gånger nu men det tåls verkligen att upprepas.
När jag gick vidare till affären vägg i vägg vilket var The Loft, träffade jag en mycket glad David. Dock var han inte lika glad över henne som provjobbade där. Han sa att hon bara stod där tyst och gjorde inte något, vilket ledde till att han sa att han inte gillar polskor. Han sa även att han inte vill ha någon mer person från Lettland, vilket han retade mig för att vara. Sen kom även en ogillad belgare in och blev aningen glad över att jag var där. Jag vad dock som vanligt ganska disträ mot honom och gav honom en hel del pikar. Dock förstår han inte att jag trycker ner på honom och skrattar istället och säger att jag är en sådan rolig person. Jag må vara mycket men humor har aldrig varit en stark sida hos mig. Efter att ha kindpussat David och fått Alevis att skratta ännu mer blev det för min del att promenera hem.
Väl hemma blev det att stabilisera blodsocker samt hungernivån i form av en middag innan jag åkte till Victoria för att träffa Anna och hennes före detta arbetskamrater. Efter att ha promenerat runt lite blev det en mysig stund sittandes tillsammans med dem andra på en pub. Sen var det tid att säga farväl till Annas kompisar och välkommen till den sista utekvällen den här gången.
Eftersom de flesta klubbar runt Leicester Square har partystämning varje dag tyckte vi att det var det självklara stället att åka till. När vi väl kom dit insåg vi att onsdagar inte var någon dansdag runt om på Londons gator. Vi fann i alla fall ett casino som vi kom in utan att behöva något medlemskap. Dock insåg vi hur tråkigt och långt ifrån glamoröst det egentligen var. En stor besvikelse från min sida, dock kände jag inte för att spela bort en massa pengar samt om man vill ha en casinoupplevelse borde man kanske åka till Las Vegas eller liknande. När vi sen nästan hade gett upp hamnar vi uppe på femte våningens klubb, ”the sound”. Där spelades bara en massa R ’n B musik och jag kände mig totalt malplacerad. Dock hände allt många spännande saker där. Det första var när vi ställde oss vi baren ställer bartendern två drinkar framför oss. Jag tänkte snabbt att jag inte har beställt något och tänker banne mig betala för dem, men blir sedan informerad om att de är från en herre på andra sidan baren. Vi tackade och tog emot drinkarna och satte oss långt ifrån den drinkbjudande karlen. Sen när vi väl intog dansgolvet fick vi två korta pojkar på oss som kände att dem skulle få äran att dansa med oss. Vi kände dock för att dansa med varandra och puttade bort dem ett flertal gånger. På något konstigt sätt förstår klubbfolk inte signalen bort puttning. De tänker mer att det är en invit än en gest att man inte vill vara i närheten av dem.
Sen tillsist hittade vi dansgolvets favorit par. En tjej som står och dansar samma förföriska steg om och om igen mot en kille som varje gång ser lika förvånad ut när hon dansar mot honom. Frågan var om han bara var dum nog att inte se den övertydliga signalen eller om det var något slags rollspel. Efter att ha dansat ett tag insåg både Anna och jag att sängen kändes mer lockande än dansgolvet.
Väl hemma tog jag mig friheten att sova inne i Fanny och Emils säng nu när de har åkt.
