Honey, looks like I'm home
Idag blev det upp och skutta tidigt för att fixa till allt i lägenheten samt försöka slänga bort de saker som visade att vi har levt där ett tag. Efter att ha moppat golven samt slängt en hel del sopor var det bara för oss att börja vår hemfärd mot Sverige klockan kvart i sju på morgonen. Vi började med bussen som tog två trötta Londonsvenskar mot tunnelbanan. Där kom vi till det jobbiga momentet vilket var att bära en mycket bastant resväska, aningen lättare kabinväska samt en tung handväska ner för en hel del trappor eftersom tunnelbanan inte är så värst vidare handikappanpassad. När vi väl hade kommit på Piccadilly line ut mot Heathrow hade vi gott om tid bara sitta och vänta. Jag åt min frukost vilket bestod av ett kokt ägg samt en smoothie. Personligen tyckte jag att inte bara min väska utan även hela kupén luktade ägg på grund av, eller tack vare om man gillar lukten av ägg, ingen mindre än mig.
Väl på flygplatsen var det tid för incheckning, då det visade sig att Anna inte alls hade någon större vikt medan jag hade klart och tydligt mer än den tillåtna vikten. Dock behövde vi inte betala någon övervikt vilket aldrig är lockande att göra. Sen när jag hade agerat flygplatspersonal samt gått igenom flertal säkerhetskontroller, den ena bara passet, sen boardingcard uppvisning, sedan av med alla kläder med metall på sig samt plocka ut alla vätskor och elektronik samt av med skorna. Till sist när man väl hade fått ordning på alla sina saker och plagg var det tid för passkontroll igen följt av en undersökning av skorna för en andra gång. Sedan var alla kontroller mer avklarade och vi blev välkomna av Baileys inne på taxfreen, sådär klockan halv tio på morgonen. Kändes otroligt moget att stå där och smutta på lite alkohol när man gick runt och letade efter billig choklad. När jag stod där och valde mellan alla Lindt askar kom en annan person fram till mig och gav mig smakprov på chokladen jag var på väg att köpa. Vilket tillskott på min frukost.
Sen blev det för två trötta resenärer att köpa med sig lite lunch och sedan sätta sig på planet för att flyga mot välbekanta ställen. Sen var det tid att äta lunchen när min söta men ack så trötta medresenär somnade snabbt brevid mig. Sedan efter lite mer än två timmar var man tillbaka på svenskt territorium. Efter att ha fått bagaget och kommit ut ur tullen möttes vi av min söta pappa som sedan skjutsade oss hem till lilla Gävle. Vi gjorde dock ett snabbt stopp i Uppsala för att kolla in ett kök som mina föräldrar har kommit fram till att det skulle passa hos oss. Jag kände dock att hela planritningen var konstig och var inte värst imponerad av hennes skiss av det nya köket. Sedan fortsatte resan till destinationen Gävle, hem.
Först kom vi fram till Annas dörr och lämnade av henne där. Det kommer att vara konstigt att inte ha dem runt sig varje dag när man kommer hem. Nu kommer man vara så gott som ensam i ett enormt hus. En klar omväxling om man
Jämför med den lilla lägenheten jag hade med dem andra tre.
Sen kom jag väl hem och blev nedskickad till källaren vilket är mitt nya rum, på grund av vägg och takrivning av mitt egentliga rum. Efter att ha tagit in den nya fast otroligt gamla miljön drabbades jag av panik, vilket i sin tur resulterade i en gråtande Cecilia liggandes ihop kurad på den ena sängen och kände att jag bara ville tillbaka.
Sedan blev det att skaka av sig tårarna när jag tog en promenad till Elin för att hämta det hon tog hem åt mig. Tråkigt att hon har blivit sjuk nu igen efter resan till London. Sen stod vi där och snackade ett tag tills jag skulle hem för att ”fira” att jag har flyttat hem igen.
Jag gillar idén med att äta god mat tillsammans med god och välpassande dryck. Jag gillade dock inte idén med att ha det i ett glädjande syfte vilket skulle vara att jag har kommit hem igen. Det var dock skönt att inte behöva äta samma tråkiga middag vilket jag har gjort dag efter dag, utan få njuta av lite andra saker samt sedan kunna ställa in allt i diskmaskinen för att sedan gå upp för att ta ett varmt uppfräschande bad. Det är dock något jag verkligen har saknat i London samt att vara avslappnad och bara njuta av vardagliga saker. Sen blev det att mysa tillsammans med mamma och pappa innan källarvrån kallade på mig.
