Ärade publikum (16 maj)
I morse insåg jag att Fanny och Emils säng inte ens är med på njutningslistan om man jämför den med min säng. Äntligen tillbaka till en varm, stor, mjuk och fluffig säng från den smala, fyra centimeter tjocka madrassen som jag har spenderat mina nätter i de senaste månaderna i. Efter att ha tagit sig ur sängen och upp mot köket var frukosten framdukad och allt. För tillfället känns det bra att vara tillbaka i ett ombonat samt värmande hushåll. När frukosten befann sig i magen var det tid att möblera om i mitt nuvarande rum. Det blev ganska mysigt och ompysslat trots ett överflöd av soffor och sängar samt ett pingisbord. Mitt rum har lite av det mesta kan man säga förutom de sakerna jag redan har nämt finns det en diskokula i taket. Känns som den viktigaste saken jag har i rummet, utan tvekan. När jag väl hade tagit in möbleringen av mitt temporära rum, blev det tid att gå ner till Gävles centrum för att äta en liten lunch med mamma och pappa. Väl när man satt där och åt en välkomponerad nyttig sallad insåg jag snabbt att bilden av Gävle som jag har haft undertiden jag har varit borta, verkligen inte stämde. Plötsligt kändes allt som landet och folket verkade otrevliga och nonchalanta och nästan som om de har gett upp. Jag vill inte bli en sådan som ger upp och inte längre bryr mig om utseendet etcetera. Hur ytligt det än låter vill jag inte det.
Sedan efter att ha ätit en lunch samt köpt några strumpbyxor bar det av att kolla efter några skor. Efter några besök i alla skobutiker som finns runt stortorget blev det ett par spexiga silvriga skor samt ett par inlägg. De kommer bli mina samt min mammas mest annorlunda skor. Sen bar det av hemåt för att byta om och fixa till sig aningen innan man åkte iväg till Majas hus. Där möttes jag av en massa kära hedersmedlemmar från skolföreningen KGF Runa. Tillsammans med alla bekanta ansikten och härliga personligheter åt vi middag samt drack lite vin innan vi drog oss vidare mot Gefle Teater.
På teatern möttes vi av andra bekanta ansikten samt syskonföreningen GGF Verdandi, för att tillsammans njuta av årets soaré. Årets tema var minst sagt annorlunda och långt ifrån förväntat, nämligen sex. Första akten var om en indisk tjej som skulle fylla sexton år, följt av den andra som handlade om sex stycken syskon som blev uttagna till en talangjakt. Efter pausen startades det hela med en akt om en älg med sex stycken taggar på hornen, tillsist var det akt nummer fyra som handlade om en sjätteklass. Efter en hel del timmar av komiska inslag och chockerande mellanakter var detta årets föreställning över.
Sedan blev det att röra sig vidare mot skolgården samt vänta in den kvinnliga föreningen för att sedan bege sig ner på föreningslokalen i skolans källare. Där blev det en hel del dans och konversationer med personer man inte har sett på ett tag samt folk man aldrig har sett förut. Sen var det tid för mig att visa att jag kan vara dum nog att trycka in mig i ett trångt utrymme och bli instängd där. Sen efter att ha befriat sig själv från klaustrofobiska tankar och dansat aningen blev det tid för Johan att visa sina kunskaper i att göra knopar. Gustav fick en snara och jag en livlina och tillsammans satt vi fast runt Johans handled när vi intog dansgolvet. Farligt och riskabelt men väldigt roligt.
Sen började kvällen lugna ner sig och jag gick runt med en glöggkanna och bjöd bättre behövande på vatten, innan kvällen slutade i en soffa med trevligt sällskap och en hel del konstiga samtalsämnen. Efter att ha gjort mitt personliga rekord på att stanna på förenings tog jag mig i kragen och pallrade mig hemåt runt halv sju snåret. Jag kände att jag inte är riktigt är mogen nog att sova över på förenings, inte än och kommer förmodligen aldrig att bli det heller.